Trots att jag känner mig avslappnad lyckas jag inte få någon reaktion på koppartrådarna. Kollegan Helén provar också men ingen reaktion. Men när Gert Svensson, Duvhult stenbrotts arbetande platschef, tar tag om hennes axlar då händer det.
Slagrutan viker nedåt precis där diabasådern börjar. Gert Svenssons förmåga med slagrutan är så stark att han lyckas föra över den med handpåläggning. Tro vad man vill ska man göra men för Helén var det en häftig upplevelse.

Det är här som Norra Skånes upplevelseresa genom stenbrotten i Duvhult börjar. Det är stenbrottets miljöansvarige Mariette Karlsson som gett tidningen möjlighet att besöka brottet.
På väg ner i det nuvarande brottet får man klättra även sipprande vatten. Solen står högt på himlen och dagen är riktigt strålande. Där hade vi tur. Dagen efter var inte alls lika vacker.
Med solen förstärks också de vackra färgerna som blir i ett stenbrott när graniten bryts.

Slagrutan används i det första skedet för att hitta en ny åder med diabas. En av anledningarna är att det är väldigt dyrt att borra och gräva. När slagrutan tagit ut området och riktningen borras provhålen och den information som slagrutan gett stämmer. Det gör att borrande blir mycket mindre. I Duvhult har diabasådern i det nya brottet verkligen avvikit i riktning och det var förvånande, berättar Mariette Karlsson.
Det gamla brottet i Duvhult håller nu sakta men säkert på att vattenfyllas och dit ner kan vi inte komma. Men titta ut över det uppifrån går. Och bara det är en upplevelse. När magman bröt upp genom jorden och bildade diabas klövs berget och det syns. På den sidan av bergsväggen där diabasådern gått är väggen rak och diabasen naturligt skild från berget.

Idag görs mycket av brytningsarbetet med maskiner och endast fem arbetare jobbar i brottet. När ådern märkts ut bestäms bergsblocket storlek, 60 kvadrat på varje snitt, berättar Gert Svensson.
Därefter skärs det ut med en kraftig vajer som fungerar som en klinga vilken skär rakt in i berget. När vajern passeras gäller det att göra det på avstånd. Går vajern sönder kan det hända otäcka olyckor om man inte respekterar säkerhetsavståndet.
När det är klart borras spränghål, fyra till fem stycken för varje meter, både uppifrån och från sidan och sedan sprängs blocket loss. Att få loss ett sådant block tar tre, fyra dagar, berättar Gert Svensson. Grävmaskiner flyttar sedan blocket för bearbetning.

Det är mycket stora mängder sten som bryts men ytterst lite diabas utvinns.
– Duvhultsdiabas är den finaste och renaste diabasen och kallas det svarta guldet. Så svart och kompakt som den är här i Duvhult är den inte någon annanstans. Men blocken blir väldigt små och kan inte användas till stora saker utan blir oftast till gravstenar.
– Många konstnärer är förälskade i den extremt svarta och finkorniga strukturen i stenen, säger Mariette Karlsson som själv alltid bär smycken av diabas.