Blodigt allvar och litterär lekfullhet

Av Gunilla Wedding 16 MARS 2013 04.30

Det är så glädjande att Ingrid Elfberg äntligen är tillbaka med en ny kriminalroman. Hennes debut, Gud som haver (2009), var en annorlunda historia med en smart och mycket tankeväckande intrig om ett bortrövat barn, en mamma som gör vad som helst för sina barn och en eventuellt felaktigt dömd förövare.

Elfbergs nya bok fortsätter på samma bibliska titeltema och heter Tills döden skiljer oss åt (Kabusa). Men, det är inte alls någon serie Elfberg skriver utan fristående kriminalromaner med tematiska likheter i vridandet och vändandet på vad som händer med människors syn på brott och straff när brotten och eventuellt också förövarna finns i deras omedelbara närhet.

Huvudpersonen i Tills döden skiljer oss åt heter Erika. Hon är polis och gift med Göran som också är polis. Bakom en en fasad av ett lyckligt förhållande döljs ett riktigt helvete där Göran dominerar och misshandlar Erika. En nyårsfton vågar hon till slut lämna honom och flyr från Stockholm till vännen Anna och ett nytt jobb hos Göteborgspolisen. Försiktigt börjar hon bygga upp ett nytt liv och blir engagerad i en utredning om en försvunnen kvinna men lugnet varar inte länge. Göran använder sina kontaker och gamla vänner inom poliskåren för att skapa misstro mot Erika och för att försöka tvinga henne tillbaka.

Det finns en hel del likheter mellan Tills döden skiljer oss åt och Katarina Wennstams Dödergök (2008) där Wennstam också skildrar en hustrumisshandlande polis och en kår som blundar och håller misshandlaren bakom ryggen. Elfbergs historia är minst lika omskakande som Wennstams och den knyter dessutom skickligt ihop Erikas historia med den försvunna kvinnans historia och drar oväntade paralleller. Elfberg är också suveränt skicklig när hon skildrar den växande misstron mot Erika och den ångest och klaustrofobi hon känner formligen väller ut från sidorna och tar sig in hos läsaren. Effektivt och mycket bra om ett ämne som tragiskt nog aldrig någonsin verkar bli inaktuellt.

Den brittiska deckarförfattaren Reginald Hill dog i januari förra året och lämnade en diger deckarproduktion efter sig. Själv upptäckte jag Hill först 1999 när Minotaur översatte hans suveräna Dalen som dränktes. Efter det har jag troget följt kriminalarna Andy Dalziel och Peter Pascoes kluriga och litterärt utmanande polisutredningar i det skenbart idylliska Mid-Yorkshirelandskapet.

Nu hedrar Minotaur Hill med ytterligare en utgivning av en Dalziel/Pascoe-bok – De dödas samtal (Minotaur). Ursprungligen gavs den ut i England redan 2002 men har inte översatts till svenska tidigare.
Kanske beror det på den minst sagt komplicerade intrigen där metaroman bara är förnamnet. Två oförklarliga olyckshändelser får sin förklaring när de dyker upp i novellform i en skrivartävling och då dessutom beskrivs som välplanerade mord. Dalziel och Pascoe får därmed en litterärt intresserad och mycket klurig seriemördare på halsen. Reginald Hill brukar leka med engelsk kultur och litteratur på ett fullständigt oemotståndligt sätt men i De dödas samtal blir det stundtals nästan för klurigt med alla litterära hänvisningar och ordgåtor.

Samtidigt – Reginald Hill är alltid en fullständigt förtjusande och mycket underhållande författare och jag köper det här med att känna mig både dum och förbisprungen för totalsumman av den här historien är en läsvärd påminnelse om vilken fantastisk potential deckargenren har i vissa författares förfarna händer.


Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus
FLER NYHETER PÅ
Redo för fest av stora mått. Göran Wahlquist och Lars Härstedt Salomonson mitt i stolshavet, är mycket nöjda med gensvaret. Och fortsätter att hålla hemliga gästen hemlig.  

100 procent fest
för Hässleholm

Qpoolen står rustad för att ta emot en publik på 3 600 personer i dag. Och hemliga gästen är fortfarande hemlig.
Johan T Karlsson, Årets hässleholmare 2010, medverkar i lördagens jubileumskonsert 100 procent Hässleholm. Övriga artister är Robin Stjernberg, The Hittills, Glenn Wish och Jörgen Johansson. Monia Sjöström-Zander är konferencier och dessutom har en kvinnlig, hemlig, artist utlovats.  

Familjen i strålkastarljuset

– Det ska bli skitroligt och jag är stolt över att vara en av de utvalda, säger han.
Hjortarna inom hägnet på Garnisonen kan komma att helt försvinna. Den ökade byggnationen och den ökande trafiken gör det stressigt för de 50-tal hjortar som lever där, menar tekniska utskottet som nu vill ta bort både hjortar, vilthägnet och färisterna vid in och utfarter till garnisonsområdet.  

Garnisonen har inte plats för hjortarna

”Fler bostäder och ökad trafik stressar djuren”
Högtryck på väg bort
Lördagen bjuder på dimma. Söndagen på regn. Hösten är här.  

Väderomslag väntar

Lördagen bjuder på dimma.Söndagen på regn.Hösten är här.
Läsarbilder från Cellnews:
E-TIDNING
NorraSkåne.se använder cookies, läs mer här.
Bloggar
Vad är det på tv just nu?
TV-Guide Missa inte vår kompletta tv-guide!
Läs våra bilagor