World Cup 2017!

Nu i veckan avgjordes World cup i brottning. Efter att ha summerat de internationella mästerskapen under 2016 kvalar alltså 8 lag in till slutspelet i World cup. Tävlingen där man utser världens bästa landslag. Årets upplaga bjöd på väldigt bra brottning och stormakterna Iran, Azerbaijan och Ryssland hade alla en målsättning att vinna. I slutändan stod till sist Ryssland som mästare. Efter ett par års missar på mållinjen lyckades ryssarna i år knyta ihop säcken och vinna över Azerbaijan i finalen med 5-3 i matcher. Två Olympiska mästare i form av Roman Vlasov och Davit Chakvetadze var Rysslands tunga ankare men laget i övrigt kan ha varit ett av de bästa på väldigt länge.

Eller vad säg om dessa meriterna: Europamästare 2016 i 59 kg. Europamästare 2015 i 66 kg. Vlasov med två OS guld och två VM-guld i 75 kg. 2016 års världsmästare i 80 kg. OS-guld 2016 av Chakvetadze i 85 kg. Sen ett OS-brons från Rio i 130 kg.

World Cup är ett internationellt mästerskap som många gånger faller i glömska här hemma i brottningssverige. Antagligen av den enkla anledningen att vi nästan aldrig är med.

På VM 2014 i Tashkent, Uzbekistan  lyckades Jim Pettersson bli trea i 80 kg. Kristoffer Johansson blev 5:a i 85 kg och Johan Euren blev 7:a i tungvikten. Eftersom mästerskapet visade vilken otroligt bredd det finns bland länderna i världen så räckte detta för att Sverige skulle bli 8:e bästa nation på VM och där med kvala in i World Cup 2015.

Att Sverige var underdog stod det inget tvivel om, långt efter de 7:e laget: Tyskland i poängtabellen. Ett förtydligande om hur jämt det var om den 8:e platsen blir det om man tänker om Johan Euren hade blivit 8:a istället för 7:e. Då hade Sverige blivit 19:e bästa nation.

Hur som helst kvalade vi in. Jag hittade ett inlägg på Facebook från händelsen (detta var alltså före bloggkarriärren hade startat) som drar en kort repport om tävlingen:

”Världens sjätte bästa land!!
World Cup är över och Sverige kommer hem som nr 6 i världen. På förhand påstod bland annat Iransk media att vi var utdömda och att vi antagligen skulle komma sist av de 8 finallagen men jag tycker vi visar att vi faktiskt är med och fightas bland de stora nationerna.

Vi hade med oss en bred trupp där vi i 4 vikter har två gubbar som delade bördan av att brottas de fyra matcherna. Första matchen mot Tyskland blev en bra lagseger där vi vann ganska stabilt med 6-2 i matcher. Min egen match vinner jag med hela 8-0. En smakstart på turneringen. match 2 och 3 förlorar Sverige. Dessa två matcherna brottas inte jag men kan tillägga att detta var mot blivande ettan Azerbaijan och blivande 3:an Iran. Sista matchen blir matchen om 5:e platsen mot Ungern. Här ställs jag mot regerande Europamästaren (samt VM-3:an och OS-2an) Tamas Lörintz. Matchen slutar 3-1 till ungraren, vilket är lite surt då jag i slutet av matchen hade ett par läge att vända på steken och vinna men det där extra om behövs fanns inte där denna gången. Matchen slutade 6-2 till Ungern. Just min vikt var extremt högklassig. Ett bra exempel på det är att den turkiska silvermedaljören från VM från i höstas förlorade tre av fyra matcher.

Lagmässigt är vi nog nöjda men med lite stolpe in hade vi kunnat rubba både Ungern och Iran.”

Att vi blev 6:a i World Cup 2015 kommer säkerligen bli en större bedrift med tiden då man inser att detta inte inträffar vart 10:e år.

Delar av det svenska laget inför tysklandsmatchen. En selfie från brottningens Hus i Teheran och rumpbild när jag är väldigt nära att åka på en 4 poängsmara mot Ungraren Tamas Lörincz.

 

Dansk på roser..

Träningsläger i danska Nykoeping. Just Nykoeping är enligt säkra källor Danmarks motsvarighet till Eslöv i Sverige. ”En stad utan charm och livsglädje” fick jag höra från en dansk från Köpenhamn. Jag själv håller mig utanför den diskussionen men generellt sett så är alltid läger som bäst ju tråkigare omgivning man har runtomkring sig. Det går inte tappa fokus, eller rättare sagt det finns inget annat än träningen att fokusera på.

