Mod och frihet gör en allkonstnär

Av Helén Fingalsson 7 DECEMBER 2011 00.09 (UPPDATERAD 11 maj 16.23)

Han är något av en allkonstnär med motorsågen i ena handen och penseln i den andra.Sven-Ingvar Johansson är en sann individualist med många sidor och flera uttryckssätt.

– Jag vill ha den totala friheten, förklarar Sven-Ingvar Johansson och slår sig ner med en kopp kaffe i sin verkstad på Klövervägen i Osby. Det är en härlig känsla.Friheten för Sven-Ingvar är att skapa konst helt och hållet efter sitt eget huvud när helst han önskar. Visst får han beställningar på offentlig konst, men det innebär oftast att ramarna är yviga och hans händer fria.Att massproducera är inget för denna man som ser sig som en individualist.
– Då skulle jag lika gärna kunna jobba med något helt annat.
Ritat och målat har han alltid gjort, men det var först när hans son föddes som han upptäckte sin talang att göra skulpturer.
I stället för att bara rita av sonen, bestämde han sig för att göra en tredimensionell bild.
När han började såga i ett stycke trä kom aha-upplevelsen och upptäckten att han besatt en helt speciell talang.
Att hantera en motorsåg fick han lära sig den tuffa vägen redan som femtonåring.
– Jag gick bakom min farbror i skogen och när han behövde vila lämnade han helt enkelt över motorsågen till mig.Skydden var obefintliga och Sven-Ingvar kom hem med revor på byxorna där sågen stött intill.I dag växer i stället konstverk av djur, fåglar och händer fram under Sven-Ingvars motorsåg.
– Händer är det svåraste att göra, berättar han och pekar på detaljerna på sin egen hand.
Innan Sven-Ingvar attackerar trästycket med sin motorsåg gör han en liten prototyp i lera för att få en känsla för hur figuren ska se ut.
– Men efter det tittar jag knappt på lerfiguren.
–Man måste vara modig när man tar itu med de stora dragen.
Dessutom är man begränsad till stockens storlek och mycket kan hända under resans gång.Sven-Ingvar använder sig mest av ek som kan erbjuda stora och generösa stockar. Även rötad bok fungerar bra med sitt karaktäristiska mönster.Att jobba med motorsågen är tungt och många gånger slitsamt. Men skulpturerna är bara en del i skapandet.
Sven-Ingvar har nyligen deltagit i två utställningar i Älmhult där teckningar och målningar stått i centrum.
Utställningen "Männen från Göteryd" innehåller kol- och blyertsteckningar på personligheter och original från gamla tiders Göteryd.
– Det är kärleksfulla porträtt och på vernissagen dök flera personer upp som nog aldrig varit på en vernissage tidigare, berättar Sven-Ingvar med ett stort leende.Den andra är en julutställning som han genomför tillsammans med sin kusin som målar julkort. Även Sven-Ingvar har skapat julmotiv där en och annan tomte fått liv.
Sven-Ingvar står som sagt på flera ben varav ett är att undervisa konstelever.
– Min styrka är kanske inte främst den pedagogiska delen, utan mer den att inspirera och få andra att prova på nya saker, säger Sven-Ingvar.Förutom konsten avslöjar Sven-Ingvar Johansson ytterligare två stora intressen.Det ena är musiken och det andra är styrketräning.
– Jag gillar att både lyssna på och att spela musik. Men på de drygt 20 år som jag hållit på att spela har jag väl inte blivit så mycket bättre.
Lite större framgångar har det däremot blivit när det gäller styrketräningen.
Han visar en bild på sig själv i något som man måste kalla "ytterst fin form".
– Folk förväntar sig väl inte att en konstnär ska vara vältränad, säger han med ett skratt. Men man kan väl säga att jag skulpterar även min egen kropp. Avtrycken av Sven-Ingvar Johansson finns lite överallt i trakten. Applåderande händer på Borgen, två smidiga geparder på Första avenyen i Hässleholm, fågelträdet vid Jenvägen, ängeln på kyrkogården i Osby samt fåglar i Linnés Råshult är bara några exempel.
Vad som står härnäst på agendan är fortfarande höljt i dunkel.
Efter nyår blir det lite av en nyladdning, konstaterar Sven-Ingvar. Och det som är mest spännande är att jag inte riktigt vet vad jag kommer att snöa in på under nästa år.


Tipsa Tipsa en vän