En omfattande mygelkultur har successivt pressat bort alla som på minsta sätt avvikit från den gråa mängden. Omfattande intern mobbning har fått tystnaden att lägga sig över partiet.
Går det att resa sig ur denna sörja? Det är tveksamt, men av ren självbevarelsedrift borde man ändå försöka. Ett första steg är självklart att välja ett nytt ledarskap, att satsa på personer som kan skapa en ny kultur i partiet.

Vi läser dagligen om ledare, för idrottslag och företag, som får lämna sina uppdrag därför att de inte levt upp till förväntningarna. Partiledare får stiga åt sidan av samma anledning.
Den som leder måste lyckas. På senare år har Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet bytt ut ledare som misslyckats.
I samtliga fall har ledaren själv förstått att det varit dags att avgå.

Göran Hägglund, som under åtta år lett sitt parti från ett valresultat runt 10 procent till opinionssiffror runt tre procent borde självklart göra detsamma.
Alla riksdagsledamöter och lokalpolitiker som måste räkna med att förlora sina poster i nästa val borde agera för en sådan utveckling. Det märkliga är att detta inte sker i Kristdemokraterna. I stället tycks man sluta upp bakom en skeppare som lett skutan på grund.
Förklaringen är den mygel- och bestraffningskultur som härskar sedan länge och som knäckt partiets frimodighet. Sannolikt är den en del av en dyster frikyrkotradition av skvaller, förtal och osynliga maktstrukturer som medlemmar i samfunden måste kryssa mellan och som man tagit med sig in i partiet.

Avslöjandet nyligen att en topptjänsteman anonymt ägnat sig åt nedsvärtning av förtroendevalda är bara en liten del av denna kultur.
Göran Hägglund och hans förskrämda anhängare hoppas att kamrat fyra procent ska hjälpa partiet över riksdagsspärren.
Ett valresultat strax över fyra procent innebär visserligen att partiet försvinner från många kommuner och kraftigt förlorar i inflytande, men det tycks räcka. Några tunga politiker kan kanske klamra sig kvar.

Nu är stödet från Moderaterna, som det konkret handlar om, inte alls självklart, vare sig för Kristdemokraterna eller övriga små regeringspartier. Moderaterna ligger runt 35 procent, Miljöpartiet närmar sig 15 procent. Tillsammans kan dessa partier få majoritet i riksdagen.
Miljöpartiet kan räkna med rejält inflytande i en sådan regering. Reinfeldt skaffar sig en offensivare profil och slipper dessutom besväret att jämka samman en fyrpartikoalition. Både Reinfeldt och de nya språkrören har gett signaler som visar att de sett och räknar med detta alternativ.
Men Kristdemokraterna uppträder som om de inget sett och inget lärt. De fortsätter sitt inlärda beteende, att följa den de tror har kontroll över förtals- och bestraffningsapparaten.
Om lydnaden leder partiet till undergång verkar mindre viktigt.