FB ölburkar

Nu har det äntligen lugnat ner sig lite. Vi har ensilerat nästan allt  gräs nu. Det blev en bra skörd även om det blev lite grovt till slut. Ensilage är alltså konserverat gräs precis som i en konservburk. Man packar ihop gräset i en hög eller bal och  stänger ute luften på något sätt. Ivårt fall så använder vi plast som  vi täcker över bunken med när vi har kört fram och tillbaka med traktorn och pacat ut så mycket luft som möjligt. Efter det så lägger vi grus på plasten så det blir helt tätt. Sen är det bara att hålla tummarna att det blir bra foder och öppna högen till vintern när djuren blir hungriga.

Sen är det dom här j…a ölbukarna. Om ni visste vad det ställer till för oss bönder när gräset ska in. Någon idiot  hade slängt en burk på fältet som skulle slås och det är helt omöjligt att se burkarna när man slår gräset. Först går burken genom slåtterkrossen som strimlar burken sen kör vi med lastarvagnen som hackar gräset i mindre bitar för att det ska gå lättare att packa ihop gräset i bunken. Då hackas även ölburken i mindre bitar och vi får det i fodret. Till skillnad från grisen som aldrig stoppar något olämpligt i munnen så kan en ko stoppa i sig nästan vad som helst. Och bitar från en ölburk kan verkligen ställa till det i magen på en ko. Hon får vasst heter det och kossan mår pecka av det och behandlas hon inte så kastar hon helt enkelt in handduken för hon klarar inte av det. Här får man vara snabb som bonde och observera djuren noga. Konstaterar man vasst i magen så stoppar man ner en magnet i magen på henne så drar magneten till sig ölburksbiten och kappslar in sig själv och den vassa plåtbiten. Sen får det helt enkelt ligga där så länge kon lever. Jag har haft kor med magneter i sig i många många år och dom lever obehindrat av det men det är om man i tid ser symtom på något vasst i magen.

Nu ska Kalle och jag ta hand om suggorna….

Ta det lugnt där ute.