Sverige när det är som bäst!

I dessa kalla sommartider är det lätt att glömma hur fint Sverige faktiskt kan vara..

Här är ett ihopklipp från läger och träningspass från runt om i landet inte bara visar träningstillfällen utan också ett otroligt vackert svenskt landskap..
Filmen är grovt inspirerad av ett reklamfilm att ett kändare bilmärke.

 

”Sweden is a land of contrasts. Steep mountains, dense forests, long distances, snow, sun, darkness, ice and rain. All this is home for Sparta To Rio. A team built on Swedish conditions.”

Filmen ligger också på SpartaToRio:s Facebooksida..

Självklart florerar jag lite här och var i denna 4 minuter långa film. Efter lång kastning så visade sig att jag helt enkelt var bäst på att stirra rakt ut i havet. Jodå så att 🙂

 

Inget försvinner – allt kommer tillbaka..

En kort notis idag..

Tävlingen i Polen kunde gått bättre men känslan var ändå okej efteråt och man tar med sig godbitarna och tanken att ”det är bättre att ha otur och stolpe ut nu än när det verkligen gäller”.

Men dåliga tävlingar brukar jag förtränga så fort matchanalyserna är färdiga och utvärderade. Man mår varken bättre eller blir en bättre brottare av att älta gamla förluster. Även om det ibland är jäkligt svårt att skaka av sig vissa förluster.

Nu på morgonen fick jag dock en käftsmäll av självaste Facebook. En bild som Johan Euren taggade mig i för ett år sedan. Något en skadeglad Johan tyckte var extremt roligt. Eller i alla fall bra mycket roligare än vad jag tyckte 🙂Skärmavbild 2015-07-29 kl. 10.48.20Verkligen kul att dom bryr sig.. Fina minnen tydligen 🙂

Bilden är från Golden Grand Prix finalen i Baku från förra året. Vinnaren fick massa pengar… Jag bjöds endast på denna åkturen.. Men som sagt, man försöker skaka av sig sådana matcher 🙂

 

 

 

Eat..train…Sleep…Repeat..

Idag är det tisdag. Jag befinner mig åter på hemmaplan och åter tillbaka till vardagsträningen. Att försöka beskriva ens idrottsliga vardag på hemmaplan kan många gånger kännas sjukt upprepande. Ett klassiskt citat i form av ”train, eat, sleep and repeat” är många gånger den verklighet man lever i.

I snart tre år har jag varit en del av Projektet ”Sparta to Rio”. Där kan man följa mig och mina klubbkompisar i vår satsning mot OS i Rio. Projektets forum är framförallt sociala medier så som Facebook och instagram. Självklart visar den en del av hur vår vardag ser ut men samtidigt inte.. För som jag skrev innan ser våra dagar många gånger likadana ut. träningen upprepar sig och man måste följa ett mönster om man vill lyckas. Och i sociala media-välden funkar nog inte en film där vi springer intervaller för 10:e veckan i rad superbra. Ja den gör sig inte helt enkelt i dagens flöde på nätet. Man måste sticka ut. Man måste skapa en wow-faktor.. Göra nya saker.. Göra svåra grejer.. Hela tiden vara utanför boxen.. Många saker man kan hitta just på SpartaToRio är inte vanliga träningsfilmer utan atletiska övningar som man leker fram mellan träningarna. Där vi mer är ute efter att fånga folks uppmärksamhet för att sen i nästa skede sälja in de material som finns från tävlingar och vanliga träningar.

