Vikten i att banta rätt..

Om 7 dagar kommer jag tävla på de Europeiska Spelen i 71 kilos klassen. Detta innebär att om 6 dagar (alltså dagen innan tävlingsstarten skall jag väga in på som mest 71,0 kg!).

Jag vägde mig igår och då stod vågen på 73,7. Jag skall alltså gå ner 2,7 kilo på 6 dagar.

Med detta sagt så tänkte jag att dagens inlägg ska handla om just bantning.. Självklart pratar vi inte LCHF, Atkins, GI, 5-2 eller någon seriös bantningsmetod. Här snackar vi brottningsbantning! Vad man kan säga är att den är sjukt specifik, märkligt unik och helt omöjlig att applicera i något annat sammanhang för folk som vill gå ner i vikt.

För att ge er en inblick i hur vrickat det är så kan man säga med största sannolikhet att i brottningskretsarna så tycker alla att mina 2,7 kilo som skall bort inte räknas som en bantning. Jag som tillhör kretsen känner självklart också likadant, 2,7 kilo är att ”hålla igen sista dagarna”. Vilket också är min plan. Jag kommer börja så smått att plocka lite på vikten på onsdagskvällen (alltså 2 dagar innan invägningen). Men antagligen kommer jag ha ca 1,5 kilo att gå ner under fredagen. Nej, en riktigt bantning börjar först vid 5-6 kilo. Här skulle fortfarande vissa brottare kunna knäcka ur sig ”jaha, du har bara 5 kilo, de är ju lugnt”. Vad vi kallar en ”tuff och jobbig bantning” börjar vid 7 kg och sträcker sig upp till 10 kilo. Efter 10 pratar man om och ”sjuk bantning” eller som läkaren kallar den: ohälsosam..

Att banta i brottning handlar väldigt sällan om att bli av med onödiga kilo. Att försöka bränna fett gäller egentligen bara när man börjar närma sig 10-kilosbantningar. Grunden i bantningen är istället att plocka de enkla kilona genom att tömma magsäcken och att bli av med vätskan från kroppen de sista dagarna. Vätskebanta har sina fördelar även om en klassisk fråga brukar vara ”men hur orkar man tävla om man svettats ut sig 3 kilo?”.

Just vätska och kroppens vätskedepåer är och det som kroppen enklast tar upp vid förlust. Kroppen fungerar som en svamp.. Man torkar ut den och sen öser man på med ny vätska och då suger kroppen upp allt väldigt, väldigt fort. Om man tappar 3 kilo i vätska på fredagen så kan man utan större problem lyckas ta upp 3 nya kilo på lördagen.

Sen skall man skilja på vätska och vatten. Vatten är bra men vid tävling och vid uttorkning vill man få i sig så mycket kvalité som möjligt. Vatten saknar ju snabb energi och därför tillsätter man vattnet med just energi i form av kolhydrater och även vätskeersättningspreparat för att snabbare få en normal vätskebalans i kroppen.

Det finns många läkare och dietister som påstår att detta är förlegat och att det finns bättre metoder men i slutändan handlar det om att prestera på mattan och då verkat som denna metoden slår alla andra sätt.

81hgbIrw8zL._SL1500_
Ett så kallat svettställ. Detta snabbar upp ens svettning vid träning då all värme kroppen absorberar stannar kvar innan för dräkten. Grymt effektivt.

 

Fördelar med en snabb nergång genom vätskebantning ligger i att man under en längre tid innan tävling slipper tänka att förändra sin kost och gå och känna sig hungrig. Man orkar mer och mentalt kan det vara väldigt jobbigt att gå i en eller två månader och ständigt kontrollera vikten samtidigt som man skall försöka träna hårt. När man klipper vikten sista dagarna släpper man även på träningsdosen vilket gör att man inte utsätter sig för den hårda träningen med tomma energidepåer.

Det finns många människor som tycker detta är ett sjukt sätt att tävla på och ibland får man frågan ”varför kan inte alla bara väga det dom väger?!”. För det första så måste man dela in folk i viktklasser för att det skall vara någorlunda rättvist (Att en 130 kilo råbiff får möta en 59 kilos kycklingvinge känns ganska ologiskt). Just viktklasserna ser jag en stor del inte bara av sporten brottning utan också i tävlingsmomentet. Man måste göra en bra kalkyl där man avväger sin bantningen i förhållande till att kunna topprestera? Man vill ju gärna vara så stor och stark som möjligt i viktklassen men samtidigt ha lite ork kvar i kroppen.

Metoden att ta massa kilo på vätska är över 100 år gammal. Klassiska bilder finns på Ivar Johanssons monsterbantning under OS i Los Angeles 1932 då han bantade 7 kilo på en dag och vann sedan OS-Guld! Självklart har metoden finslipats men smärtan att svettas ut de sista grammen är nog den samma fortfarande. Ett exempel på en hederlig gammal metod är att man sitter i bastun med en kredit-kort. För att hålla porerna konstant öppna och fria så skrapar man helt enkelt bort svetten från huden med hjälp av kanten från kortet (även bibliotekskort och körkort fungerar också :). 

Störst skillnad från då är nog mer vad man stoppar i sig efter invägningen. Guld-Ivars kött, sås och päror har bytts ut mot modernare föda. (Jag själv kör på isostar-carbs blandat vitargo och vatten samt även resorb direkt efter invägningen.)

 

86af9d3b-7643-465d-a038-d7a6c0d4d566
Ivar Johansson intervjuas efter sitt guld av Sven Jerring. ”Bantarbragden i Los Angeles 1932 är klassisk svensk idrottshistoria. Brottaren Ivar Johansson gick inte sin svåraste match på mattan – utan mot vågen. Pinan i bastun resulterade i dubbla OS-guld.” SvD.

Jag brukar säga att man inte ska lämna något åt slumpen så jag har faktiskt en dietist som hjälper mig med just kosten. Både under träningsperioder men också under bantningen och tävlingsdagen.

Så på den klassiska frågan om jag skulle kunna hjälpa folk att gå ner i vikt så blir mitt svar tyvärr ett tveksamt ”njaä”. Jag som så många andra förstår den enkla principen (i teorin) hur man går ner i vikt men jag har ju alltid haft en hög ämnesomsättning och alltid tränat. Jag har aldrig behövt tänka på vad jag stoppar i mig. Som Peter min dietist brukar säga, det viktigaste för mig är att bilen är fulltankad när jag skall köra.. Så förståelsen är kanske inte den bästa när det kommer till alla som kämpar med sin vikt.


Däremot om någon är med i en vadslagning med en polare om t ex ”vem som kan gå ner mest i vikt” eller något liknade så kan jag säkert hjälpa till och ”fuska ner” vikten till vägningen.

Som avslutning på denna lite väl långa text är att inom brottningen så är just ”vikten” så sjukt avtrubbad och avdramatiserad. Att fråga någon ”Vad väger du?” är nästan lika vanlig som ”hur mår du?” (och detta gäller även de gamla gubbarna som kommer ner och bastar en gång i veckan).

Detta kan dock ställa till problem om man glömmer bort att andra människor inte har samma acceptansnivå som nere på klubben 🙂

Hej så länge!

×