Och just på det sätt som Hässleholm miljö jobbar, hämtning av 15 olika sorters avfall vid dörren, framhålls som det bästa för återvinningen och miljön.

I kommuner som hämtar i färre fraktioner och hänvisar till platser med exempelvis insamling av förpackningar och glas fungerar det sämre. Det visar en studie utförd av Avfall Sverige (den svenska branschorganisationen för avfallshantering) mellan 2007 och 2010.
– Avfall är en råvara, det finns egentligen inget avfall om man tar vara på allt. Det handlar om hushållning av resurser, konstaterar Gunilla Holmberg som är vd på Hässleholm miljö.

Det är just därför som Hässleholm har en så avancerad sortering. Enklare hade ju varit att som många andra kommuner att skippa återvinningen och elda upp inte bara papper och plast (ej förpackningar) utan även matavfallet för att producera värme.

Hässleholm eldar både avfall för värme men komposterar samtidigt det organiska avfallet till jordförbättringsmedel. Sopsortering är en engagerande fråga. Och även om hässleholmarna till största delen tagit till sig konceptet finns kritik. Som att säckarna med plast och pappersförpackningar hämtas för sällan. Folk har svårt att husa säckarna i väntan på hämtning.

Kritik finns också mot att sorteringen är svårbegriplig. Men just sådana invändningar ska Hässleholm miljö hantera framöver i arbetet med en ny avfallsplan som ska vara klar i maj och behandlas politiskt nästa höst. Planen talar om hur sorteringen ska gå till. För sortering måste vi ha, det säger lagen. För tio år sedan blev det förbjudet att slänga osorterade sopor på tippen.
– Vi ska föra en dialog och lyssna på kunderna, lovar Gunilla Holmberg.

Just säckarna med förpackningar får ofta kritik. Att samla in dem är förpackningsbranschens ansvar men i Hässleholm hämtar alltså Hässleholm miljö materialet och förvarar det på HKC (Hässleholms kretsloppscenter) i Vankiva innan det hämtas för återvinning av branschen.
– Vitsen med förpackningsinsamlingen är att vi kan göra en förpackning av avfallet en gång till innan det bränns upp. Återigen, det handlar om hushållning med resurser. Därför ska förpackningar inte kastas i brännbart, berättar Gunilla Holmberg.

Just att det är förpackningar som ska slängas i säckarna är skälet att man inte får kasta annat pappers- eller plastmaterial i säckarna. En diskborste är visserligen gjord i plast men är ingen förpackning med producentansvar, alltså ner i facket för brännbart.
Likadant om man slänger en uttjänt sockerkaksform i spannen för metallförpackningar.

Samma där, visserligen metall men ingen förpackning. Alltså, sorteras som deponi. Men här finns planer för framtiden för att förenkla sorteringen, berättar Gunilla Holmberg och Ieanah Veronica Svensson som är kommunikatör på bolaget.
Idéer som kan komma till uttryck i den nya avfallsplanen.

Bland annat funderar man i termer av materialströmmar, alltså att samla in all metall som metall och all plast som plast för att undvika förvirring.
– Vi i ifrågasätter också om det behövs ett fack i kärlen för deponi, den fraktionen blir allt mindre, konstaterar Ieanah Veronica Svensson.