– Jag tyckte att det var jäkligt att sitta där och vänta tills han nästan inte andades, säger Lucas pappa Kristofer Hindorf.
Först efter omkring två veckor på sjukhus kunde sonen komma hem till Hässleholm igen.

Det hela började måndag den 7 februari. Lucas hade haft lite feber men blev värre efter helgen och andades snabbt.
På barnakuten i Kristianstad konstaterade personalen att han nog hade RS-virus. Han fick inhalera och skulle komma tillbaka direkt om han blev värre.
– På kvällen tyckte jag att han andades häftigt och hostade mycket, så då körde jag in till den vanliga akuten, eftersom bara den hade öppet.
Kristofer frågade i receptionen om han skulle gå direkt till barnakuten, eftersom de varit där tidigare på dagen, men det skulle han inte.

Klockan 22.42 tog han så en nummerlapp. Han fick nummer 105. Nummer 81 betjänades.
Lucas sov gott i sin barnstol och hans pappa tyckte mest att det kändes onödigt att sitta och vänta.
– Jag uppfattade inte läget som kritiskt då.
Så småningom vaknade sonen, skrek och hostade, men kom till ro igen, innan läget plötsligt blev värre.
– Han fick en annan färg i ansiktet, andningen blev matt och efter en stund riktigt dålig. Det var jobbigt att blåsa ut, det hördes lång väg.

Då gick Kristofer till receptionen igen och sa till att det nog var dags för dem att få hjälp.
– Man gör inte det i första läget, de andra är ju också sjuka och tycker att de ska få gå före.
Men då fick sonen komma in i akutrummet direkt.
– De de dunkade liv i honom med syrgas och adrenalin.
Pappan berättar att fyra personer hjälptes åt och att bakjouren ringdes in. Efteråt har han fått höra att när Lucas kom in i rummet hade han andningsapné, det vill säga inte andades.
– Jag vankade runt där, då är man inte så tuff.

Efter omkring en halvtimme togs Lucas upp till barnavdelningen där han fick ligga med syrgas och matsond.
– Jag var lite skärrad. Jag sov inget den natten, inte på dagen efter och knappt nästa natt heller.
Några dygn var han på neonatal med andningshjälp från en cpap-apparat.
Den 22 februari skrevs Lucas ut, men han ska ha inhalationer och penicillin mot lunginflammation i en månad.
– Det gick ju bra i detta fallet, men det kan ju vara andra.
Kristofer har själv hört av sig till sjukhuset i efterhand för att fråga om det ska fungera så här.
– Jag har fått bra svar, att de ska se över detta ordenligt.

Han vill betona att han är nöjd med själva vården.
– Vården som sådan har varit jättebra, verkligen, de har tagit detta på största allvar från det att vi kom in i akutrummet.
Men situationen i väntrummet är under all kritik, menar han. De som sitter där kan ha väldigt olika behov och en del behöver hjälp direkt.
– Det värsta problemet var att inte någon tar emot inom max fem minuter. Är man på akuten har man ju bestämt att det här kan inte vänta till i morgon.
– Man ska bara gå in och ta en kölapp som om man skulle köpa skinka. Det borde vara en människa som frågar vad du söker för. Det är svårt att bedöma men man ser ju ändå vart det lutar – är det en stukad tumme eller är det hjärtat. En del fall är ju mer akuta än andra.