Först ut av årets studenter i Hässleholm, det kan Norrängsskolans elever (i dag före detta elever) titulera sig. Klockan tolv slogs dörrarna upp och studenterna tog först ett varv på gården med trumpet och flagga i täten, innan de försvann in för att strax därefter för sista gången rusa ut, två klasser i stöten.
Passande nog hade dagens ihärdiga regnväder valt att ta en paus lagom till att trumpeterna börjat spela.
Var utgångsgrupp stämde upp i Studentsången en gång till innan mössorna for i luften och det var dags att leta upp skyltarna med sina foton och de väntande familjerna inunder dem.

Därefter drog det stora kramkalaset i gång. Klasskamrater, lärare, släkt och vänner – alla skulle ha sitt. Och i samma takt försvann fler och fler halsar under band till blommor, godis, champagne och mjukisdjur.
Sprudlande leende avfyrades till höger och vänster och löften om att dyka upp igen i augusti och hälsa på delades ut i övriga riktningar.

En av alla uppklädda och mössprydda studenter var Erik Jonason från Industriprogrammet, kanske en av de mest presentprydda killarna och tjejerna utanför Norrängsskolans lokaler.
– Det har varit en lång väg, men nu känns det pangbra, konstaterar han i en paus mellan två kramar.
I sommar väntar tre månaders jobb som vaktmästare för Erik, och det på samma plats som han hade sin praktik. Men det är inte där han ser sin framtid, inte heller inom snickeri som var hans inriktning på programmet.
– Nej, jag vill bli författare. Jag brukar säga att det inte är något jag valt utan det är mitt öde, säger Erik som dock inte minns från vem han hört citatet först.

Men mer exakt vad som väntar efter sommaren vet han inte än, det får framtiden utvisa.
Och framtiden går den nybakade studenten till mötes från passagerarsätet till en rödsvart Pontiac.