Vi startade veckan med 2 hårda dagar. 4 brottningspass med inriktning på att hålla ett högt tempo. för att använda lite brottningstermer så bestod passen av: Matcher, situationer, 30 sekunders ”gubbar” i 3 minuter både i stående och i parterr. Onsdagen vilade vi från brottningen och jobbade istället på konditionen. torsdagen var återigen på mattan med två brottningspass där vi återigen avslutade kalaset med en ny gubbe. Denna gången, endast 20 sekunder mot varje motståndare i 3 min. Detta innebär att samma brottare står inne och brottas i 3 minuter medans två andra brottare skiftar var 20:e sekund. Allt för att hålla tempot uppe och för att i slutet knäcka den så kallade ”gubben”. För egen del har lägret gått bra och jag känner att jag står mig fint mot internationellt motstånd.

Jag har haft bra samtal med förbundskapten där vi också kommit fram till att jag inte kommer vara med på EM i maj. Allt fokus kommer istället läggas på VM i augusti. Vilket också känns skönt på så sett att jag inte behöver känna mig stressad utan kan lägga en riktigt bra grund för att kunna prestera riktigt bra brottning när det väl är dags.

Idag var det matchdag där tre matcher avgjordes imorse. Självfallet är kroppen sliten men tack vare hjälp från Hassan Torabi som har klinik här i Danmark så har vi lyckats hålla allting intakt. Redan har en del brottare droppat av på grund av skador. Jag tog kontakt med Hassan redan innan lägret för att få hjälp. Hade det inte varit för honom så hade jag säkerligen inte kunnat köra på så som jag gjort.

Imorgon väntar nya matcher och även ett pass styrka. längtar redan 🙂

Jag, tillsammans med Husse från Hgb/gällivare.

 

 

Thor Masters

I helgen avgjordes nordens största seniortävling. Den internationella GP-tävlingen Thor Masters. Som jag nämt innan så var jag inte helt redo för internationella matcher men jag valde att vara på tävligen och stötta framförallt Tobias Kvarnmark från Sparta men även de andra Svenskarna.

Sveriges landslag ställde upp med en stor trupp men även en del andra svenskar kom till start. Av den 13-manna stora landslagstruppen gick det bäst för Zakarias Berg och Alex Kessidis. Alex knep en bronspeng i 80 kg. Berg tog sig till final i tävlingens (i mina ögon) tuffaste viktklass. totalt fanns det tre OS-deltagare från i somras i 85 kg. Tobbe Kvarnmark fick i första matchen möta ingen mindre än OS-trean Dennis Kudla från Tyskland. Tobbe gör en fin matchen och förlorar en tajt batalj med 2-1. USA:s OS-deltagare fanns också på Tobbes sida men han gick ordagrant på pumpen mot Plato från Ballingslöv som fullständigt . Skånederbyt mellan Plato och Tobbe slutade med vinst för Tobbe som avvancerade till bronsmatch. Väl där stod Michalik från Polen för motståndet. Den som kan sin brottning känner säkert till Polaken från VM 2014. Den gången for han iväg på ett väldigt elegant grönbergskryss av vår egen  Jim Pettersson i Bronsmatchen i Tashkent. I Bronsmatchen i Thor masters vann dock Michalik över Tobbe. Dock hade Zakarias Berg tidigare under dagen genom stabil brottning slagit Polaken och gått fram till final där tysken Kudla väntade.

Denna gång blev Kudla för svår för Berg som fick nöja sig med en silvermedalj. Husse Omar Ali i 66 kg gjorde landslagsdebut i helgen och visade att han blir att räkna med i framtiden. Han startade väldigt friskt i första match där han besegrade Litauen Venckaitis, likaså VM-trean från 2014. Detta är samme Venckaitis som var på OS i somras på tråkigt nog min bekostnad.

Husse fortsatte att brottas bra även om han förlorade semifinalen och även bronsmatchen.

Jag ansluter till landslaget när lägret drar i gång på måndagsmorgon i Nykoeping nogra mil norr om Rödby. Jag ser framemot att få känna in formen mot bra motstånd. Jag kommer säkerligen göra en uppdatering på Onsdag med lite mer detaljer.

 

Vad som komma skall!

