Förvaltare av Brio-arvet

Av Lasse Lindell 17 MARS 2012 00.09 (UPPDATERAD 11 maj 16.04)

En sak var hon säker på; hon skulle aldrig flytta till Skåne. I dag är Solveig Nordh från Skellefteå verksamhetschef på Lekoseum i Osby och hon älskar varje arbetsdag.
– Man blir berörd. Jag är fascinerad av historia och företaget har en fantastisk historia att berätta om, säger hon, omgiven av träjärnvägar, Brio-clowner och den klassiska Osbyhästen.

Solveig Nordh växte upp i Skellefteå, i en familj med en stark berättartradition. Och det märks.
Hon kan berätta otaliga historier om varje enskild Brio-produkt. Vem som designade den. Hur produkten utvecklades i färg och form.
Och hon erkänner:
– Jag älskar historia och leksaker är i högsta grad en del av denna, i Brios fall kan man prata om bygdehistoria.
Men hur blir en genuin norrlänning bevarare av leksakstraditionen i nordöstra Skåne?
– Ja en sak visste jag ju som ung, det sista jag skulle göra var att flytta till Skåne. Men så träffade jag min blivande man som student i Stockholm – och han var från Osby!
Därmed hade hon hamnat i den svenska leksaksindustrins vagga.
 
Solveig Nordh gjorde entré i Göingebygden i slutet av 1970-talet. Via jobb med fritidsverksamhet på en skola i Broby hamnade hon på det då Brioägda företaget Lekolär i Osby.
– Jag har ett starkt intresse för pedagogiska leksaker, förklarar hon.
Med reklamutbildning i sin bakgrund föll sig steget över till Brios reklamavdelning helt naturligt.

Sedan kom det storartade 100-årsjubileet, året var 1984. Tanken på att bygga upp ett museum runt alla de leksaker som producerats och saluförts genom åren föddes.
– Det var en jättefest i samhället. Och det roliga är att museet och jag firar födelsedag på samma dag.
Hon hjälpte till att bygga upp montrarna på Lekoseum och jobbade tillsammans med museets förste chef, Gert Andersson. Lagom till sekelskiftet fick Solveig Nordh erbjudandet om att ta över verksamheten.
– Jag funderade inte länge, men det är ju så att när själen säger ja måste förnuftet få tänka en stund, säger hon filosofiskt.

Det innebar ett stort ansvar att förvalta arvet, men med facit i hand ångrar hon inte en sekund att hon tackade ja.
– Jag har ju alltid roligt när jag jobbar, bekräftar hon vid en fikastund med kollegorna Monika Svensson och Mona Rosdahl.
Vid lågsäsong hittar man fem anställda på Lekoseum och i den vidhängande Brio-butiken. Alla är kvinnor.
– Det fungerar helt lysande. Vi har en platt organisation och alla får jobba med allting.
Kollegorna nickar instämmande. Här får man vara beredd att städa och byta glödlampor mellan diskussionerna om vårens barnvagnsmode.

Vid en rundvandring i det lekfulla museet erkänner Solveig Nordh att hennes jobb kräver en stor portion av barnslig nyfikenhet.
När den första massproducerade leksaken, hunden Sampo från 1945, dyker upp färggrann och fin lyser det i hennes ögon.
För att inte tala om det landskap som byggts upp av Brios träjärnväg. Premiär- år 1958. Den lockar till lek.
– Det året exploderade marknaden. Då föddes också den berömda Brio-clownen.

Vad är då ditt allra bästa leksakstips?
– En leksak i taget. Låt barnen leka färdigt och få ett förhållande till sin leksak innan det är dags att köpa nästa.


Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus

Hall of Fame - Osby