Det har varit lite skralt med riktigt feta rockband under den här festivalen. Men Med Wolfmother har festivalledningen gjort en riktig drömbokning. Trots att bandet inte släppt någon nya skiva sedan 2009 känns de riktigt heta. En nya skiva är visserligen på gång men bandet bjöd mestadels på låtar från de två senaste skivorna.

Pärlor såsom ”Woman”, ”California Queen” och ”Mind's Eye” är fruktansvärt bra och till och med ännu bättre live. Att bandet helt plötsligt slänger in en cover på The Doors ”Riders on the storm” känns helt naturligt. Det här bandet är fruktansvärt tajt och när de något senare ger sig på ”Baba O'Riley”svänger det ordentligt.

Andrew Stockdale är en riktigt bra frontfigur och när han komma in på scen i en grön fransförsedd mockajacka kan jag inte låta bli att dra efter andan. Han springer runt på scen som en sprattelgubbe och låter oss förstå att de här i Sverige för att rocka. Vilket de verkligen lyckas med.

I intervjuer har Andrew Stockdale uppgett att stonerbander Kyuss varit en stor inspirationskälla för Wolfmother Men även influenser från Jimi Hendrix lyser igenom.

Att Andrew Stockdale tappat orginalmedlemmarna Chris Ross på keyborad och bas samt trummisen Myles Hesskett är inget man ens tänker på. Med stencoola Ian Peres på keyboard och bas är det som att den här sättningen är helgjuten. När han ställer sig på keyboarden och headbangar är det som att festivalen har sett sin coolaste kille.

Jag hade skyhöga förväntningar på Wolfmothers konsert och när den avslutas med utmärkta ”Joker and the Thief” har jag verkligen fått mitt lystmäte. Detta är rock när den är som bäst. Det är gitarr-onani när den är som allra mest motiverad. Jag kan inte säga annat än att jag älskar det.

Kvällen innan gav jag Håkan Hellström en femma i betyg. Det ångrar jag när jag sett Wolfmother - det här är ju så mycket bättre och helt plötsligt känns en femma för lite. Men så kan det gå när det blir inflation i betygssättningen.

Jag anser i vilket fall att Wolfmother har stått för festivalens bästa konsert. Tack för det, ni kom inte hela vägen från Australien i onödan. Nu väntar jag med spänning på bandets nya skiva.