Om 5 dagar kickar den internationella stortävlingen Thor Masters igång! Platsen är Nykoeping i Danmark och årets startfält ser minst sagt bra ut. Jag hade en liten förhoppning i december att man kanske skulle kunna vara med på tävlingen men tillsammans med mina tränare och fysios har vi beslutat att det inte finns någon mening att chansa genom att starta för tidigt med tävlingar.

Även om jag för en vecka sedan skrev att det inte är någon skillnad på träning och tävling när man brottas så skjuter jag mig själv i foten nu och säger att det är en viss skillnad på just träning och tävling. Dubbelmoralen när den är som bäst. Skillnaden är inte intensiteten och prestationerna utan risktagandet.  Händer det något på en träning så agerar man smartare än på en tävling. Då kanske man stiger av, eller tar det lite lugnare. Men på en internationell GP-tälving, Där agerar man inte på samma sätt. och ens måtståndare agerar inte på samma sätt. Man kommer vara i ytterläge, man kommer strunta i om man får ont. Får ens sparring ont på träning så släpper man taget. På match ser man det istället som ett tillfälle att ta fler poäng.

Man måste helt enkelt känna att kropp och axlar klarar av 6-7 matcher på en dag där man kommer komma i utsatta lägen.

Jag är inte långt ifrån, men inte riktigt där ännu. Jag kommer dock åka till Danmark för att vara med på träningslägret som äger rum veckan efter. Detta blir årets första läger och jag ser fram emot att få känna på bra sparring från USA, Tyskland och ett par andra länder som kommer vara med på lägret.

Veckans sista pass kommer starta om en stund. först avnjuter vi lite kaffe och skidor på tv:en.

Hej så länge!

en bild från Thor masters 2016

 

Finns inget som heter brottningsträning.

Söndagsmorgon. den totala tystnaden bryts av att klockan ringer. Jag vet att klockan är 08:30. Det var ju då klockan skulle ringa. Men sinnet säger något annat. på dagens schema väntar ett styrkepass på förmiddagen och ett lugnare cykelpass på eftermiddagen. Detta är bra träningspass tänker många, även jag brukar tänka att detta är bra träning.

5 brottningspass på 7 dagar. Då påstår kroppen något helt annat. Det är inte träning. Det är rehab, prehab, hopp och lek… kalla det va du vill..

Utan att behöva känna efter, eller snarare trots att jag inte vill känna efter så känner jag en brännande känsla i ryggen. Jag ligger kvar i sängen, klockan ringer fortfarande trots att den säkert är 08:32. Jag ligger raklång på rygg likt en person som antas ha brutit nacken. Jag stirrar upp i taket med en fixerad nacke samtidigt som min högerarm försöker stänga av alamet på mobilen. Handen söker sig sakta över nattduksbordet, inga hastiga rörelser, jag vill inte skapa onödig smärta.

5 brottningspass på 7 dagar, det låter kanske inte mycket. 5 pass på 7 dagar är ingenting tänker någon. Det tänker jag också, denna veckan ha jag kört 9 pass. Men nu pratar vi inte om gymmet, eller löpning, eller cykelintervaller.   

Jag börjar sakta men säkert lyfta knäna mot bröstet. jag omfamnar mina knän med armarna och med små lätta rörelser försöker jag få kroppen i gungning. Det stramar, det värker, jag känner att jag får ta i. Tillsist lyckas jag få fart på kroppen och slutligen sitter jag upp i sängen. Jag tittar på strumporna som ligger bredvid mig, tittar sen på mina fötter. Tanken att helt skita i strumpor för resten av livet är lockande då fötterna känns som att dom är 2 meter bort, minst. Det är bara acceptera att jag återigen måste rulla ner i ryggläge, dra upp knäna mot bröstet för att i alla fall ha en minimal chans att nå mina fötter.

Brottning är inte en träningsform. Brottning, det är inget man tränar. När man kommer ner till ”träningen” så består träningen möjligtvis av uppvärmning och eventuellt lite teknik. Där efter upphör träningen. Sen börjar brottningen. 

Skillnaden mellan en tävlingsmatch och 6 minuter brottning i träningslokalen är att du inte har en coach vid sidan om mattan eller en domare på den. Du tar i lika mycket, Du kastar i samma lägen, du bjuder aldrig bort några poäng. Träningsmatcher finns i fotboll, hockey och många andra sporter.

Det har aldrig förekommit i brottning. inte ens på träning.

 

Nu är jag inne i det. jag är tillbaka…

Quantum!

