Övertramp

Efter förra veckans varma och soliga väder har höst rapsen mognat ordenligt. Vi sådde rapsen den 7 augusti i fjol så den har nästan vuxit där ett helt år. Det låter kanske konstigt men när jag tänker på att den stått där ute och grott, vuxit sig stor och fin för att nu skänka mig en hel massa nya frön, så käns det lite i magen när man åker ut där med tröskan och bara skär av den. Men jag har ju inte sprutat något gift på den och inte heller någon konstgödning så den har fått ha sin egen ryttm och levt med den den värdighet den förtjänar och som all växtlighet förtjänar för den delen. Vi människor tar ju oss gärna rätten att bara ta för oss där ute i naturen utan att ge så mycket tillbaka , ja förutom en massa skit som naturen får kämpa som bara den med för att ta hand om.Rapsen är en fantastisk växt, den har långa rötter som når flera meter ner i marken som där skapar livsviktiga gångar för den fortsatta  processen i marken. Den ger en massa honung som vår bin älskar över allt annat. Det kan bli upp emot 500 kg hunung per hektar (10000 m2). Rapsen ger oss sen ett utmärkt foder till grisarna efter det att vi presat ut oljan ur fröna som vi har vid matlagningen eller som i kan köra våra traktorer på. Växterna där ute ger oss så mycket att man nästan blir religiös av tanken på hur viktigt det är och vilket mirakel det är var gång det fungerar.

Det är ju inte utan man blir en smula fundersam när man nu ser och hör hur isen smälter på nordpolen. Det pratas inte mycket om det och det är kanske inte så konstigt. Det är för jobbigt helt enkelt. Det är för jobbigt att ta in och gör något åt  tror vi. Vi fortsätter hellre att hoppa runt här i våra stora skor och tar för oss av allt vad vi tycker passar oss. Alla vet att vi måste göra något, alla vet att vi inte kan konsumera som vi gör, alla vet att vi lever långt långt över vad jorden pallar med. Nå det löser sig , det är jag helt övertygad om. Vi kan kanske inte flyga till Thailand för att bada och dricka sprit i framtiden. Vi får nöja oss med att ta det lugnt på en sten i en skog vid en sjö. Vi kan väl försöka börja leva i framtiden på något sätt.

En sak är säkert, vi får sluta hoppa runt med våra stora skor och bara ta för oss i det kopiösa överflöd som omgärdar oss. Vi hoppar med ständigt övertramp och det är inte rent spel. Titta på OS, det är ite tillåtet med övertramp, inte en millimeter. Kanske något att tänka på när vi dansar runt här på jorden en liten stund.

Var i Hässleholm på friidrottstävling nu i helgen. Jag brukar hjälpa till vi spjuttävlingen på HAIS spelen. En hel massa härliga ungdomar gör upp om medaljerna.  Jo, jag kontrollerar om dom gör några ÖVERTRAMP!!!!

Ta det lugnt där ute

Mot slutet

Som biodlare går nu året mot sitt slut. Det fina vädret som vi har nu kom i grevens tid för att nya små samhälle sk. avläggare skall kunna växa till sig inför vintern. Avläggare  kommer till genom att man delar på ett stort samhälle, tillsätter en drottning och ger dom en egen kupa att bo i. Jag tillsäter ingen drottning utan med erfarenhet som jag fått med åren så plockar jag ut precis rätt ramar från det starka samhället.

Ramar med rätt uppsättning yngel i olika stadier, bi och pollen så fixar bina detta på egen hand. För när bina i det nya samhället märker att dom är utan drottning så bestämmer man omedelbart att dra upp en ny. Då väljer man ut ett vanligt arbetaryngel, förser detta med en annan protein uppsättning av pollen som dom matar det utvalda yngel med. Efter ca 3 veckor så kläcks det helt enkelt en ny drottning. Vid vackert väder  så flyger drottningen ut och blir parad av ett antal drönare och det gör hon bara en gång i livet. Och det gör drönaren också för den delan för vid parningen går det så vilt till att drönaren skjuter inte bara iväg alla sin spermier utan blir av med hela könsorganet. Dessutom gör dom det 10-20 meter upp i luften. De ni!!!  Att drottningen sen kan bevara spermier i kroppen för att befrukta alla äggen hela livet är ju rent märkligt. Med tanke på att dom lägger ca 300 000 befrukade ägg om året i upp till 6 år så är det ett mirakel att det fungerar.

