När Kivis högsta önskan går i uppfyllelse är det inte riktigt som hen tänkt sig. En monsterhund är ju ingen tax och det blir en tuff dag för Kivi, som snabbt tänker om i husdjursfrågan.

Jesper Lundqvist och Bettina Johansson har verkligen lyckats skapa en spännande barnbok med Kivi & monsterhunden (Olika förlag) och min 2,5-åring älskar den. Men medan det är den galna monsterhunden och den charmiga huvudpersonen som väckt hans intresse är det ett tre bokstäver långt ord som attraherat vuxenvärlden. För Kivi nämns som "hen" och "henom", och boken har gett skaparna, och inte minst Olika förlag, stor uppmärksamhet.

När jag någon gång vid sjuttioelfte omläsningen gör sonen uppmärksam på det ovanliga ordet reagerar han inte nämnvärt. Han är upptagen med en av Bettina Johanssons många detaljrika och fantasifulla illustrationer av den allt annat än gulliga hunden. Själv tycker jag "hen" ligger oväntat naturligt i munnen. Jag brukar förespråka könsneutrala/normbrytande barnböcker och tycker det är bra att ha ett ord som gör det möjligt att ha en huvudperson som är barn först och främst. Om hendebatten kan öppna för en bredare diskussion om stereotyper i barnboksvärlden är det jättebra. Allra bäst tycker jag det är att debatten dras igång med hjälp av en bok som står för sig själv och är värd uppmärksamheten också för sina kvaliteter som just barnbok.

En annan nyutkommen bok som vi gillar hemma just nu är Marianne Dubucs Djurens maskerad (Rabén & Sjögren). Precis som tidigare utkomna Framför mitt hus lyckas Dubuc ständigt överraska genom att leda in oss på ett spår och så plötsligt byta fot eller göra helt om. Både djurens maskerad och Framför mitt hus flörtar med de klassiska sagorna, men också med mer stereotypa pekböcker som radar djur på djur, sak på sak. I den senast utkomna är det just djuren vi utforskar, men vi får tänka till, för bäst som vi känt igen ett lejon har det klätt ut sig – till elefant!

Vill vi veta lite mer om djuren, ja leta fakta under flikar och luckor, så tittar vi i Vilket djur liknar mig? och Vilket djur ska jag bli? (Alfabeta) av Nicola Davies och Marc Boutavant. Den sistnämnda följer djuren från dess tidigaste stadium (yngel, puppa, ägg, ja ni fattar) tills de är fullvuxna och själva fortplantar sig. Luckor är alltid populära, och från föräldraperspektiv är det alltid bra att få hjälp att svara på de frågor som kan uppstå kring vilket ämne det än är som är på tapeten för tillfället. När det gäller fakta om djur kan jag ändå tycka att det är svårt att slå den "äkta varan". Att läsa de ljudsatta fotoböckerna Fågelsång (av Jan Pedersen och Lars Svensson, Max Ström förlag) och Vilda djur (Jan Pedersen) med 2,5-åringen är alltid en upplevelse. Vet ni hur en motorcykelgroda låter? Hur berguven hoar? Vi vet, och de här böckerna kommer vi att växa med och ha glädje av länge.