Två länkar om man vill se lite mer från STR:

https://instagram.com/spartatorio/

https://www.youtube.com/channel/UCfa4gs3pK9DTdr7srAimV1w

Fördelen med just brottningen är att vi är tvungna att träna extremt allsidigt. Så ens inblick i all fysik träning är ganska stor. Vilket gör att vi många gånger kan pröva och testa massa konstiga övningar utan skaderisker och dylikt. Men tillbaka till det jag från början tänkte skriva 🙂

Även för elitidrottare så blir träningen slentrian. Samma sak vecka in och vecka ut likt ett vanligt arbete. Här finns därför en farlig zon man lätt kommer in i. Att man likt ett arbete också börjar ”beta av” träningspassen. Jag snackar ofta om ”att få en pinne i protokollet”.. Man kommer ner och tränar igenom sitt pass istället för att pressa sig själv och fortsätta att utvecklas. Men att undvika ”zonen” det är ett eget inlägg i sig som vi spar till en annan gång 😉

bild
På tal om slentrian: Jakob Hård var på morgonpasset och filmade. Ska bli kul och se på sportnytt 21:20 ikväll 🙂

Det jag vill ha sagt är att just idag är en slentrian dag. Denna dagen har jag haft sjukt många gånger. Stryka på morgonen. Lunch. Lite jobb.. Äta.. brottning på kvällen.. Äta.. Sova..

Jag vill dock poängtera att jag inte tycker inte det är tråkigt. Just denna dagen är kanske inte den roligaste men jag är alltid väldigt noga med att hela tiden inte ta min sits för givet. Att verkligen uppskatta det jag sysslar med. Jag tycker u faktiskt att det är roligt samtidigt som jag får möjligheten att jaga mina drömmars mål. Vilket verkligen är få förunnat. Sen när man är inne på 8-9:e rundan på 400 meters intervaller, ja just i den stunden kan man inte påstå att man trivs i sin sits. Jag skulle nog även påstå att den som trivs där och tycker det är ”roligt” antingen ljuger eller inte tar ut sig ordentligt :)..

Ja, det känns som jag inte riktigt kom fram till den poäng jag ville men det får va för denna gång. Nu packar vi väskan igen för dagens andra pass 🙂

Avslutningsvis blev det ett litet test för att se hur många som orkar läsa att babblande.

Jakob hård var i Atleticum (Där vi kör vår styrketräning) för att göra ett reportage om en höjdhoppare från Qatar som har en svensk tränare. Jag försöker självklart komma med så mycket jag bara kan i bakgrundsbilden men det är tveksamt om ni ser mig i kväll på sportnytt då dagen redigerare oftast får bort störande personer som jag från rutan 🙂

Hej så länge!

341 leverarade i Pytlasinski Grand Prix!

Den brukar kallas ”årets svåraste tävling”. Ett sista genrep för de flesta nationerna innan VM. Vissa nationer så som stormakten Ryssland har sina uttagningar. Pytlasinski GP i Warszawa, Polen gjorde ingen besviken i år heller.. Ja på den punkten. I övrigt finns det många hägnade läppar efter en sådan tävling.

Min läpp, ja den hängde den också 🙂 Men som dom säger, inget att hänga läpp över.. Jag mötte i Kines i första matchen. Jag förlorar matchen med 7-5 men vissa bitar känns bra efter. 1, Tempot i kroppen börjar så smått komma tillbaka. 2, Även flåset verkar vara på gång.. 5 av 7 poäng till kinesen tillkommer vid mina poängförsök där han kontrar och tar över situationerna. Så vi har lite tajming och fotarbete att jobba på när jag kommer hem. Kinesen blir sedan lite bortdömd i en jämn match mot en Ryss som sen blir 3:a i vikten, där med var också min dag över och jag var utslagen.

Hur som helst så gjorde rum 341 en bra turnering då min klubbkompis och lika så rumskompis Fredde Schön knep en bronspeng efter fin brottning. Han slog bland annat VM-2an från i fjol i kvartsfinalen. När man själv inte lyckas är det gött att det ibland finns halmstrån att grabba tag i så som hotellrumspakten  🙂

IMG_8506

En blodig men nöjd trea..

Vi är kvar i Warszawa idag då hälften av vikterna avgörs idag. Imorgon flyger vi hem och då blir det åter träning på Schemat!

Hej så länge.

Avfärd Polen!

