BÖNDER I STAN

Väl hemma igen från stora staden möts man av ett underbart regn.Potatisen behöver varenda droppe liksom åkerbönorna och gräset. Verkligen skönt att vara hemma igen även om jag saknar min son väldigt mycket som jag hälsade på i Enköping.

När man stiger av tåget på Centralen i Stochholm blir man som sävlig skåning påsprungen dom första 100 meterna men man kommer snart in i det och ränner på lika bra som nollottorna. Kan ändå inte begripa varför de ska jäktas så till den milda grad. Det går ju ett tåg var femte minut i tunnelbanan och på gatorna står ju dom flesta bilarna stilla i bilkö och vad är det man har så brottom till hela tiden. Dom skulle vara med om lite hökörning när åskan hänger i luften och höpressen krånglar. Närmaste reservdel till pressen  finns i Danmark och där stänger man om två timmar, ja då finns det all anledning att stressa men brott lönar sig ju aldrig.

 Blev lite fundersam på en annan grej där i civilisationen. När man som jag jobbar 7 dagar i veckan och för det mesta 10 timmar om dan så får man väldigt lätt huvudvärk när man helt plöttslgt inte gör ett dugg ett par dagar. Gick till en sån där stor affär och skulle köpa värktabletter. Den va väl nog sådär 22 gånger större än ICA Toppen i Sösdala så det var inte lätt att hitta där inte. Jag fattade mod till mej och frågade var man kunne hitta tabletterna. Ja dom fatta ju nada så jag fick skippa göingskan och prata så folk begrep och då blev jag visad till en kö lite längre bort. När jag stått där en stund så kom jag fram till en apparat där jag alldeles själv knappade fram, eller snarare pekade fram vad jag skulle ha. Då fick jag en liten lapp som jag sen tog med mej till nästa kö. Det var kön till kölappsmaskinen som jag alldeles själv tryckte på och så fick jag ett nummer sen var det bara stå i kö och vänta på sin tur att få betala tabletterna. Men så lätt var det nu inte för just dom tabletterna jag ville ha var slut så det var bara att knalla tillbaka och börja om i kön till maskinen som jag skulle peka vad jag skulle ha och sen till kön för kölapssmaskinen för att sen vara tillbaka i kön för att betala igen. När det väl var betalt så fick jag en ny lapp med ett nummer på och sen var det bara att knalla bort till kön för apparaten som hade dom häringa tabletterna. Jo minsan jag kunde alldeles själv visa lappen för apparaten och vips hade jag mina tabletter. Helt fantastikt med all den där tekniken i alla fall.

 När jag kommit en bit från affären börja jag fundera på att, tänk om det vore lika omständigt att få ut en spann foder till grsarna där hemma vid utfodrinsdags. Ja då hade i alla fall inte Stockholmarna fått något fläsk härifrån för grisarna hade svultit ihjäl innan jag fått loss något foder.

Jag är rätt glad att ICA Toppen i Sösdala inte är större än den är för där säger man till i kassan att man har huvudärk och så får man tabletterna direkt i näven när man betalat. Sen ler Gunnel i kassan åt en och halva värken är borta.

Ta det lugnt där ute

  • Åsa Sundin

    Mumintrollet! ❤

  • Maria Skoglund

    Åh vad bra du skriver, hittade hit via en länk från Familjecoachen. Min snart fyraåring blir ledsen och illa berörd när hon bevittnar sånt här och jag tycker det är svårt att veta hur jag ska bemöta det.