Hembygdsvän på bortplan

Av Helén Fingalsson 5 APRIL 2012 00.09 (UPPDATERAD 11 maj 15.08)

De som undrar något rörande Osby med omnejds historia kan med fördel vända sig till Tord Jöran Hallberg. Det han inte känner till är förmodligen inte så värst mycket att bry sig om.

– Den här har jag gjort i dag, förklarar Tord Jöran Hallberg och pekar på en kruka med påskliljor och små gula kycklingar.
Påsken är på ingång och solen häller alla sina strålar över Tord Jörans föräldrahem.
– Snart kommer mängder med vitsippor och liljekonvaljer, berättar han och pekar upp mot backen intill huset. En backe som under våren inte bara är fylld av blommor utan även av många lyckliga barndomsminnen.
Det där med växter och biologi är något som får Tord Jöran Hallbergs hjärta att slå lite snabbare.
– Hade jag inte blivit tekniker så hade jag blivit biolog, konstaterar han.

Trots att han lämnade Skåne och slog sig ner i Linköping redan 1963 är det Osby som är hemma. Närmare bestämt i den lilla vita gården i Holmö strax utanför samhället.
Här bor han under sommarmånaderna och en bit in på hösten tillsammans med sin fru Gunnel. Hit kommer även vänner, barn och barnbarn. Just i dag är det 20-åriga sondottern Moa som är på besök.
Efter sin examen på Chalmers i Göteborg jobbade Tord Jöran på Saabs dataavdelning under flera år. Därefter tjänstgjorde han som universitetslektor i datorteknik.
– Jag har utbildat inte mindre än 2 000 civilingenjörer i digital- och datorteknik under åren, berättar han, inte utan stolthet i rösten.
Tord Jöran förklarar att han emellanåt känner sig lite museal med tanke på den hisnande utvecklingen inom datorbranschen.
Han berättar om hur en dator stor som en Ikeagarderob på den tiden rymde 96 kilobyte. I dag kan ett litet usb-minne rymma 16 gigabyte.
– Ungefär lika mycket som 167 000 garderober som skulle täcka en yta på 400 x 400 meter, konstaterar Hallberg.
Den stora passionen är annars hembygden och författandet.
Men Tord Jöran Hallberg vill inte kalla sig författare trots att han är pappa till flera böcker.
– Nej, jag kallar mig för skriftställare, säger han med ett brett leende. En författare ska väl ha skrivit en roman?

Det får vara hur det vill med den saken. Herr Hallberg kan säkert skriva författare på sitt visitkort med tanke på att han inte bara skrivit böcker där hembygden varit i fokus. Flera böcker handlar om datorteknik och några är översatta till andra nordiska språk.
Under ett antal år fungerade han även som vetenskapsjournalist vid universitetets informationsavdelning.
När Tord Jöran Hallberg var 60 år pensionerade han sig för att ägna sig på heltid åt lokalhistoria och hembygdsforskning.
– Jag kan nog säga att jag numera skriver cirka åtta timmar om dagen.
Ett projekt handlar om gårdarna i Verums socken under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet.
I periferin figurerar även en uppföljare till den senaste boken "Osby i bilder".

Tord-Jöran är hemlighetsfull, men mellan raderna förstår man att Osbys 150-åriga järnvägshistoria kommer att uppmärksammas.


Planerar du att flytta tillbaka till Osby?
Tord Jöran skruvar lite på sig.
Det är tydligt att han skulle kunna tänka sig att flytta tillbaka på heltid.
Men i Linköping finns barn och barnbarn. Där finns också landsarkivet, universitetsbibliotek och stiftsbibliotek. Med andra ord en riktig guldgruva för en hembygdsgrävare.
– Min bild av Osby är fortfarande lite 50-tal, förklarar Tord Jöran.
Jag glömmer ibland vilka kåkar som är rivna.
Han tillägger att det finns människor som undrar om det skulle vara möjligt att hitta lika mycket personer och händelser på andra jämnstora orter.
– Det fungerar säkert på vilken ort som helst, säger han och drar på munnen. Jag är inte så mycket lokalpatriot att jag alltid tror att Osby är bäst. Det handlar bara om att det finns någon som samlar in uppgifter under 40 år.
Samlar kunskap gör han fortfarande. Svamputflykterna kan lika gärna sluta med att han hittar gränsstenar, rester från kvarnar och sågverk eller platser där historien har satt sina avtryck.
Några planer på att avveckla huset i Holmö har han absolut inte.
Här är minnena alltid närvarande.
– Jag är troligen född i det här rummet, säger han och pekar samtidigt på flera foton av äldre släktingar som hänger på väggen.
– Under kriget var här marketenteri, fortsätter han.

Tord Jöran berättar om närvaron av militären under sin barndomstid.
– Jag var åtta år när kriget tog slut 1945. Jag minns hur vi sprang uppe i backen och samlade in patroner.
Han minns också militärernas allvarliga blickar när de på kvällarna satt och lyssnade på radion.
– Men sammantaget var jag en ganska glad gosse.

Har du aldrig velat skriva en vanlig roman?
– Nja, en gång försökte jag att skriva en roman baserad på en verklig historisk händelse. Det handlade om ett barn som blev dödat, berättar Tord-Jöran. Det var en riktigt hemsk historia.
Tord Jöran torkar bort en tår och skakar på huvudet åt de skuggor som trots allt finns i en tid som för länge sedan försvunnit.
Allt var inte bättre förr, men kanske kan den tiden förklara lite av vår samtid.
De två böcker som han i dag är mest stolt över är"It-gryning" och "Osby i bilder".
Men kanske är den bästa inte producerad ännu. Att sluta skriva böcker verkar nämligen inte alls vara aktuellt.
– Jag har bra skrivslag nu, avslöjar han och ser mycket nöjd ut.


Tipsa Tipsa en vän