Tyvärr inte: när journalisten Hanna Hellquist pratade feminism i P3s Morgonpasset nyligen överraskade de hätska kommentarerna till och med den som sett liknande reaktioner tidigare.
Även i samband med en omdiskuterad debattartikel av vänstersympatiserande författarinnan Maria Sveland blev diskussionen hätsk.
Hellquist nämnde att statistik bekräftade strukturell diskriminering mot kvinnor och motverkade jämställdhet: en av de flesta accepterad sanning. Tyvärr upplever vi en backlash mot feminism, vilket gör att inte ens statistisk om brist på jämställdhet i hemmen är okontroversiellt. Män tolkade Hellquist som manshatare.
Skillnaden mellan hennes uttalanden och Svelands text är att Sveland menar att ett ständigt hot om möjlig våldtäkt fungerar som styrmedel som män kan utnyttja och undermedvetet gör för att hålla kvinnor i shack genom rädsla.
Att vårt samhälle har jämställdhetsproblem borde vara lika kontroversiellt som att säga att det finns löneskillnader mellan yrkesgrupper eller mellan personer med olika lång utbildning.
Men Sveland skadskjuter den rimliga och rättfärdiga feminismen i foten genom den orättvisa kopplingen till sexuellt våld. Att alla heterosexuella män är hypotetiska våldtäktsmän är lika eftertänksamt sagt som att alla kvinnor egentligen vill vara hemmafruar. Sexistiskt snömos, helt enkelt.
Feminism är inte manshat, det är logik: jämställda samhällen fungerar bäst. De som skuldbelägger solkar debatten och väcker vreden som skapat den farliga backlashen mot feminismen. Feminism och manshat måste hållas åtskilda av respekt och av hänsyn till faktisk jämställdhet, som gynnar både kvinnor och män.