Avfärd Polen! Sitter just nu på Kastrup och inväntar vårt flyg till Warszawa. De andra (Fredrik Schön och Anders Andersson) sitter just nu framför mig och trycker i sig en dansk frukostbuffé. Själv känner jag inte för att behöva plocka ett kilo innan invägningen så jag nöjer mig med kaffe. 
Pytlasinski, som tävlingen heter, brukar vara en av årets största internationella tävlingar. Ofta kör de stora nationerna sitt sista genrep innan VM här och det ser ut som det även blir så i år! Detta är ju också vårt genrep. 

Veckan som har varit har varit väldigt hårt men kroppen känns hyfsad så jag hoppas på ett positivt resultat. Imorgon vet vi! Återkommer då 🙂 

Blomkålsöra.. en sjuk identitet..

roman-statueBlomkålsöra.. Eller som vissa kallar det ”brottar-öra”. En missbildning, en kronisk skada, en deformation av ens öron.. Jag själv ser det inte som en missbildning även om folk i allmänhet i bland säkert kan sätta den etiketten på fenomenet. Inte för att någon har sagt till just mig att jag är missbildad men när en liten flicka kommer fram och frågar nyfiket -vad har hänt med ditt öra?” och i samma sekund blir tillbakarykt av sin förälder som viskar argt -så säger man inte Lisa!!!! inser man att alla faktiskt inte ser det som något charmigt, personifierande och karaktärshöjande.

För ni som undrar så uppstår ett blomkålsöra genom att man under en längre tid får flertalet slag och smällar mot örat. Att drabbas av ”blomkål” efter endast en brottningsträning är alltså nästintill omöjligt. Det som händer är att man får en blödning inne i örat likt ett blåmärke. När örat inte längre orkar absorbera bort blodet från örat koagulerar blodet och bildar brosk. När man sen väl åker på en riktigt hård smäll då blödningen blir extremt stor sväller örat upp likt en pingisboll eller i värsta fall en tennisboll och där efter bildas brosket som sen formar om örat.

badges_of_honor

För att undvika stor broskbildning (lika med stort blomkålsöra) kan man tömma örat på blodet med hjälp av en kanyl då man suger ut blodet från örat innan det koagulerar (stelnar). När väl man fått en större blödning en gång är risken väldigt stor att man slår upp örat igen. Jag själv tömde mitt vänsteröra 7 gånger på 2 veckor under 2012 och ett flertal tillfälle under 2004 när jag fick mitt första blomkål.

Hur kan det bli så? Jo När läkaren säger att nu måste du undvika fysisk kontakt med örat i 4 veckor för att 3 timmar senare åter träna brottning finns tydligen stor risk för återfall 🙂 .. Självklart låter detta lika korkat som det är men samtidigt så är det ju endast extrem smärta och ens yttre (för alltid) som påverkas, no biggie.

Att sen söka medhåll hos sin tränare att man inte kan träna för att man har fått blomkålsöra är lite som att be om att bli utsparkad ur brottarklubben. Det brukar snarare bara sluta med att tränaren drar någon historia om hur man på 70-talet tränade med 7 brutna revben och en axel ur led och att ett blomkålsöra endast var ett skönt avbräck från den riktiga smärtan.

540319_10150759497760935_528731824_n
2012 var senast jag fick en blödning. På bilden kan man även se mitt högeröra som sen 2004 varit deformerat. Här har jag precis varit hos läkaren och tömt örat på blod. Antagligen tränade jag några timmar senare 🙂

 

Även om just symtomen ”blomkålsöra” är en klassad missbildning som man lär sig behandla på läkarutbildningen så har blomkålen också ett mervärde, framförallt hos de yngre brottarna. När jag gick på gymnasiet fanns det folk som med flit klämde sitt öra mellan två metallvikter för att på så sätt framkalla ett blomkål. ”Man var ingen riktig brottare om man inte hade blomkål” sa de gamla stofilerna som besökte brottningsgymnasiet i Klippan (där jag gick min gymnsieutbildning). Själv var man alltid lite besviken på sina egna öron varje gång någon på gymnasiet fick sitt öra blodfyllt! Man hade alltså inte lyckats ”vara hård nog” för att få denna ”Status-missbildning”.