Nu börjar man som biodlare att fundera på att slunga honung och hur invintringen skall planeras. För i agusti skall invintingen vara genomförd för att det överhuvutaget skall finnas några bin till våren. Mina bin får ca hälften sin egen honung och hälften ekologiskt socker. Detta brukar fungera men visst har man samhälle som inte klarar vintern alltid. Sen har vi ju varoakvalstret ochså att tampas med men mer om de längre fram. För att inte tala om tjuveriet som hela tiden förekommer mellan bikuporna. Man stjäl honung från varandra, allt för att överleva. Har man otur så stjäl dom allt från ett och samma samhälle och det samhället går under.

Tjuveri är ju något som vi människor också ägnar oss åt. I Nävlinge har man precis som i här i Häglinge problem med det. Bla dieselstölder. Man blir både frutsrerad och förbannad. Bristande resurser och kanske engagemang hos polisen gör inte saken bättre, men något medborgarrättsgarde är nog ingen smart lösning. Det är till räckligt mycket vilda västern och såtsas poliser där ute ändå. Kan man peka ut någon som man bara tror är tjuv så kan ju vem som helst av oss åka dit. Det räcker att kör med en lika dan bil som tjuvarna kör runt i och ha ett okammat yttre som brukar ha. Är man sen på fel ställe kan det sluta varsom helst om låtsaspoliserna får fritt spelrum.

Ta det lugnt där ute

Kris eller Gris

Suggan Britt-Marie som grisade där ute i guds fria natur mår alldeles utmärk, liksom hennes kulltingar. Det var allt en himla tur att hon grisa där ute för det var lite besvärligt för henne att grisa. Britt-Marie är lite till åren kommen och grisarna i magen var stora och det tog på krafterna för henne att få ut dom små liven. Lite klumpig som vi alla blir med åren så råkade hon lägga sig på en av kultingaran när hon rullade från sida till sida som dom gör när dom har ont och ska grisa. Det är väl ingen som ler med hela trynet precis när man både ska räcka fram ett bröst till dom som redan har fötts och samtidigt trycka ut dom som tog det senare tåget och ska ut ur tunneln lite senare och dessutom ha ont och dessutom finns det ingen barnmorska och dessutom ingen lustgas och dessutom inte varit på pust och stånk kurs och dessutom göra allt i ett ösregn och dessutom kommer jag inte på mer elände mer än att det är ett mirakel, kärlekens under. 

Jag och Måns körde ner dagen efter med djurvagnen, lastade och transporterade Britt-Marie och hennes griskultingar till en egen hydda där dom har en en 1:a med kokvrå, gott om halm och egen kollonilott som mamma Britt- Marie redan har bökat upp.

Det är ett himla prat om den ekonomiska krisen hela tiden. Jag fattar inte det där igenligen. Pengarna måste ju finnas någonstans eller har någon eldat upp dom???? Nej dom finns, det fick vi bevis på i går för då bytte vår egen bollkung Zlatan till en fransk klubb där han ska få en årslön på 90 miljoner kronor, så visst finns pengarna där ute. Visst borde det väl vara så att ju mer och hårdare man jobbar ju mer betalt borde man väl få eller?? Om man tar tillexempel en bollnisse som har bollsprättandet som yrke och låt säga att han eller hon tränar  2 timmar om dagen och spelar en match på helgen på 90 minuter så blir det en himla hög timpeng om man Har 90 miljoner om året. Kunde man inte ta tex en liten futtig procnt av dom 90 miljonerna och öka på lönen till bla vårdpersonal så att dom hade varit någon mer på avdelningarna så vi hade sluppit lite av dom ständigt återkommande rapporterna om vanvårdade gamlingar som tex tanten som fick åka in akut från det särskilda boendet pga uttorkning. Som bonne är det ofattbart att man inte sköter sina åtagande bättre. Hade det varit en gris som man vanvårdade lika dant som tanten som inte ens fick rent i sin säng utan allt luktade urin ja då hade man som bonne redan suttit inspärrad. Vi har världens renaste lantbruk i Sverige så nog kunde vi väl unna bra mat och dryck till våra gamlingar. 

