Fåglarna flockas runt maten och det är en trevlig pensionärssysselsättning att sitta i köket och titta på fåglarna.
Men Kurt Sköld gör mer än att titta, han har precis deltagit i den årliga fågelräkningen, Vinterfåglar inpå knuten, som är Sveriges Ornitologiska förenings största enskilda evenemang.
Detta arrangemang har pågått sedan 2006 och antalet observatörer ökar ständigt. Kurt Sköld har deltagit under alla år.

I Hässleholms kommun var 178 rapportörer igång 27 till 29 januari, vilket är näst flest i Skåne, bara Lund hade fler, 197.
– Det gäller att man rapporterar in det maximala antalet som man räknar vid ett tillfälle, säger Kurt.
Ser man två talgoxar på lördagen och tre på söndagen, så är det de tre på söndagen som blir inrapporterade.
Detta för att få en bild av hur det ser ut i Sverige under en begränsad tid. Att det är vid den här tiden som räkningen görs har sin naturliga förklaringen, det brukar vara kallt och snöigt, fåglarna har det besvärligt att hitta föda och söker sig då till fågelmatarna.

Sett över hela landet så är talgoxen den vanligaste fågeln vid fågelmatarna. Men i Hässleholms kommun och flera andra skånska kommuner är det bergfinken som ligger i topp. I Hässleholms rapporterades till exempel 2314 bergfinkar mot 1 587 talgoxar.
Kurt Sköld hade också bergfinkar i sin trädgård.
– På fredagen räknade jag till 35 bergfinkar vid ett tillfälle. I fjor så var inga alls, säger han.
– Det är ju en fågel som finns mest norröver, men kylan har gjort att det flugit söderut, säger Kurt. Troligtvis är det fåglar från en stor flock bergfinkar som funnits här i trakten.
I år kunde Kurt bara registrera två talgoxar och en blåmes. Blåmesen ligger trea på rikslistan.

Något som Kurt också har registrerat är att antalet grönfinkar minskar. Ett stort antal grönfinkar har drabbats av sjukdomen gulknopp.
– 2011 kunde jag rapportera 25 grönfinkar i år var det bara sex.
Till matstället i trädgården lockas de vanligaste vinterfåglarna men även några mindre vanliga.
–Jag räknade in bland annat tre ringduvor, som stannat kvar trots kylan, säger han.
Att ha koll på vad som händer vid matstället har blivit en vana för Kurt och skulle sparvhöken dyka upp för att ta en mumsbit som blir det registrerat.
Kurt Sköld börjar mata fåglarna i november och håller på till slutet av mars. Förutom frön lägger han ut äpplen och hänger upp späck i träden.
– Det kan variera lite hur länge jag håller på, det beror på när våren kommer, säger han. När maten inte äts upp är det dags att sluta.

Denna vinter märkte Kurt att det var rätt mycket fåglar när han startade matningen men att det sedan blev färre fåglar under den milda perioden, för att sedan öka markant när kylan slog till.
– Hittar de mat på annat håll så kommer de inte, menar han.
Kurt Skölds fågelintresse är inte bara ett vinterintresse utan sträcker sig året runt.
– Jag kan se mycket fåglar eftersom det går en å från Finjasjön till Tjörnarpssjön här utanför och fåglarna följer vattendraget, avslutar han.