Farsan fick det när han var 13, vilket han då och då påpekade samtidigt som han tillade att ”det var hårdare förr”.

Man kan tycka att det är ett sjukt beteende att man går och drömmer om att få missbildningar eller att man till och med är villig att förändra sitt yttre åt det bra mycket fulare hållet med flit.

Men samtidigt så finns det något charmigt i denna bisarra skada. Tänk er att vart man än befinner sig i världen så kan det dyka upp personer till en och som hälsar ”brottare i mellan” då han eller hon har upptäkt att man har blomkål, Detta händer faktiskt ganska ofta (idag är dock frågan om man sysslar med MMA minst lika stor). Vi bär vad man skulle kunna kalla en ytlig ID-bricka som säger att man brottats eller hållt på med någon annat typ av kampsport. Lite som att alla lastbilschaffisar ”tjenar” på varandra ute på vägarna höjer man handen till alla andra blomkålare.

 

 

Avslutningsvis kan jag säga att det är en sjukt smärtsam process att få blomkål. örat blir många gånger inflammerat och att sätta en nål i ett inflammerat öra är inget jag vill någon skall behöva uppleva. Annan bieffekt är att man får hoppas hörseln håller i sig för hörapparater passar inte längre och vanliga hörlurar är bara att glömma.

Nu vankas pass nr 2 för dagen som är brottning på Sparta!

Hej så länge!

Bli träningspeppad?!

Träning om 1 och en halv timme. Det sköna med att elitidrotta är att man inte behöver någon ”krage att ta tag i” eller ett samvete och motivation att lura igång för att ta sig till träningen. För mig går ju allt per automatik. Jag behöver ingen motivation och peppning då mina mål är det som styr alla 24 timmar om dygnet. När jag vaknar på morgonen vill jag endast att rygg, axlar, knän och nacke skall ha vaknat på rätt sida. Inte för att det avgör om jag kommer träna eller inte, utan mer om hur jobbigt det kommer vara att väcka kroppen. Jag själv är ganska morgonpigg mentalt, men kroppen älskar tydligen att dra ut pluggen helt på natten. Ibland känns det som man äger en riktigt gammal bil som vägrar starta på morgonen.. -Ge den lite mer gas så kanske den går igång, skriker tränaren var på man svarar -du får hjälpa mig så rullar vi igång den :).

Hur som helst så inser jag därför att jag har svårt att motivera folk till träning genom att endast tänka så som jag själv gör. Det går liksom inte applicera samma tankar som jag använder till vanlig vardagsmotion. Tänk när jag står och peppar en person som har 3 barn hemma, ett heltidsjobb och en tvätthög som man kan köra backlöpning på! Genom att försöka intala personen: ”Dina förutsättningar skall aldrig stå i vägen från dina mål. skapa nya förutsättningar som inte står i vägen utan som banar vägen!!”.

Detta kan vara ett av de snabbaste sätten att få en person att tycka illa om en 🙂 Dock har jag tränat både elitidrottare och motionärer med gott resultat så helt kört är det inte för min del. Men man måste alltid tänka på att alla kommer med olika mål och förutsättningar.

Tanken är i alla fall att jag ska börja droppa lite mer träningstips framöver. många grejer är kanske likt mitt brandtal ganska värdelösa för vanligt folk men vissa godbitar kan man säker hitta. Sen är det också ett bra sätt att visa hur man kan träna på den högsta nivån.

Dagens tips är antagligen ett av de mindre användbara träningarna för folk som bara vill börja komma igång.

Explosiv träning där man endast vill jobba med de snabbaste muskelfibrerna. Detta är en ganska rolig och inte så ansträngde träningsform där man vilar relativ mycket för att hela tiden ha en ATP-nivå som är aktiv. D v s att man skall vila så pass länge att man för varje runda har kvar ämnen i kroppen som påverkar kroppens explosiva förmåga. Skaderisken är också ganska stor då man gör snabba rörelser samtidigt som man tar i allt vad man kan, så här måste man vara försiktigt och bra uppvärmd innan man börjar.

