Den heter Tjuvarnas jul, är gjord av Stefan Roos och Per Simonsson och utspelar sig i ett vintrigt Stockholm modell 1800-tal, hemsökt av den ökända banditligan Klappsnapparna vars affärsidé framgår av namnet.

Under ledning av den ruskiga Madame Bofvén (Siv Carlsson) gör ligan vad den kan för att lägga vantarna på så många julklappar som möjligt, när en av dess medlemmar, Kurre (Gustaf Hammarsten), plötsligt får en alldeles egen liten julklapp i form av den kavata flickan Charlie (Tea Stjärne), som dyker upp från ingenstans med en lapp i näven där det framgår att Kurre är hennes far.

Ska den vimsige Kurre verkligen klara av att ta hand om ett barn? Och kan Charlie verkligen växa upp med en handfull oborstade skurkar som familj?

Det är med ett visst mått av skepsis som Julia Johansson, åtta år, Linus Lindblom, sju år, Svante Petersson, sju år, och Tomas Lindblom, fyra år, tar sig an första avsnittet av Tjuvarnas jul.

Alla har sett trailern, och alla är rörande eniga om att den är rena rama skräckfilmen.
Desto större är lättnaden när vi trycker på pausknappen efter avslutat avsnitt.
– Reklamen känns så himla läskig, men det här var faktiskt inte alls lika läskigt, konstaterar Svante.
– På reklamen borde det vara typ tioårsgräns. På det här räcker det med sjuårsgräns. För tre- och fyra-åringar är det faktiskt för läskigt, tycker Linus.

Panelens fyraåring, Tomas, håller inte med.
– Det var bara lite mittemellanläskigt, tyckte jag. Fast tjuvarna var ganska läskiga.
– Det var läskigast i början, när den var sådan där spänningsmusik, tycker Linus.
– Ja, det var verkligen tjuvmusik, tycker Svante.
– Jag tycker att det var mer bra än läskigt. De borde inte ha valt de där bilderna till reklamen. Folk tror att den är mycket läskigare än den är, säger Julia.
– Den är i alla fall för läskig för bebisar, slår Tomas fast.
– Det beror nog lite på hur känslig man är, tror Linus.

Så tar vi oss an avsnitt nummer två. Mycket läskigare, tycker Linus, medan Julia tvärtom inte tyckte att det var läskigt alls.
– Jag tyckte att det var roligt, särskilt när borgmästaren tappade bort sin klocka, säger Tomas.
– Ja, och det är roligt att Charlie liksom inte fattar att tjuvarna är tjuvar, tycker Linus.

På en skala från bra till dåligt är det mittemellan, sammanfattar Svante innan vi sätter igång avsnitt tre, som han efteråt ger betyget "inte alls läskigt".
– Det är mest lite mystiskt, säger Julia.

Är den rolig då? Ni skrattar ju en hel del?
– Inte så ofta. Jag tycker att den är mer spännande än rolig, säger Svante.

Linus räknar efter och kommer fram till att han har skrattat fyra gånger.
– Jag skrattade lite när Charlie sa att en ask skulle vara hennes och Kurres hem, minns Tomas.
– Charlie är lustig. Hon säger så roliga saker, tycker Julia.
– Ja, som när hon sa att tjuvarna lekte kurragömma, fast de inte alls gjorde det, säger Linus.

Efter fem avsnitt är det dags för slutbetyg. "Väldigt bra, men läskig", blir Svantes dom. Mittemellandålig, tycker Tomas. Jättebra, säger Julia. På Linus skala hamnar poängen "någonstans mellan bra och superbra".
Alla är överens om att det är Siv Carlssons Madame Bofvén som är läskigast. Helt klart på gränsen till för läskig. Om Svante hade fått bestämma hade man helt strukit henne helt från rollistan.
– De kunde faktiskt ha valt någon annan till chef över tjuvarna.