Nu ska jag i väntan på ett par ekologiska bröd i ugnen ta en stund och begrunda mina synder under dagen, för någon finns det nog.

Ta det lugnt där ute

Förvirrad 50 åring

I torsdags när vi var i full färd med att förbereda gille här på gården, stod vi och dividerade om vi skulle skulle ge oss på att slå upp det nyinköpta partytältet eller inte. Skulle dom mörka molnen ge oss ännu en skur eller vad. Nå, vi bestämde oss för att ge oss på tältresningen men jag kunde ändå inte låta bli att gå ner till bina och titta hur dom betedde sig. Jo det såg inte ut som det brukar för det var alldeles svart framför kuporna av bin och dom bokstavligen forsade in i kupan. Ställer man sig framför flustret, alltså ingången till kupan så blir man rent påflugen av bin. Ungefär som när en sävlig skåning kliver av perrongen på Stockhholms central och blir nersprungen av stressade storstadsbor. Man hinner helt enkelt inte undan. I en bikupa finns det bin med olika uppgifter. När dom föds börjar dom sin bana som am och städbi sen blir dom vaktbi som förhindrar att inga andra bin än just dom som tillhör detta samhälet inte kommer in och stjäl deras honung. Dom går av och an längs flustret och luktar på dom som kommer inflygande. Är det inte rätt lukt så åker dom ut utan diskussioner. När bin forsar in i kupan som dom gjorde denna gången så får till och med vakterna kliva åt sidan, annars blir dom helt mosade. Bina marcherar i 50 dubbla led in och då är det inte tid med några längre diskussioner. Vid denna tiden är det mer än100 000 tusen bin i varje samhälle och låt säga att kanske 30 000 bin är ute för att hämta nektar som ska in och bli honung. Så många bin som ska in samtidigt  så måste det ju bli trång på landningsbanan. Varför denna brådska tänkte jag och lät stoppa tältresningen.

Jag anade oväder på grund av binas beteende och jo då, regnet vräkte ner  en kvart senare. Ett kraftigt ösregn när bina är ute och flyger så regnar dom helt enkelt sönder. Vi fick skjuta på arbetet med tältet en timme och när solen tittade fram igen flög bina ut igen och vi fick upp vårt tält.

Tack vare mor och far och ett antal goa väner så blev det ett himla fint tält uppsatt och jag kunde fira 50 år.

I allt hastande med festen glömde jag att ta in en högdräktig sugga från betet och i morse hade hon mycker riktigt grisat invid ett stengärde, Där hon hade bädat en himla fin barnkammare och hon har nu 11 fina griskulltingar där ute. Vi får se hur vi gör med det för med det dåliga vädret som vi har nu så borde hon kanske in ett tag men jag kör nog ner med en grishydda till henne så kan få vara där hon själv valt att föda sina små liv. Jag bar ner foder och vatten till henne och allt såg bra ut i kväll. Jag återkommer i detta ärendet

Ta det lugnt där ute

Suggor i badkaret

Det finns två säkra kort man kan tillämpa om man vill ha mycket uppmärksamhet, stora löp,extrainsatta tv debatter mm mm.

Det enna är att skriva en bok som handlar om kungen var på strippklubb för 50 år sedan eller inte.

Det andra är att leta upp något djur som ser ut att  fara illa på något sätt. Nu finns det inga ursäkter i världen som håller om man missköter sina djur.Man blir ändå lite fundersam när tex en gamling på någon åldringsinrättning får liggsår för man är inte tillräckligt med personal så att man hunnit vända på människan och det knappast hörs i media över huvudtaget. Medan om man hittar en gris med för lite halm i boxen ja då går drevet med en gång, och alla  runt omkring som får en chans till uppmärksamhet tar det direkt. In med mer halm då för jösse namn men vänd också på gamlingen någon gång.

