Tre skjutningar i helgen följdes på tisdagen av att en man sköts ihjäl och att ett närpoliskontor utsattes för ett sprängattentat. Allt detta enbart i Malmö. Landets tredje stat har allt djupa problem med kriminaliteten.
Svaret hittills har varit kraftfullt i form av förstärkta polisresurser. I centrala staden står polisbilar parkerade på de platser där många människor rör sig och polisen arbetar intensivt med att kolla upp misstänka personer på stadens gator.
Trots detta fortsätter våldsdåden. Det visar att akuta polisinsatser med fler synliga poliser inte erbjuder lösningar på vad som i grunden är ett långsiktigt problem, att alltför många människor i Malmö är kriminella och inte drar sig för att använda våld och i värsta fall döda.
Det långsiktiga förebyggande arbetet mot brott måste sträcka sig över en ytterst lång tid och framförallt ta sikte på rekryteringen av nya och unga kriminella. Där spelar förmodligen kampen mot gaturån en stor roll. Det är samhällets reaktion när någon som är ung begår sina första brott som kan kväva brottskarriären i sin linda.
När det gäller den yrkesmässiga brottsligheten handlar det till stor del om att sätta in samhällets insatser mot den sårbaraste punkten, ekonomin. De kriminella i Malmö lever i symbios inte bara med droghandeln utan med den svarta arbetsmarknaden och illegala affärsrörelser. En sanering av krog och taxibranschen borde stå högt på dagordningen. Men Malmös problem kan också vara svårare än så. De etniska motsättningarna är stora mellan olika invandrargrupper. Hederstänkande och religiösa konflikter kan spåras bakom en del av våldet.
Samhället borde stå enat i kampen mot brottsligheten. Därför är det illavarslande att Malmös starke man Ilmar Reepalu och justitieminister Beatrice Ask inte kan träffas under konstruktiva former utan ägnar sig åt att sprida misstro mot varandra. Skärpning.