Vi börjar forma en plan inför året. vilka läger som skall gälla och ett träningsupplägg inför säsongen 2017.

Nyheter för året är att tre pass i veckan sker tillsammans med Malmö idrottsakademis fysio, Stellan Kjellander. Stellan hjälper mig med styrkan, Som man kan ha sett på Facebook och Instagram så kör vi bland annat med en Quantummaskin.

Quantum är en effektiv träningsmaskin med en robotstyrd motor, som på ett unikt sett kan mäta kraft, snabbhet och styrka samt anpassa motståndet så träningen blir så effektiv som möjligt. Jag säger inte att detta kommer revolutionera min brottning men det kommer i alla fall göra mig lite starkare.

Jag har hur som helst börjat skapa mig en stab av människor runt mig som tillsammans skall forma mig till topptrim. Jag kommer berätta mer lite längre fram.

 

 

SM är över..

SM är över för denna gång. Allt som återstår är 8 timmar i bussen och en summering av helgens uppgörelser. För Spartas del kan vi konstatera att det är första gången på väldigt många år som vi inte åker hem med en guldmedalj. Anders Hallbäck var närmst efter att ha förlorat finalen mot Manfred Edsberg med minsta möjliga marginal: 2-2 där Manfred plockade en snygg tvåpoängare vilket väger tyngre än Anders två en-poängare.

Klubbens andra medalj plockade Tobias Kvarnmark hem i 85 kg. Tobbe förlorade mot i mina ögon SM:ets bäste brottare på herrsidan: Zakarias Berg. Berg vann alla matcher på teknisk överlägsenhet och har verkligen lyft sin brottning till världselitnivå.
Av alla vinnare så var den mest glädjande  i 66 kilo. Houssam ”Husse” Omar visade att hård träning ger resultat. Houssam som tränar i Helsingborg var en fin hjälp i min egen satsning förra våren. Han ställde alltid upp och jag unnar han all lycka. Nu hoppas jag verkligen han får chansen på ett internationellt mästerskap i vår.

Husse var också en av mina spikar som gick in i mitt SM-tips. Dock föll jag tungt i 75 där Isberg endast kom på en tredje plats. I 80 kilo herrar samt damernas 63 kilo kom inte mina tips till start på grund av skada. Om man stryker dessa vikter så slutade det hela med endast ett fel i just 75 kilo.

Till sist får man sorgligt nog inse att Skåne för första gången på extremt länge inte tog ett SM-guld i grekiskt-romersk stil. Housam tränar i Helsingborg men tävlar för Gällivare. Plato, hallbäck och Erlandsson blev silvermedaljörer. Kanske någon som vet när Skåne sist bommade ett Guld? Jag är faktiskt tveksam om det någonsin har hänt?

För egen del så slog Vabuari till i fredags och jag har gått med en förkylning hela helgen. En 8 timmars bussresa är kanske inte bästa medicinen men vi hoppas på friska ben imorgon då vi har två pass på schemat.

Segerintervju med husse i SVT.

SM-tipset

På fredag drar Svenska mästerskapen i brottning igång. Söderhamns brottarklubb står som arrangör och brottningen är i år en del i arrangemanget ”SM-veckan”. Ett idrottsevenemang där flera olika SM avgörs under samma vecka. Ett initiativ av Riksidrottsförbundet och SVT. Så kan man inte närvara på SM så finns det stora möjlighetet att se brottningen på SVT.

Jag kommer självfallet vara på plats, först och främst för att stötta lagkompisarna i Sparta men även passa på att träffa och växla några ord med Sveriges nye förbundskapten Zigmund Jansons.  Zigge som blev tillsatt nu i veckan är normalt sett verksam i Örgryte men har varit med i den svenska landslagsstaben vid flera tillfälle under åren. Jag personligen tycker det var ett bra val av förbundet.

Nu när man själv inte riktigt är redo för tävling får man gå in rollen som staketstränare/soffexpert och slänga iväg ett SM-tips. Jag utgår inte från anmälningslistan utan tippar att vissa kommer ändra vikt när väl invägningen startar på fredag. Jag har också valt att inte tippa några spartaner som vinnare då jag har fått för mig att det kan vara olycksbringande.  Men här kommer den gedigna listan;

 

59 kg:

I lägsta vikten har vi två solklara favoriter, Jocke Fagerlund och Ardit Fazlija. Mig vertligen har dessa aldrig möts men min magkänsla är att Jocke kniper sitt första och välförtjänta SM-guld.

