För den delen vill inte Mi Lennhag beskriva Lundapolitiken som tråkig.
Som statsvetare och forskare i svensk politik med Lund och Malmö som specialitet ser hon en klar skillnad mellan grannkommunerna.
– I Malmö finns det stora skillnader mellan människor där åsikterna blir mer tydliga. Det har en mer avgörande betydelse för den politiska debatten. Lund är en rik, välintegrerad akademikerkommun utan större problem. Här finns ett tydligare förtroende för politikerna. Det rullar på, menar Mi Lennhag.

Folkpartiet och miljöpartiet är stora i Lund. De står för liberala värderingar och gröna frågor, som tilltalar den bildade medelklassen i lärdomsstaden.
– Valrörelsen har varit ganska tam. Lund är en av landets bästa skolkommuner, äldrevården är väl utvecklad och på miljöområdet har man kommit långt. Det enda som väljarna kan urskilja klart mellan blocken är att de röd-gröna vill höja skatten med 40 öre och satsa på fler lärare, säger Mi Lennhag.
Kulturfrågor, som annars står högt på den politiska agendan har diskuterats förvånansvärt lite.
– De flesta tycker att Lund ska ha ett kulturhus, men den frågan har heller inte vunnit stort engagemang, konstaterar Mi Lennhag.

I Lund har majoriteterna skiftat i varje val sedan 1954. På 80-talet var miljöpartiet vågmästare under en mandatperiod.
– Det har betydelse för det politiska samtalet och besluten. Man är van vid att kompromissa och driva utvecklingen framåt i någorlunda samförstånd. Det finns ingen jordmån för starka män och kvinnor i Lundapolitiken, som i till exempel Malmö, säger Mi Lennhag.

Höga löner, högutbildade människor, välintegrerade bostadsområden, bra skolor och hög kvalité i äldrevården gör att problemen som de politiska partierna ska finna och formulera till politiska krav och löften ofta blir en strid på marginalen.
– Det tog lång tid för mig att få upp ögonen för kommunpolitiken i Lund. Politiskt intresse växer av problem. Och problemen är inte så tydliga i Lund, som i många andra kommuner.
Skolpengen och minskad lärartäthet har varit oppositionens stora fråga i valet.
Men för Lundaborna, som har landets nästan bästa skola, om man ser till resultat och resurser, blir det svårt att få ut massorna på torgen i den frågan.
– Skillnaderna är ganska små mellan alliansens och oppositionens förslag. Oppositionen vill ha fler lärare, men det är ändå från en hög nivå på lärartätheten generellt sett, säger Mi Lennhag.
Är Lundapolitiken tråkig?
–Nja, den är inte tråkig. Signifikant är att det inte pratas så mycket politik i Lund mellan valen. En förklaring är att kommunen byter invånare i en strid ström med studenterna. De bryr sig inte så mycket om politiken i kommunen, menar Mi Lennhag.
Hon tar Tove Klette, (FP) 71, som ett Lundaexempel.
– Hon har stort förtroende. Lundaborna verkar gilla erfarenhet och unga i politiken. Medelålders män lyssnar man inte lika mycket på.