Ann-Mari Sandberg, som fyller 64 i höst, har haft sjukdomen Multipel skleros, ms, i ett 30-tal år. 2004 blev hon sämre och sjukskrevs från sitt arbete på kontoret på Norra Skånes tryckeri. 2007 bedömde Försäkringskassan att Ann-Maris funktionsnedsättning var så omfattande att hon hade rätt till 63,5 timmars assistans per vecka. Det är ungefär åtta timmar om dagen. Övriga av dygnets 24 timmar ställde maken Jan Sandberg, 68, upp.

I april i år gjorde samma handläggare på Försäkringskassan en annan bedömning. Trots att hennes hälsa försämrats bedömdes Ann-Mari nu i behov av assistenthjälp mindre än två timmar per veckan.
Vilket innebär ingen assistent alls.
För att få assistent måste man nämligen ha ett behov av 20 timmars hjälp i veckan. Försäkringskassan tyckte i princip att Ann-Mari klarade hygien, mat, av- och påklädning och kommunikation bra på egen hand.

– Det är helt otroligt, säger Jan Sandberg.
Hon bedömdes inte längre som personkrets tre inom LSS.
– Som om jag inte ens vore sjuk, säger Ann-Mari Sandberg.
Hon har progressiv ms, vilket betyder att sjukdomen förvärras med tiden. Än så länge finns inga botemedel eller bromsmediciner.
– Sedan 2007 har det blivit mycket sämre, säger Jan Sandberg.
I våras kom ett bakslag till.
– Då försämrades hennes syn eftersom ms skadat synnerverna, berättar Jan Sandberg och visar upp ett läkarintyg.
Detta berättar att Ann-Mari Sandberg har svårt att läsa text och se maten på sin tallrik och därför behöver assistenthjälp.
Hon har även svårt med balansen och tar sig fram med rullstol eller rollator i hemmet.

–Men jag måste alltid vara med. Hon tappar ofta balansen, säger Jan.
Eftersom motoriken försämras kan hon inte ta sig för om hon ramlar. Flera gånger har hon åkt in till akuten för att sys efter att ha ramlat.
Ann-Mari är ibland glömsk och maken får därför ta hand om kommunikationen med läkare. Han köper medicinen och fördelar den i dosetter. Ann-Mari tar 15 tabletterna flera gånger dagligen.
Eftersom Ann-Mari Sandberg har problem med urinblåsan måste hon tappa sig med kateter 15 gånger dagligen. Hon behöver hjälp vid påklädning och duschning.
Jan Sandberg, pensionär sedan två år, måste undvika att göra för många lyft sedan han stelopererades i ryggen häromåret.

Han tror att samhället skulle spara på att inte låta de anhöriga dra för tunga lass.
– Istället för att hjälpa en sjuk, ett tu tre har de två personer att ta hand om.
När det stod klart att Försäkringskassan drog in assistenten gjorde kommunen en egen bedömning. De gav Ann-Mari Sandberg assistent i 38 timmar per vecka under tiden ärendet avgörs i de högre instanserna.

– Det är väldigt positivt att kommunen ställde upp, säger Jan Sandberg.
Jan Sandberg kör en importerad Dodge Caravan, ombyggd med ramp. Ann-Mari kan själv köra ombord med sin elrullstol och spänna fast sig, vilket ger en frihetskänsla.
– Tänk vad kommunen sparar i tid och pengar på att jag kör själv och att vi inte tar färdtjänst, menar Jan Sandberg.
Tillståndet att använda parkeringsfickor för funktionshindrade har gjort att Ann-Mari kunnat följa med och handla. De kan ställa sig nära butiken. Det är ofta svängrum att fälla ned rampen.
Men orosmoln har tornat upp sig. Jan ansökte om nytt parkeringstillstånd i somras, men har ännu inte fått svar från kommunen.

– Bara man hade blivit positivt bemött i samhället i övrigt så hade det känts lite lättare, säger Jan Sandberg, som överklagat både Försäkringskassans beslut om indragen assistent och kommunens beslut om 38 timmars assistent till förvaltningsrätten.
Oron visar sig befogad. Senare denna septemberdag får paret avslag på sin ansökan om att förlängt parkeringstillstånd.
– Nu blir det till att överklaga det också, suckar Jan Sandberg.
– Hur går det för alla de som inte har någon som orkar kämpa, säger Ann-Mari Sandberg.