Pellegrisar o Idioter

Nu ska gräset av, så jag mekar med gräsklipparen eller slåtterkrossen som vi bönder säger. Ja den krossar faktisk gräset lite grann för efter att gräset klippts av så passerar gräset två valsar som knäcker grässtråna lite grann. På så vis fraktas vattnet ur grässtråna fortare och på så vis torkar det snabbare och kan köras in tidigare. Allt vårt gräs andvänds som ensilage till kor, kalvar och grisar under hela vintern.

Så har det hänt igen. Två bröder, Rasmus o Robin Sjöholm från skånska Vellinge har felaktigt placerats i särskola. Dom hade dyslexi och blev jobbiga för lärare och skolledning så då var det enklare om man kunde sätta dom någon annan stans så slapp man bry sig. Jo tack det där känner man igen. Nu ska man inte alls marginalisera särskola för det kan vara precis lika bra som vilken skola som helst. Till rätt elever är det säkert hur bra som helst. Däremot att skiljas av från den övriga klassen och få så kallat ”dummössan” på sig kan sitt i resten av livet. Jag glömmer aldrig dom tester som jag gick  genom i lågstadiet. Bitvis ren förnedring. Tll exempel en fråga var, hur många ben har en get. När man 5 år gammal redan hade bestämt sig för att bli lantbrukare och med det stora djurintresse jag alltid haft  fattade jag faktiskt inte den frågan och minns inte heller vad jag svarade. Hoppas jag svarade tre ben eller nåt…

Den här särbehanlingen av elever som gjordes då och som fortfarande görs,  påminner mig om dom här ”Pellegrisarna” som jag får ibland. En Pellegris är en lite mer hårig,ving och sne, oftast lite mindre kullting än sina övriga syskon. Dom överlever ändå, på något ibland mirakulöst sätt. Dom hittar ofta sitt alldeles eget sätt att ta sig fram. Ofta ser man tex vid utfodringsdax att dom inte rusar fram till mathon som alla sina större syskon gör utan väntar mycket listigt intill till dom två största och ”hångaste” grisarna som i vanlig ordning ryker ihop och slåss om dom bästa gobitarna. Då passar Pellen på att helt lugnt äta tills bråkstakana kommer på att det är ju äta vi ska.

Det är ofta Pellegrisana som funderar ut hur den kan ta sej ut från inhägnaden om det skulle finnas ett hål någonstans. När Pellen promenerar lugnt där utanför så blir det ett himla liv på dom sk. normalpuckade grisarna inne i hagen för alla vill ju också komma ut. Nästan alltid får dom vackert gå kvar inne i hagen får dom har inte förmågan att tänka annorlunda som Pellen gör helt naturligt.

Tro nu inte att Pelle blir accepterad eller hyllad som hjälte för att han lyckats ta sig ut, när han återvänder in i hagen igen. Nej tvärtom så får han en himla massa skit, ja ibland blir han utmobbad helt enkelt. Pellen gör ju inte som dom andra och det kan straffa sig hårt.

Nå, här får man som bonne gripa in och ge Pelle en egen matskål och ett eget kryp in så får han köra sitt eget race. Och det gör Pelle .han hoppar in i hagen ibland när det passar men har ju funnit sin egen väg så han verkar trivas helt utmärkt. Han behöver inte dom, men dom behöver han för att bekräfta sig själva.

Hoppas att det någon dag kommer en skola för alla.

Ta det lugnt där ute

  • Aron Stockman Burg

    Jävligt fin historia det. Och som vanligt alltid roligt att läsa om lived po laned för en lantis fast i staden med jobb och plugg. Tar du emot bloggfans på studiebesök ibland?

    • Magnus Nyman

      Hej. Tack för dina fina ord. Ja vi ska ha en liten gårdsvandring i all enkelhet i mitten på sep.Till nästa år blir det oftare med start på våren. Jag återkommer om tid nu till den första där ni alla är välkomna.
      Magnus