Gustav II Adolfs härjningar i nordöstra Skåne varade bara i en vecka, men under den tiden hann han med att göra en hel del avtryck. Det var åtskilliga socknar som brändes ner av den 17-årige kungen och hans 3 000 mannar.
– Han hade en bra taktik och han var egentligen bara ute efter att förstöra danskarnas försörjningsbaser, säger historikern och författaren Anders Bojs.

När kungen kom till Vä på kvällen den 7 februari 1612 slog han läger där norra delen av Kung Valdemars väg börjar.
– Vä var en tämligen enkel stad att inta eftersom den låg på slätten och var dåligt befäst. De flesta av invånarna hade redan flytt upp på Nävlingeåsen för att ta skydd, säger Anders Bojs.

Men det var ingen regelrätt skövling av staden. Bara 10–15 gårdar sattes i brand innan Gustav II Adolf styrde norrut igen, nu mot Hässleholm och Hovdala. Anledningen till att han vände norrut var att danskarna samlat stora trupper i Åhus, och kungen och hans 3 000 man förmodligen inte skulle klarat motståndet där.
– Alla hans härjningar i Skåne var egentligen en hämnd för danskarnas attack mot Växjö tidigare under Kalmarkriget. Han ville helt enkelt bara förstöra lite, säger Anders Bojs.

För staden Väs del innebär dock kungens härjningar att tiden som stad var över. Tidigare hade den drabbats av tre härjningar under de senaste 150 åren, och nu ansåg man att staden inte skulle byggas upp igen.
– De som hade gårdar erbjöds mark i Nosaby och Näsby, och de som hade sin mark tvingades till Vä. Det var inte så noga på den tiden, säger Anders Bojs.

Staden som kom att byggas upp är det som är Kristianstad i dag, men det är en helt annan historia.
– På så sätt kan man säga att Gustav II Adolf ligger bakom dagens Kristianstad, men annars har han inte så mycket betydelse för våra trakter, säger Anders Bojs.