Skåne och Malmö betyder mycket för Anders Ekborg, inte bara i hans artistkarriär. Hans föräldrar hade vänner i Skåne och från 10 års ålder tillbringade han varje sommar i Tollarp. Som 17-åring hoppade han av gymnasiet och flyttade ner till Tollarp för att jobba i en blomsterhandel.
– Jag tyckte det kändes meningslöst att gå i skolan. Då hade man börjat med dramatisk estetisk linje, men jag kom inte in. Jag fick gå social linje och det var inte så stimulerande.

Egentligen hade Anders lätt för sig i skolan. Han var extremt språkbegåvad och överraskade genom att ha skolans bästa betyg på centralprovet i franska. Läraren frågade till och med om han fuskat. Till slut blev det kohandel om betygen, han fick ta ett sänkt engelskabetyg för att få mer än den etta i franska som man hade trott honom om.
– Jag passade inte in i mallen. Möjligen är skolsystemet bättre i dag, säger Anders Ekborg, som aldrig läste in gymnasiet. Till scenskolan i Göteborg var det intagningsprov och han klarade sig utan betygen.

Efter att ha jobbat i blomsterhandel for Anders Ekborg till Portugal för att jobba i växthus. Till anläggningen där han jobbade då kom han tillbaka i påskas när han höll på med att spela in Painted Dreams. Växthuset har samma ägare som för 30 år sedan och man har även börjat tillverka olivolja. Till det behöver man mörker och i en mörk vacker lada spelades flera stämningsfulla videor till Painted Dreams in.
– Jag ville ha den där speciella känslan, ville dela med mig av bilderna. Miljön är så vacker, akustiken är så bra. Jag och gitarristen Bengt Magnusson tog in några flamencogitarrister som bidrar till stämningen.

På Painted Dreams finns en hel del nyskrivet material, men också några av Anders Ekborgs egna gamla favoriter, bland annat en Police-låt, Every Little Thing She Does Is Magic, och en Genesis-låt, More Fool Me, som båda fått svenska texter. Helen Sjöholm, under många år Anders trogna parhäst på scen, sjunger duett med honom i låten You're Always Here.

Det är femton år sedan Kristina från Duvemåla, musikalen som lyfte fram dem båda i ramljuset, hade premiär på Malmö musikteater.
– Det är ofattbart att det är så längesedan. Åren går snabbare ju äldre man blir, men vi spelade ju också musikalen i fem år och gjorde en konsertturné. Anders Ekborg har starka minnen från tiden med Duvemåla. Han och hustrun Lia Boysen bodde i ett hus i Limhamn och fick barn under spelperioden.
– Jag längtar ofta tillbaka till den tiden, trots att det var så mycket jobb och ansvar på axlarna. Vi hade spädbarn hemma och en trygg tillvaro. För en frilansare är det alltid mer osäkert, i betydelsen att man måste styra själv vad som ska hända.

Men spelperioden i Malmö var också arbetsam. Vid en tidpunkt fick Anders Ekborg hallucinationer på scenen. Han satt på en kista och bredvid honom stod en korg. Plötsligt tyckte han att korgen rörde sig och försökte hålla fast den.
– Det var inte lite, den rörde sig rejält, tyckte jag. Fastän den stod still.

När man tittar på din karriär har du gjort mycket i sjok. Dramatisk teater, musikal, film och musik. Är du inne i ett musiksjok nu?
– Ja, det får man nog säga. Jag tror nästa är teater, ensemblespel. Det saknar jag lite nu. Nu är mitt band som min ensemble.

Blir det någon turné med låtarna på plattan?
– Förhoppningsvis till våren, beroende på hur den blir mottagen.

Redan i vinter ska Anders Ekborg i alla fall ut på turné. En stilla jul är en nedtonad julturné som han drog i gång förra året, lite i protest mot de stora paketen.
– Jag vill göra de klassiska julsångerna på ett traditionellt sätt, något som kan vara ett avbrott i stressen, säger Anders Ekborg, bland annat kommer till Kristianstad, Ystad och Malmö i mitten av december.