Bland besökarna hörs allt från tyska till australiska, och för många är det en självklarhet att vara just här, just nu.
– Var skulle jag annars vara? Jag har lyssnat på sådant här sedan jag var 15 och här blir jag 15 igen. Så fort jag åker hem börjar snacket om vem som köper biljetterna nästa år.

Det säger Joacim Johannesson, 45 år, från Hässleholm och han jämför Sweden Rock med sin “hemmafestival” Siesta.
– Där hinner inte första bandet mer än komma upp på scenen förrän första misshandeln anmäls. Här kan jag sätta mig i gräset hos vilka som helst och säga, “Hallå grabbar!”. Medelåldern är högre här, det gör mycket. Jag har varit här nio år och inte sett en knytnäve. Hårdrockare är bättre människor.

Hans bästa festivalminne var året när The Sweet spelade. Efter första låten stod en grupp killar precis framför scenen och sjöng den gamla hiten “Papa Joe”. Sångaren skrattade och spelade en annan låt. Grabbarna gav dock inte upp. Efter några låtar sa sångaren att “Tyvärr, Papa Joe är inte här i dag”, men killarna gav sig inte.

Sångaren tog då ett snack med sina bandkollegor, och sa sedan till publiken att de fått veta via hemsidan att det här var en rockfestival där de borde spela nytt, rockigt material.
– “Men vi slänger vår spellista”, säger han, “skyll er själva”. De kör en lång rad 60-talslåtar. Sedan säger han, “Jag önskar att ni kunde se vad jag ser”, berättar Joacim Johannesson.

Sångaren förklarade att han blickade ut över 3 000 hårdingar i nitar och läder som stod och dansade, och sa att han inte förstod hur de lyckats får bandet att spela de gamla låtarna.
– “Vi gör en deal. Ni berättar inte för någon vad vi spelat, så berättar inte jag att ni dansade”, sa han. Det visar mycket på stämningen. Vi är här för att ha kul och umgås. Artisterna har pengarna på kontor redan och spelar för att de tycker att det är lika kul som vi tycker att det är att lyssna.

Örjan Friberg från Lund har varit här flera gånger och säger att artisterna var viktigast först.
– På senare år har banden mest blivit en backdrop till att ha trevligt. Jag är dålig på vanlig sommarsemester, att åka till Rom en veckan. Det här är semester för mig.
Packningstips är säckkärra, ett portabelt bilbatteri att ladda telefonen med samt fruset vatten, som kan återanvändas, i kylväskan i stället för kylklampar.

Hans kompis Magnus Mårtensson från Staffanstorp har två barn hemma och passar på att ta lite semester från familjelivet, men påpekar att många kommer hit med barnen.
– Här kan man vara vilken ålder som helst.
Linnea Nilsson, Trelleborg, och Sofia Ljung, Malmö, är här för första gången och säger att jättemånga inte förstår grejen med festivaler.
– Det är en gemenskap där man glömmer bort verkligheten, säger Linnea.
– Det är som ett annat liv, en annan värld med speciell stämning, fyller Sofia i.

Även Roxane Benedetti och Kajsa Moss Bjerling säger att stämningen är viktig.
– Man måste ha varit på festival för att fatta. När man väl gjort det en gång känner man nog sinnesfriden, tror Roxane.
– Det här är Sveriges bästa festival. Alla är så schysta, det är skön stämning, inget bråk och ingen snor från tälten, säger Kajsa.

Deras bästa festivalminne är när de plankade in på Aerosmiths spelning förra året. Det var så fint att de grät, berättar de.
– Vi sprang fort som fan, det var största frihetskänslan någonsin, säger Kajsa.
– Du fixade dricka från någon kille för vi hade inga pengar, minns Roxane.
– Det tog typ två minuter, säger Kajsa.