Mot nya mål och nya gränser!

Midsommarhelgen är över och nu börjar åter mitt arbete mot nästa mål.

Jag har verkligen vilat ut denna veckan. Jag har till exempel bällat i mig extremt mycket kaffe nu i 7 dagar.

I idrottssammanhang pratar man ofta om målbilder, en bild som skall motivera en att pressa sig själv till nya höjder. Jag har på senare tid skaffat mig en skön målbild som skall pressa mig in i total avkoppling. Bilden av att sitta ner med fötterna i högläge, frukost på bordet, tidning i famnen och med en varm kaffe (där det oavbrutet ryker ånga från koppen) i handen.. Den bilden är verkligen avkoppling och vila för mig. Ingen tid att passa, inga måsten, bara jag och mitt kaffe! Så fort kaffet svalnar häller man på lite nytt och man sitter där precis så länge man vill och orkar. Vilket oftast blir tills magen säger ifrån eller tills fötterna somnat från högläget. Jag kan ärligt rekommendera att göra som jag gör. Man förskönar bilden av en situation som är ganska enkel att skapa. Istället för att drömma om Maldivernas stränder så är min avkopplande drömbild bara ett par minuter bort.

Sen kan man ju inte sitta i lugn och ro, äta frukost och dricka kaffe hela tiden. För mig betyder också avkoppling och vila att man gör precis vad man vill och har lust till. Många gånger innebär det någon form av aktivitet. Som bland annat att cykla mountainbike – downhill som jag provade på i torsdags.

IMG_8061

Detta var bra mycket roligare än vad jag trodde även om jag inser att jag blivit en sjukt feg riskanalytiker som fegade ur lite för mycket för att kunna vara nöjd med sig själv.

everything that goes up must come down” fungerar också omvänt, om man åka nerför måste man först ta sig upp. Så det blev med andra ord en hel del cykling uppför också, som också var roligt, roligt om man nu gillar extrem mjölksyra och blodsmak i mun, så halvroligt…. eller kanske mer kvartsroligt.. eller ska jag vara ärligt, snarare roligt när det var över 🙂

Hur som helst så har jag verkligen fått vila ut. Kroppen känns väldigt pigg och mina vanliga krämpor är väldigt minimala.

Däremot har jag inte kopplat bort brottningen som man kanske enligt experterna skall göra. Jag har analyserat EM ännu mera, rannsakat mig själv ännu mer. Jag ser min vila som en ont måste, Jag vill bara komma igång och jobba med mina brister och förbättra mina styrkor. Folk säger ofta att man måste vårda sin vila. Jag vet också att man måste vila för att inte gå i sönder eller bli utbränd men samtidigt så vet jag att man också måste töja och bända på gränserna. Man måste böja på vad som vad som böjas kan utan att knäcka det. Man når inte nya mål genom att ta den säkra vägen. Hur skall jag kunna bli bättre än mina motståndare om jag inte hela tiden försöker vara smartare, vara mer på hugget, pressa mig själv mer än dem och utsätta mig för utmaningar som är på gränsen?

Man måste ha med i beräkningarna att man någon gång kommer passera gränsen. Ibland blir det för mycket och man går i sönder. Men istället för att se det som ett nederlag så tar man lärdom av det genom att då vet man också att man lyckades passera sin gräns.

Man gjorde ett övertramp helt enkelt.. Tänk att vara en längdhoppare som aldrig gjort ett övertramp. Den hopparen har antagligen heller inte gjort sitt längsta hopp ännu.

Jag ser hellre att jag passerade gränsen och misslyckas än att jag inte ens nådde fram till plankan för att jag var rädd att trampa över. Man gör övertramp för att sen ändra i ansatsen..

Min klubbkompis Robert Rosengren har varit lite av en inspiratör för mig. Många säger att han alltid tränar för hårt. Man hör folk som säger att ”han är dum i huvudet så som han tränar ” då han har haft en del skadeproblem de senaste åren. Jag tänker tvärtom, Jag blir inspirerad av att trots att han haft dessa motgångar så är han den brottaren som gjort den största utvecklingen i Sverige sen 2011 om man frågar mig.

_Y2A7300
Robban och Jag efter ett pass nere på Sparta..

 

Inte för att han skadar sig utanför att han hela tiden pressar gränserna och utmanar sig själv. Självklart vill man inte skada sig men samtidigt så måste man måste ligga i framkant.

Hur skall jag kunna passera de 2 brottarna jag förlorade mot på EM om jag inte ligger på gränsen av vad min kropp klarar av? Jag har ingen fakta på detta men jag är nästa 100 procent säker på att det inte finns en världsmästare i brottning som varit skadefri. Så nu blir det att ta sikte mot nya gränser helt enkelt! 🙂

Nu har jag en vecka i Skåne med träning som vanligt innan det blir avfärd mot Sierra Nevada och ett hårt träningsläger på 2200 meters höjd! Mer om det i veckan..

Sierra-Nevada
Jag tillsammans med Fredrik Schön, Jimmy Lidberg, Robban och Sofia Mattsson i Sierra Nevada 2012

IMG_2009

Hej så länge!