Solen är inget måste i denna träningsform men som med allt i livet så gör den träningen några procent behagligare 🙂

 

Full fart framåt!

Nu har jag fått fart på träningen på hemmaplan. Att vara sjuk som jag var i Spanien, resulterar alltid i en farlig boost efteråt. Man känner att de dagar man tappade på grund av sjukdomen måste tas igen så fort som möjligt. Om reptilhjärnan får bestämma (som den tyvärr gör lite för ofta) så drar man alla passen i följd under en dag. Effekten blir lite som att borsta tänderna i 4 timmar dagen innan tandläkarbesöket.

Men seriöst så när man tränar med stress som en av drivkrafterna så får man räkna med negativa konsekvenser. Dock så måste man i både brottning och elitidrott ligga på gränsen om man vill utvecklas. Jag planerar in så mycket jag tror min kropp kommer klara av helt enkelt. Det är mindre än 2 månader till VM så är det någon gång jag skall köra ner mig i ”skiten” så är det nu 🙂

Fram till torsdag nästa vecka skall en hel del pass till avverkas. Igår genomfördes 2, Ett cirkelpass med mjölksyrebetoning och ett brottningspass på eftermiddagen. Idag blir det strax stryka i Helsingborg med Assisterande Förbundskapten Anders Andersson och sen löpning ikväll. 1 brottningspass imorgon. 2 pass på söndag, måndag och Tisdag, vila hela Onsdagen, där fegar jag tydligen lite 🙂 och sen ett sista pass på torsdag innan avfärd mot Polen för tävlingen.

IMG_8380.PNG
Bild från Cirkelträningen utomhus. eller rättare sagt efter passet. Ett pass som avslutas på knä med pannan i marken brukar kategoriseras som godkänt 🙂
IMG_8394.PNG
Passet bestod av uppvärmning, lite teknik och brottning. sen avslutade vi med 600 meter löpning direkt på 50 st svingar med kettlebells, sen 20 kast med medicinboll, och sen 10 spurter med elastiskt band runt midjan. detta görs sen 4 gånger.

IMG_8404.JPG

Pass på!!

En stor världskarta med massa nålar är en klassiker. En jordglob med markeringar funkar också. En incheckningsdagbok på Facebook för den moderna typen är också ett alternativ.

Det finns många sätt att dokumentera vart man varit och rest. Jag likt många andra gillar tanken på att man på något sätt bevarar minnena och även bevisen från alla resor man gör. Det finns antagligen ingen som på riktigt tycker t-shirten med t ex Cyperns landsgräns är ett måste för garderoben. Utan man vill ju bevara sina resor på något sätt. Jag vet att jag själv vill med gott samvete kunna mig titeln ”berest”. Att just vara en berest person var någon extremt viktigt för mig när jag var lite yngre. På ett nästan löjligt sätt strävade jag mot att hela tiden besöka nya länder.

Jag fick för mig att man blev klokare och fick bra kött på benen då man hade sett saker bakom murarna från hotellkomplexen. Idag har jag tyvärr en annan syn på det hela. Nu några år senare är det mer som att man skäms varje gång man tittar på ”På Spåret” och säger högt ”-Ahh va f-n där har ju jag varit” samtidigt som man inte lyckas svara rätt på en ända fråga 🙂

Jag har hur som helst gjort en del resor genom åren. När jag och två kompisar tågluffade runt i Europa för snart 10 år sedan började min kompis Johan samla på små flaggor från varje land han besökte. Jag gillade tanken men ville inte kopiera konceptet rakt av. Originell som man försökte vara inledde man en gedigen samling av miniatyrbyggnader som skulle symbolisera alla ställen man besökt. Projektet lades ner för något år när jag insåg att det inte höll längre då man satt och budade på Tradera på en stalinstaty med utgångspris på 700 kr.

