Folklig är frågan på intet sätt men i förlängningen berör det alla.
Boende i kommuner som bidrar med pengar får se sina skattepengar gå till andra kommuner istället för att stanna i den egna kommunen. De som bor i kommuner som är mottagare får möjlighet att klara välfärden utan att skattenivån sticker iväg högre än den redan ofta är. Kommuner som har svårt med befolkningsutvecklingen tenderar i stor utsträckning redan ha hög skatt.

I grunden handlar det om en viss solidaritet mellan kommuner precis som det är så att de med högre inkomster betalar mer i skatt. I den motstående kolumnen finns vad som kan kallas ingrepp i det kommunala självstyret, alltså rätten för kommuner och dess politiker och medborgare att fatta egna beslut och göra egna prioriteringar.

Avvägningen här emellan är inte alldeles lätt så det finns anledning att vara vaksam med dem som ser frågan i antingen svart eller vitt.
Rabiata förespråkare av väldigt långtgående utjämning och rabiata motståndare mot systemet som sådant ska man se upp med.
Någon form av system bör finnas. Frågan är hur långtgående och hur det på bästa sätt utformas. Härom tvistas det en hel del. Moderaterna som brukar ogilla systemet har sin eget sätt att lösa frågan. Finansdepartementet (styrt av Moderaterna) stoppar huvudet i sanden trots en nyligen gjord utredning med förslag på förändringar.