Ensam är inte stark..

7 dagar till avfärd mot EM. Jag kom hem från lägret igår och har mina sista förberedelser inför EM här på hemmaplan.

I vanliga fall när det vankas mästerskap som EM och VM så brukar min klubb Sparta vara överrepresenterad men denna gången åker jag tyvärr själv till EM. Känslan av detta är faktiskt ganska sorglig. Jag tampas och lever med dessa grabbar året runt.

150-160 dagar om året bor vi ihop och vi delar smärtan från träningarna men framförallt lyckan vid framgångarna.

10155007_1498251567064231_1218866094491845156_n
Stora delar av Sparta! Denna bilden är från ett landslagsläger i Helsingborg 2014.

 

Att ha träningskamrater runt sig som man trivs med tror jag helt klart är ett måste om man skall orka med en seriös satsning.

Det är lite som om man hade en arbetsuppgift som man trivdes med väldigt bra på sitt jobb men samtidigt trivdes man inte alls med sina kollegor. Det slutar oftast med att man till sist börjar vantrivas trots arbetsglädjen till uppgiften, vilket senare ofta leder till att man slutar.

På samma sätt är det i träningslokalen. Om man skall tycka det är värt att bortprioritera sitt vanliga sociala umgänge så måste man trivas i gruppen. Många gånger brukar brottare ibland skoja genom att säga att man har sin familj, och ja just det, sen har man ju också sina föräldrar, syskon och eventuellt en sambo.

Just brottningen är väldigt komplex som träningsform på det sättet, man kommer väldigt nära varandra. Ett konstigt beteende kan tyckas då man i ena sekunden försöker köra över, skalla ner, ha sönder, fightas och krossa en person. För att i nästa sekund mot exakt samma person; klappa om honom, heja fram honom och lite fint säga ”oj, förlåt nu råkade jag bloda ner din tröja, inte helt meningen”:).

bild 3_Fotor
En personlig favoritbild med mig och Robert Rosengren.

 

På bilden ovan syns jag med Robban. Han skulle egentligen varit med till EM men tyvärr så skadade han sig för 3 veckor sedan och tvingades operaras. Robban är sjukt stark som person så jag är inte ett dugg orolig att han inte kommer komma tillbaka bättre än någonsin. På bilden under jag med Jim Pettersson (efter en toppstigning i Norge förra året) Jim tog ett VM-brons förra året vilket är en dag jag sent kommer glömma. Tyvärr har Jim haft en vår kantad av skador och otur och han har verkligen varit saknad på träningspassen och på alla läger.

 

DCIM100GOPRO

Så att inte få ha med sig sin vanliga brottarfamilj till Baku känns minst sagt tråkigt. Samtidigt vill jag tillägga att vi är ett gott och skönt gäng som åker till Baku så det kommer nog kunna gå bra ändå.

/Zakarias

×