Belen Cuesta parkerar sin städvagn utanför en av salarna på ortopeden och knackar på dörren.
– Hej, hej, kan jag komma in och städa hos er, frågar hon mjukt och de bägge herrarna i sängarna nickar och hälsar igenkännande.
Belen berättar att hon ofta får en relation till patienterna under sina städrundor.
– Jag kommer ju regelbundet och visst händer det att jag får höra hur de mår, säger hon berättar att hon jobbat som lokalvårdare på Hässleholms sjukhus i 14 år.

Just här på salen utför Belen det som kallas för daglig städning vilket innebär att golv och andra ytor torkas av. Moppar och torkdukar byts mellan varje rum.
– Ja, det är jättenoga med hygienen. Vi får absolut inte föra smittor mellan rummen, berättar Belen som snart är färdig med de bägge herrarnas sal.
Men Belan och hennes kollegor kan också kallas ut för att göra akut-, smitt-, flytt-, stor- och byggstädning. De sistnämnda är lätta att förstå innebörden av, men vad innebär akut- och smittstädning?
– Akut är också precis som det låter. Vi rycker ut om något händer. I morse hade vi en blodfläck i ett av trapphusen. Smittstädning är också av utryckningskaraktär. Nu under morgonen har vi tagit hand om en toalett som vi misstänker kan vara smittad med clostridium–tarmbakterier. Där gäller det att ha kunskap om vilket kemiskt medel som ska användas mot olika sorters smittor, säger Anne-Marie Svensson som är enhetschef för både städ- och transportteamen på sjukhuset.

Inom all försörjning från städ till kök och transport gäller det att ligga steget före. Patienterna har knappt hunnit äta frukost förrän lunchen förbereds i köket.
– Även här står patienten i centrum, säger Ingalill Rohdin och berättar att maten ofta anpassas till patienternas behov. Den som föredrar fil framför gröt till frukost får det och under lunchen just den här dagen serveras lammfärslimpa, blomkålssoppa eller isterband med tillbehör.
– Vi försöker se maten med gästens ögon. Den som har svårt att svälja och får sin mat finfördelad eller passerad som puré ska ändå få en fin tallrik som tilltalar ögat. Sedan har vi ett digert salladsbord som ska kunna fungera som en lunch för sjukhusanställda som snabbt plockar åt sig en låda mat. Och jag tror att jag vågar säga att vi är smått berömda för vår mat.
Här rullar vi egna köttbullar och försöker hitta nya inslag som ska kunna tilltala alla gäster, säger kokerskan Lena Jönsson som just nu är i färd med att packa de olika matvagnarna som snart ska köras upp på de olika avdelningarna av transportkillarna Tony Nilsson och Martin Rosander.

När köket ger klartecken är ett långt tåg av matvagnar redo för Martin och Uffe att koppla på elbilen.
– Vi kör punktligt 11.40 varje dag. Det gäller att passa tiden. En del patienter har tagits upp av personalen för att få komma ut i dagrummet för att äta. På avdelning 9, där många av patienterna ägnat en stor del av förmiddagen åt sjukgymnastik, sitter de och väntar vid borden när vi kommer, säger Tony och skickar iväg Martin med sex fullastade vagnar.

Tony, Martin och deras vaktmästarkollegor sköter all logistik av gods både inom och utom sjukhusets väggar. Varje dag körs också mediciner, prover och post till vårdcentralerna och centralsjukhuset i Kristianstad.
– Det blir minst 50 mil om dagen på vägarna, säger Tony.
Inom transportteamet är det mest män som arbetar och inom städteamet finns det bara kvinnor. Enhetschefen Anne-Marie Svensson skakar på huvudet och säger att det inte är riktigt sant.
– Vi har två väldigt slitstarka herrar som drar tunga lass nere hos städteamet. De heter Björn och Markus och tvättar cirka 650 moppar varje dag utan att klaga, säger hon med ett brett leende och vi tittar åt det håll där de bägge männen ska vara men vi ser då inga karlar. Då pekar Anne-Marie på de tre tvättmaskinerna. Två av dem har klistermärken som presenterar dem som Markus och Björn.
– Har man inga karlar får man skaffa sig, säger Anne-Marie och skrattar gott innan hon sätter fart genom kulvertarna med sin sparkcykel. Någonstans väntar nästa uppdrag.