Inte ens ett halvår har gått sedan Katarina "Steso Songs" Stenström skivdebuterade när det är dags för Psykakuten, bandet hon har tillsammans med Henrik Svensson från Doktor Kosmos och Moneybrother, att göra detsamma.

Musikaliskt är det ren recensentporr de har att komma med. Musiken är gödslad med just den typ av referenser vi älskar att strö omkring oss:

"The day my best friend died" låter som Fleetwood Macs "Albatross" om det var Velvet Underground som skrivit den. "Black out" är mörk americana som för tankarna till Walkabouts, Handsome Family och Band of Horses. På singelspåret "If I could love I would" kanaliserar Stenström Karin Dreijer medan Svensson låtsas att han är med i Television och nästaninstrumentala "OCD" låter som en outtake från inspelningen av Kraftwerks "Autobahn"-platta. Lägg lite shoegazing och lite Suicide till det, så...

Att det inte är någon munter historia behöver man inte lyssna på skivan för att förstå. Gruppnamnet, låttitlarna och omslagsbilden på ett sjunkande skepp (signerat Ulf Lundell - ja, den Ulf Lundell) talar sitt tydliga språk. Och visst går plattan i en reverbindränkt mollton men det är faktiskt en väldigt tilltalande melankoli bandet bjuder på. Dessutom finns det en grundläggande popkänsla över både låtar och framförande som gör att det faktiskt inte blir deprimerande.

Bandet lyckas också göra spretigheten till en styrka. Det spretar men gör det på ett enhetligt sätt. De på pappret väldigt disparata pussebitarna passar faktiskt ihop i slutändan och skapar en intressant helhet.