Wetterbergs nya Kalmarunion.

Wetterbergs nya Kalmarunion.
Starta med att öppna upp TV-kanalerna ömsesidigt i Norden.

Samhällsdebattören Gunnar Wetterbergs vision i DN-debatt om en nordisk förbundsstat är en synnerligen intressant approach till ett intimare nordiskt samarbete. Ett nordiskt block med Sveriges 10 milj. invånare och våra grannländer Danmark, Norge och Finland med vardera ca 5 milj., dvs. totalt 25 milj, skulle utgöra världens tionde största ekonomi. En enad nordisk röst skulle internationellt få väsentligt större genomslagskraft. De gränsöverskridande problemen t.ex. i Öresundsregionen med olika skatte- och arbetsmarknadspolitik har ofta låg prioritet i Stockholm. Utredningen om nya storregioner i Sverige borde också beakta samarbetsmöjligheterna över de nationella gränserna, vari ligger betydande rationaliseringsvinster. Om Euron bryter samman vore en nordisk valutaunion ett alternativ, vilket skulle underlätta och ge stabilare ekonomiska förutsättningar för handel och arbetskraft inom Norden. Den kulturella och språkliga samhörigheten utgör en naturlig bas för ett nytt unionsbygge. Men vägen till en ny Kalmarunion synes lång, då vi inte ens på TV-området har ett ömsesidigt utbyte inom Norden. I den accelererande internationaliseringen är det frapperande, att vi fortfarande inte kan se TV-sändningar från vårt kulturella närområde. Att möjliggöra för invånarna i Norden att kunna se sina grannländers TV-kanaler skulle på ett enkelt sätt mångfaldiga det kulturella utbudet inom vårt nordiska språkområde. Spin off-effekterna skulle dels ge en stor positiv engångseffekt och dels därefter vara mycket gynnsamma. De ekonomiska konsekvenserna är svåra att kvantifiera, men en öppning av kanalerna för en nordisk publik skulle med all säkerhet öka produktion och handel inom Norden. Våra nordiska grannländer Danmark, Norge och Finland kan femdubbla sin potentiella publik. Svenska kanaler kan nå en befolkning på 25 milj. istället för 10 milj. Sett mot alla insatser för internationellt samarbete är det märkligt att en så närliggande fråga som ömsesidigt mediautbyte på TV-området mellan de nordiska länderna saknas. Så lite som krävs och så mycket att vinna. Det borde vara lika självklart att kunna se sändningar från Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Reykjavik som att se på t. ex. BBC och CNN. Det är hög tid för ett genombrott i frågan. Kanalernas webb-TV ger redan idag begränsad tillgång till visst utbud. Kommer internettekniken att lösa problemet, innan politikerna kommer loss? Det är ett nederlag att denna fråga med sådan potential inte lösts i det nordiska samarbetet. Kulturministrar i Norden: Visa handlingskraft, öppna upp kanalerna, förenkla för tittarna och vinn samtidigt en mängd positiva spinn off-effekter! Per Ingvar Jönsson, Trelleborg Doktor i Ekonomisk Historia