Vinnare: Jocke Fagerlund Huddinge

66 kg:

Ett getingbo där Simon Erlandsson är den som gått bäst under hela säsongen. Personligen så hoppas jag på Alex Bica från Sparta som mycket väl kan skrälla hela vägen fram till ett guld. En annan som jag också verkligen vill ska vinna är Houssam Omar från Gällivare. En Norrländsk evighetsmaskin som inte riktigt fått till det de senaste mästerskapen. Så jag tror att det är hans tur att ta steget högst upp på pallen.

Vinnare: Houssam Omar Gällivare

71 kg:

Min förhandsfavorit Timmy Wideheim kommer ej tyvärr komma till start så här blir det ett getingbo av svårtippade matcher. Soini som regerande mästare får räknas som knapp favorit även om Besnik Shala vann senaste. Den evige bubblare Khalid Krechiyev är alltid svårttippad men jag chansar att han håller måtten och skäller till med ett guld.

Vinnare: Khalid Krechiyev Västerås

75 kg:

Anders Hallbäck från Sparta har chansen att ta sitt första SM-guld då även 75 kilo är ett getingbo.  Edsberg från Falköping, Chrisoffer Nilsson och Isberg är de stora utmanarna. Klubbhjärtat säger att Anders tar det men för att höja oddsen i tipset så säger jag att Andre Isberg chockar alla med ett SM-guld.

Vinnare: Andre Isberg Varberg

80 kg:

Alex Kessidis har gått från klarhet till klarhet under 2016 och är regerande mästare i vikten. Men mitt tips är Bogdan Kourinnoi som sett extremt stabil ut på sista tiden.

Vinnare: Bogdan Kourinnoi Huddinge

85 kg: Olympiern Zakarias Berg är självfallet storfavorit och jag tippar han som vinnare av denna viktklass. Dock tror jag att Tobbe Kvarnmark mycket väl kan få Berg ur balans och han är också den stora utmanaren i vikten. Den nyblivne Litauiske mästaren Elvidas Stankevicus är en bubblare som även han kommer göra allt för att rubba Bergs guldplaner.

Vinnare: Zakarias Berg Huddinge

98 kg:

Pontus Lundh har länge stått i skuggan av Fredde Schön men har denna säsong visat att tronen i den lätta tungvikten tillhör honom. Förra helgens silver i Paris GP visar att han även är i fin form. Jesper Plato, Anton Eurén och Calle Persson är utmanarna.

Vinnare: Pontus Lundh Arboga

130 kg:

Om Houssam Omar var 66 kilosklassens evighetsmaskin. Så får man väl säga desamma om Johan Eurén i 130 kg. Dock inte med riktigt samma innebörd. Johan som påstod att han skulle lägga skorna på hyllan efter OS i London 2012 går nu ännu en gång in som storfavorit i mästerskapet. Han är självfallet den säkraste spiken i hela startfältet.

Vinnare: Johan Eurén ÖIS

När man summerar herrarnas vinnare kan man fastslå att jag inte tippat en enda skånsk vinnare. Historiskt sätt så tar alltid Skåne minst en guldmedalj på SM så det får vi se som ett gott tecken för bland annat Spartas trupp.

 

Mina kunskaper på damsidan är lite svagare än på herrsidan. Men det man direkt kan se på anmälningslistan är att det saknas det en del tunga namn som kunde gjort tävlingen lite mer svårttippad. Om man bortser från 60 kg som är lite oviss så består resterande vikter av endast solklara spikar.

48 kg: Josefine Fredriksen Bjuv

53 kg: Fredrika Petersson Klippan

55 kg: Sofia Mattsson Gällivare

58 kg: Elin Nilsson Helsingborg

60 kg: Johanna Lindborg Helsingborg

63 kg: Johanna Mattsson Gällivare

69 kg: Henna Johansson Gällivare

75 kg: Jenny Fransson Klippan

Sa Calobra-döden.

Kortfattat kan man säga att jag hade en grym träningsvecka bakom mig! Kände mig lite halvkrasslig varje morgon hela veckan men alla träningspass gick faktiskt över all förväntan. Min comeback känns allt mer realistisk. I lördags skulle veckan rundas av med ”Sa calobra” på en traineer med cykeln. 10 km – 700 höjdmeter – under 46 minuter. 44 minuter senare var jag extremt nöjd med att ha gått i mål snabbast i vårt lilla cykelgäng. 48 minuter efter starten ångrade jag att jag överhuvudtaget satte mig på cykeln när en gapande mun låg och vilade mot toalettkanten. När väl uppstöttningarna lugnat sig fick jag för en kort stund en känsla att allt var återställt till det normala. En timme senare gick dock startskottet för de kommande 24 timmarnas lidande. 40 graders feber, magkramp, kräkningar, konstant illamående och extrem ledvärk. Detta kan ha varit de värsta 24 timmarna för mig på väldigt lång tid. Men som sagt, jag vann ju, så: totally worth it!

