Fredag klockan 14.30. Snapphaneskolan förvandlas till Knislinge fritidsgård. 11-åringarna Viktor Dahlman, Calle Carlsson och Simon Larsson spelar biljard.
Vem vinner?
– Jag. Fast Calle leder, säger Viktor.
På en bänk sitter Terese Lillberg, Cassandra Jönsson och Evelina Borgström och de är inte sena med att hylla fritidsgården.
– Har man inget att göra går man hit och spela biljard eller Wii eller bara träffar kompisar. Det är roligt, vara här är bland det bästa man kan göra i Knislinge, säger Terese, 15.
–Jag är här ofta. Och jag brukar följa med på utflykterna, framförallt på sommaren när vi åker till Liseberg. Det är jätteroligt, menar Cassandra, 15.
Vad är det sämsta med fritidsgården?
– Vet inte ...
Tjejerna tänker en stund, men lyckas inte komma på något.
– Nej, det mesta är bra.

Pernilla Ingvarsson och Daniel Nolhage är fritids-ledare och de menar att det finns ett stort behov av verksamheten.
– Totalt har vi mellan 200 och 250 medlemmar varje år. Och på fredagar, som är vår stora dag, är här totalt runt 80 personer, säger Pernilla.
Utöver de klassiska sysselsättningarna på en fritidsgård (biljard, film, tv-spel, fika) har medlemmarna tillgång till sporthallen där de spelar fotboll, innebandy, och handboll.
–Sen försöker vi ofta hitta på något, åka iväg på sportevenemang, bilmässor, fisketurer och liknande. Vi har varit på skidresor och på Liseberg och på Idol när det var i Malmö. Vi vill ha några aktiviteter utanför 50-skyltarna, säger Pernilla.
– Vi låser oss inte vid att allt ska ske här på fritidsgården.

Både Pernilla och Daniel konstaterar att det kanske inte är optimalt att fritidsgården har sin verksamhet i skolans lokaler.
– Min gamla fritidsgård var ju en lokal med ett soffrum och ett mysrum och det har vi inte här, säger Pernilla.
– Det bästa hade varit egna lokaler, säger Daniel.
Även om det är samma lokaler förändras platsen när skolan blir fritidsgård. Och det handlar inte bara om att kiosken börjar sälja godis och att tv-spelen rullas fram.
– Ungdomar som kanske inte tycker att skolan är det bästa som finns och kan vara lite stökiga på skoltid visar en annan sida på fritidsgården. De är hjälpsamma och trevliga och man får en annan kontakt med dem, säger Daniel.
– Och när vi varit på skidresa hjälper alla till med disk och matlagning och annat som vissa föräldrar knappt trodde att de klarade av, skrattar Daniel.

80 ungdomar på samma plats mellan halv tre och tio en fredagseftermiddag; lite fördomsfullt inbillar man sig att det är upplagt för problem.
– Inte alls. Det är väldigt bra stämning. Det är oerhört sällan det är bråk eller tjafs, berättar Daniel.
Åldersgränsen på fritidsgården är elva år. Någon övre gräns finns inte och det är ganska många ungdomar som har slutat grundskolan som fortfarande deltar i fritidsgårdens aktiviteter.

Till hösten blir Snapphaneskolan en 4-9-skola.
– Så det ligger lite i luften vad som händer då. Men jag känner ingen rädsla för att det ska påverka fritidsgårdens verksamhet negativt. Det ska inte bli några problem, vi vill fortsätta erbjuda ungdomarna en aktiv och bra fritid, säger Daniel och får medhåll av Pernilla.
Skulle ni vilja utöka verksamheten och ha öppet mer på kvällar och helger?
– Vi har pratat om det så smått, men inte lyft frågan. Vi får se, det krävs ju mer resurser i så fall, säger Pernilla.
Daniel hugger en dricka i kiosken och tackar för sig. Han ska vidare till sporthallen. Och det kan kanske passa bra med lite fysisk aktivitet för att bygga upp aptiten. Det är ju pizzadag.
– Ja, vi brukar beställa pizza gemensamt och det är många som blir kvar och sitter och äter ihop och pratar på fredagskvällen, säger Pernilla.