Intresset för hans bakgrund och person är stort. Det är lätt att förstå. Det tillhör ovanligheterna att en förövare av grova terroraktioner fångas levande och att hela bakgrundshistorien därmed kan rullas upp.
Samtidigt finns det en risk med att personintresset tar överhanden. Man hamnar lätt i bilden av "en ensam galning", eftersom vi har så lätt att karakterisera det obegripliga som sjukligt avvikande. Men det som är abnormt behöver inte vara sjukligt, tyvärr.
Av det som hittills kommit fram om Anders Behring Breivik, finns faktiskt ingenting som tyder på allvarlig psykisk sjukdom. För även om kännetecken som personlig isolering, besatthet, en frånvarande fader osv finns med i bilden, så har Breivik veterligen aldrig varit intagen för psykiatrisk vård eller i sin bekantskapskrets varit känd som psykiskt sjuk eller sjukligt avvikande.
I stället är hans bevekelsegrund för denna fruktansvärda illgärning i grunden politisk. Breivik har via medlemskap i Fremskrittspartiet gradvis radikaliserats högerut i en extrem uppfattning om världen och samhället. Den som tar del av det s k manifest han timmarna före dådet skickade ut på nätet kan se att hans analys av samhället är logisk och sammanhängande ? utifrån hans sätt att tänka. Här finns inte några patologiska vanföreställningar utan en extremistisk samhällsanalys, byggd på nationalistiska och rasistiska värderingar.
Det exklusiva i Breiviks fall är hans väg från teori till praktik. Men det ena förutsätter det andra. Det är hans samhällsuppfattning som lagt grunden för våldsromantiken, omnipotensen och självförhärligandet.