10 år senare står man alltså med en sorglig samling av ett litet Eiffeltorn och ett minicoluseum i bokhyllan.

10492153_851457864867475_5519068046747108681_n
Uzbekistan förra året. Det blir sällan ”mer kött på benen” när vi är iväg med brottningen. Hallar och hotell brukar fylla upp menyn. Men när chansen ges brukar jag försöka se lite av vad länderna har att erbjuda. Så jag bara sitter nu och väntar på att få dra på 10:an och skrika ut: Tashkent!

 

För att komma till min poäng med hela inlägget så har alltså nu ett nytt hopp tänds att konservera mina resor! Något som kanske skulle kunna ses som Jet-Setfolkets inträdesprov. När passkontollanten i Baku stämplade mitt pass insåg jag att jag nu endast är 6 stämplar (av 34 sidor) från att fylla passat och göra det obrukbart då man rest för mycket. 6 icke-EU-resor till sen kan man med gott samvete kalla sig berest 🙂

Om man missat det så är det i princip bara genom brottningen jag åker. Bara i år har jag farit runt en del:

Vi började direkt efter årsskiftet med Tyskland. Sen blev det Paris och Frankrike. Efter det var det Armeniens tur för att sen direkt åka till Iran för World cup. Där efter betade vi av Österrike och Ungern. Direkt efter det åkte jag och Robban till exotiska Danmark för träningsläger. Sen blev Nordnorge och Bodö. Sen vart det Azerbaijan och nu senast Spanien. 11 länder, mycket bra träning men också 3 viktiga stämplar inkasserade 😉

Jag skojar självklart lite när jag nu säger att jag tycker det är lite trist att nästa resor blir Polen och Ungern som är helt värdelösa länder, passmässigt då 🙂

528868_504806909021_779571310_n
Avslutar med en resebild till från Kina 2012. Ett sjukt hårt pass på muren. eller kanske bara ett spel för galleriet. Chinosshortsen får ses som en miss i detta fotomontage 🙂

Bitter 5:a hemma igen

Hemma från Spanien efter en tung och lång helg.

Igår natt kom man hem till Hässleholm efter en dryg flygning från Madrid via Düsseldorf och Köpenhamn. Att få åka hem från tävlingar då det gått bra brukar vara en fröjd. Att åka hem med ett dåligt resultat i ryggen är raka motsatsen. Drygt, trist och med timmar av grubblande :).

Nu visste alla i laget att vi inte kom till tävlingen i Madrid med formen i schack efter både sjukdom, höghöjd och extremt hård träning i kroppen. Men förlora vill ju självklart aldrig någon göra.

Alla svenskarna som befunnit sig i Sierra Nevada gjorde möjligtvis en av sina sämre tävlingar för säsongen.

Min turnering började dock bra då jag slapp kvala och gick direkt in i kvartsfinal. Här väntade en Ryss som var turligt nog tröttare än mig. Här karpade jag in en vinst med 6-0. Tävlingen  började kl 09:00 på morgon och kl 15:00 gick vi vår match. Jag var helt färdig redan innan matchen hade blåst igång då det var 40 grader i hallen och man hade gått och stampat i 6 timmar. Men lika för alla och ryssen mådde inte mycket bättre. Klar för semifinal och här slutar det roliga. Två förluster innebar en 5:e plats i turneringen vilket var det bästa svenska resultatet men efter endast en vinst på mattan är det med lite skam man skryter om den insatsen 🙂

Men nu skiter vi i det och blickar framåt! Resultatet var faktiskt inte så viktigt och jag fick i alla fall 3 matcher vilket var bra träning! På söndagen avslutade jag, Kristofer Johansson och Gannby vår Spanienresa med en turistrunda i Madrid. Tre bilder bjuder vi på denna gång!

P.s Fortfarande ingen dator så ni får ursäkta textmissar och andra fel som uppstår.

 

IMG_8325.JPGIMG_8351.JPGIMG_8350.JPG