Idag blir det en mjukstart för att komma tillbaka på banan. Rehab för att se hur kroppen reagerar sen börjar vi så smått växla upp igen! Rent träningsmässigt så är det positivt när man insjuknar så intensivt. Man tappar inte massa träningsdagar. Jag hade ju även turen att pricka in sjukdomen på en vilodag. som sagt, detta är endast ur ett träningsmässigt perspektiv.

 

Bildresultat för sa calobra
Sa Calobra, Mallorca. Årets första utlandsläger är bokat den siste mars. Då skall man träffa döden på riktigt..

Rätt att rida på vågen?

En månad har gått sen operationen och jag är åter i tuff träning. Träningsvärk och antiinflammatoriska piller avlöser varandra.

Statusen är dock helt okej även om kroppen fortfarande inte helt hänger med. I tisdags lyckades jag till exempel med konststycket att stuka mitt eget finger. Jag skulle göra det som till synes är väldigt enkelt, d v s  att fånga en medicinboll. Om det var trötthet eller bara ren klantighet är svårt att svara på men ett finger var lite segare än de andra och när man själv trodde man hade en öppen handflata så släpade fingret efter och kördes rätt in i bollen.

I övrigt så får jag väl haka på trenden att ifrågasätta årets vinnare av Jerringpriset. Jag vill egentligen inte prata om Peder Fredricsons år eller prestation som självfallet inte skall förringas. Min kollega på Skånskan, Christel Behrmann på Ridsportsbloggen lyfter flera argument som jag till viss del håller med om och som är bra för både ridsporten men även svensk idrott i övrigt, Men är verkligen Jerringpriset rätt forum visa att ”ens idrott finns och är stor” och ett ställe att bygga broar med övriga Idrottssverige?

Problemet för mig ligger i när specialförbund mobiliserar sig för att lyfta fram sin idrott och istället för att jämföra prestationer. Samma sak hände när Golfförbundet skickade ut meddelande till alla sina medlemmar att rösta på Stensson 2013. Risken när man bara vill att sin ”egen” idrott skall vinna är att vi i fortsättning bara har fotbollspelare som är nominerade. Tänk er själva om fotbollsförbundet hade gjort samma sak. Använt alla sina kanaler för att lyfta fram Zlatan Ibrahimovic. Jag tror ingen inom ridsportsförbundet hade varit särskilt förtjusta i det. Jag hade i alla fall inte varit det. Om det skall vara en rent popularitetspris så kan vi lika väl dela ut det på fotbollsgalan.

Samma problematik ser jag inför Svenska Brottargalan som äger rum nu i februari. 3 kandidater väljs ut var på allmänheten har möjlighet att rösta fram vem som blir årets manliga samt kvinnliga brottare.

Jag har noterat att likt Ridsportsförbundets tillvägagångssätt så är det många i brottarsverige som lyfter fram nominerade brottare inför galan via sociala medier. Väldigt sällan på grund av det idrottsliga utan för att de har en personlig relation till brottaren. Bara tanken på att den tredje kandidaten i kategorin Årets kvinnliga brottare inte skulle vara en av OS-medaljörerna Mattsson och Fransson känns fruktansvärt fel. Framför allt hade det varit synd om den tredje tjejen som skall behöva ta emot priset.

Nej, tur är väl att i det stora hela så spelar dessa utmärkelser inte särskilt stor roll. Den största belöningen är ju alltid prestationen i sig.

Dock var mitt val till Jerringpriset Jenny Rissved. Första gången med i OS, Endast en chans, överlägsen vinnare. Bäst när det gäller helt enkelt.

Frågan är vad Sven Jerring själv hade sagt?

 

 

Zakarias Tallroth
Ålder: 29
Från: Hässleholm
Tävlar för: IK Sparta / Svenska landslaget
Bloggar om: En vanlig vardag i ett ovanligt liv, Idrott och träning i allmänhet, Brottning i synnerhet.

Kategorier