Lucka 22 Julkalender

Välkommen till Bondebloggens julkalender.

Har varit i skogen i dag med. Blev tvungen at föröka jobba ifatt där för i går körde jag av ett kolvfäste på griplastaren. Så det var bara att rulla hemåt igen, plocka ner stickan, svarva till nya bussningar, kapa till lagom plåtar och svettsa dit dom nya delarna. Har kört flera lass i dag och det höll faktiskt.

Tog en runda till affären och skulle köpa varor inför julen som vi inte har själva. Vi får helt enkelt skaffa en  mjölkko så vi kan få egen mjölk,smör,grädde och ost igen. Att odla kakaobönor för att få fram egen choklad blir kanske värre.

Tog vad jag skulle i affärn och skulle bara gå till kassan och betala men nog fan hamnade jag bakom en fullastad kundvagn och tanten som började plocka upp varor var ju inte världen snabbaste. Jag brukar ju säga att vi ska växla ner och inte stressa så mycket och nu var det bara att testa nerverna för jag förstod att detta skulle ta tid. Damen läste ju på bandet att hon skulle lägga  varorna med streckkoden mot sig så skulle det gå så mycket fortare för kassörskan.

Ja käre tid vilket vändande och snurrande det var på alla varorna innan kärringen hade hittat ”di små stregen” som hon själv sa. Kassörskan sa ändå till henne att hon bara kunde lägga upp varorna direkt men så de gick ju bara inte för sig det. Det står ju här på bandet att di ska vännas hidåd, di små stregen. Det var så mycket vändande och snurrande på mjölkpaketen att jag är säker på att det blev färdigt smör inan kärringen var hemma.

Kön började bli lång och många började bli otåliga men det var bara att gilla läget. Damen efter mig hann bli sur som fan men vad skulle vi göra. Till sist plockade hon då upp en påse äpple utan streckkoder men innan hon fattat det så måste det blivit äpplamos i påsen för alltihop for runt som en värmölla där vid kassan innan man bad henne snällt att lägga påsen på bandet.

Äntligen var alla varor igenom men det var inte slut för det. Att belala med kort vard det bara inte tal om utan nu skulle först den ena sen den andra börsen med en gummisnodd om, gås igenom och  långt om länge hade hon så fått fram vad pengar som behövdes. Det var inte slut här för nu skulle hon ha en plastkasse också för väskan som hon handlat med ända sen andra världskriget räckte ju inte till. Vi gav henne en kasse med en gång och innan det hade diskuterats färdigt om betalningen gick det en god stund till för kassörskan ville ge henne kassen men se de gick inte alls för sig. Hon skulle betala den med.

Ja tanten gör ju precis allt rätt . Det är vi som tror att vi är så himla märkvärdiga för att vi är så stressade alltid. Ja kärringen bak mig var inte nådig i komentarerna ska ni veta.  Jag fick följande bild framför mig.

Vet ni!  att från och med nu så blir dagarna bara längre hela tiden.

Ta det lugnt där ute.