Nu kan grisar bli mögiga också. Mina blir det en sån här varm dag särskilt suggorna. Varför blir en sugga skitig som en gris när det är varmt. Jo det är fakiskt rent livsnödvändigt för en gris svettas bara genom klövarna och trynet. Tänk er själva om ni skulle svettas ut allt genom fötterna och näsan när det är 25-30 grader varmt, ja då hade vi haft en gyttjepöl i varje gathörn som människor hade svalkat ner sig i. Grisarna och speciellt suggorna måste rulla sig i gyttja för att skydda sig mot solen. Vilken solskyddsfaktor det är vet jag inte men är säkert mer humant mot huden än det man köper i affären. Vi som kör med rullande grishus har löst det så att ett lågbyggt badkar i plast rullar med i hagen . Över karet sitter vatten nippeln som dom vanligen bara dricker ur. När det blir varmt trycker suggorna in ventilen utan att dricka och då svämmar det över i trynet på dom och det vattnet rinner ur munngiporna på dom och hamnar i karet. Nu nöjer dom sej inte med det utan grisarna bökar upp jord i karet också, så har dom sitt gyttjebad. Ja dom är sannerligen inte dumma dom där djuren.

I dag var jag med om en sån där höjdpunkt på året som vi bönder gläds speciellt åt. Jag gick nämligen ut i päresticket och drog upp ett stånd av dom största blasten och där var potatis av godaste sort. Dom är inte stora ännu men det ser bra ut än så länge. Nu vet vi att bladmöglet är på väg och att när blasten angrips så slutar potatisarna att växa. Det är bara att titta på, och hoppas att det inte blir för hårt angrepp med en gång. Vi sprutar inte något gift mot det så det är barar ett gilla läget. Skörd blir det ju men mindre, så därför är dom ekologiska potatisarna lite dyrare.  Det finns en del knep som vi ekologiska bönder använder i förebyggande syfte mot bladmöglet och det kan vi ta längre fram för det behövs en hel sida till det.

Imorgon ska utfodringsanläggningen i MOP huset monteras ihop. de ska bli kul.

Ta det lugnt där ute

FB ölburkar

Nu har det äntligen lugnat ner sig lite. Vi har ensilerat nästan allt  gräs nu. Det blev en bra skörd även om det blev lite grovt till slut. Ensilage är alltså konserverat gräs precis som i en konservburk. Man packar ihop gräset i en hög eller bal och  stänger ute luften på något sätt. Ivårt fall så använder vi plast som  vi täcker över bunken med när vi har kört fram och tillbaka med traktorn och pacat ut så mycket luft som möjligt. Efter det så lägger vi grus på plasten så det blir helt tätt. Sen är det bara att hålla tummarna att det blir bra foder och öppna högen till vintern när djuren blir hungriga.

Sen är det dom här j…a ölbukarna. Om ni visste vad det ställer till för oss bönder när gräset ska in. Någon idiot  hade slängt en burk på fältet som skulle slås och det är helt omöjligt att se burkarna när man slår gräset. Först går burken genom slåtterkrossen som strimlar burken sen kör vi med lastarvagnen som hackar gräset i mindre bitar för att det ska gå lättare att packa ihop gräset i bunken. Då hackas även ölburken i mindre bitar och vi får det i fodret. Till skillnad från grisen som aldrig stoppar något olämpligt i munnen så kan en ko stoppa i sig nästan vad som helst. Och bitar från en ölburk kan verkligen ställa till det i magen på en ko. Hon får vasst heter det och kossan mår pecka av det och behandlas hon inte så kastar hon helt enkelt in handduken för hon klarar inte av det. Här får man vara snabb som bonde och observera djuren noga. Konstaterar man vasst i magen så stoppar man ner en magnet i magen på henne så drar magneten till sig ölburksbiten och kappslar in sig själv och den vassa plåtbiten. Sen får det helt enkelt ligga där så länge kon lever. Jag har haft kor med magneter i sig i många många år och dom lever obehindrat av det men det är om man i tid ser symtom på något vasst i magen.

Nu ska Kalle och jag ta hand om suggorna….

Ta det lugnt där ute.