Näringsminister Maud Olofssons (C) riktade härom dagen kritik mot Danmarks ökade tull- och gränskontroller. Olofsson menade att den svenska regeringen bör vara tuffare i sin kritik av Danmark och att det danska beslutet var att ge efter för Dansk Folkeparti. På alla punkter korrekt av Olofsson.
Från danskt håll låter det annorlunda. Migrationsministern Sren Pind såg rött och slängde ur sig att det inte var "i mitt land som folk skjuts på gatan i Malmö eller där det smäller bomber i Stockholm". Vad nu dessa händelser har med ökade tull- och gränskontroller som slår mot rörligheten och riskerar försvåra Öresundsintegrationen att göra. Det förblir en gåta.
Men det är avslöjande för varför danska regeringen gått Dansk Folkeparti till mötes och avslöjande för det politiska klimatet. Det handlar egentligen inte om gränsöverskridande brottslighet som ska stoppas utan om symbolhandlingar.
Symbolhandlingar som är ämnade att vissa hårdare tag mot utlänningar. Allt som en del i den hårda danska invandringspolitiken där Dansk Folkeparti får som de vill i sin hjärtefråga i utbyte mot stöd för regeringen i andra politiska i frågor. I detta fall kring pensionerna.

Om Pind vill ha en debatt om invandringspolitik så okej. Men blanda inte bort korten genom att koppla samman tull- och gränskontrollerna med invandringspolitik. Eller invandringspolitik med självmordsbombaren i Stockholm eller skottlossningar i Malmö.
En gnutta intellektuell hederlighet efterlyses.