Försnack om mina motståndare på VM

Endast en vecka kvar tills invägning! Det känns att det börjar dra ihop sig. Man minskar ner på baconen på frukosten och försöker hela tiden hitta en bra känsla i allt man gör. Internationella Brottningsförbundet har gjort en liten genom gång på just min vikt i VM. Jag har google-translate-översatt den och gjort lite smårättningar men ändå försökt behålla vissa knäppa uttryck 🙂 Jag siktar på medalj precis som alla min lagkamrater gör. Men faktum är att ingen av oss är nämda i försnacket. Hemma i Sverige är det kanske svårt att förstå vilken konkurrenssituation vi har framför oss. Av topp 20 i världen så är nog Sverige tillsammans med norge de två länderna med sämst ekonomi. Alltså en uppochnervänd värld kontra verkligheten. Att en kille från Kirgistan har bättre förutsättningar än oss svenskar låter ju helt banalt.

Jag menar inte att vi inte är förbereda. Vi alla är fullblodsproffs som hela tiden maximerar våran träning och våra förberedelser. Skillnaden är snarare att i t ex Iran så har de 2000 killar som lever under samma förutsättningar. Man kan alltså bränna 99 broar för att sen lyckas ta en guldmedalj. 1 mot 2000 oddsen är alltid jobbiga. och det är bara mot en motståndare 🙂 I Sverige när Johan Euren skadar sig så finns det ingen annan som kan gå in där i stället och knipa en medalj. Hur som helst så spelar varken detta eller rankingen här under någon roll i slutändan för min egen del. Det är en dag. allt kan hända och jag tror verkligen att jag kan ta en medalj! Jag ska f-n visa dem 🙂 Men här har ni i alla fall lite matnyttig information om mina konkurrenter:

71 kg VM Las Vegas (tävlingsdag: 8:e September)

Den som toppar listan som guldmedaljfavorit är Worldrank No 1 Rasul Chunayev Azerbajdzjan som tog bronsmedaljen vid förra årets VM i Tasjkent, Uzbekistan.

Chunayev vann de europeiska spelen hölls i Baku, Azerbajdzjan i juni där han besegrade Worldrank No 3 Balint Kopras, Ungern i finalen. Europeiska Spelenguldet kom också efter att Azerbajdzjan vunnit landets första Lag-VM Guld. Chunayev var där en viktig kugge i segern. Där besegrade han regerande världsmästaren Chingiz Labazanov Rysslands i finalen.

Bara 24 år gammal, har Chunayev samlat en imponerande meritlista inklusive två universitetsguld och två Junior World bronsmedaljer på vägen mot av hans imponerande senare resultat.

Mannen som besegrade Chunayev vid förra årets VM, Worldrank No 8 Yunus Ozel Turkiet, väntas bli en stor aktör i 71 kg, även efter en tveksam 2015 kampanj.

Ozel är regerande världssilvermedaljör i 71 kg men har bara placerat sig på två av de fem internationella tävlingar har han brottades den här säsongen. Dessa upp-och-ner-resultat väcker frågan om Ozel var en one hit wonder på VM förra året.

World No 2 Afshin Byabangard Iran verkar redo för en ny medalj på VM efter att ha tagit hem bronsmedaljen i Tasjkent förra året.

Den iranska vann i 66 kg en bronsmedalj på Asian Games en vecka efter sin första VM-medalj på seniornivå. Sedan dess har han tävlat endast en gång internationellt, Genom att vinna guld i Dan Kolov – Nikola Petrov Tournament i Sofia, Bulgarien i april.

Före 2015 hade Ungerns Korpasi har gjort en blandad kompott av resultat, men han har i år stigit till nr 3 på Världsrankingen efter att ha tagit tre-av-tre medaljer under den internationella konkurrensen i år.

Korpasi vann ett med ett startfält med tre av de nuvarande toppfem brottarna i världen vid den ungerska Grand Prixen i mars. Dessutom en silvermedalj vid de europeiska spelen och ett brons vid Wladyslaw Pytlasinski Cup den här säsongen.

6: a i världen Yuri Denisov verkar vara 71 kg-killen för Ryssland då Världsmästaren Labazanov väljer att flytta upp till 75 kg i år.

Denisov har haft en kvalitets-2015-kampanj genom att vinna guldmedaljer i både Herman Kare Tournament och Ljubomir Ivanovic Gedza International. Den enda rödflaggan för Denisov är en nionde plats på de europeiska spelen där han förlorade mot Worldrank No 5 Mindia Tsulukidze i Georgien.

Tsulukidze slutade på femte plats i de europeiska spelen, men har inte haft en medaljvinnande prestation på ett internationellt evenemang denna säsong.

Tvåfaldige VM-bronsmedaljören och 2012 Olympiern Justin Lester går på mattan i Las Vegas för USA i 71 kg.

Baserat på hans 2014 VM prestanda, så har Lester visat att han kan konkurrera med de topprankade brottarna på 71 kg. I Tasjkent så besegrade han Tsulukidze 4-0 i den första rundan innan de föll sig mot Chunayev 9-7 i den andra omgången.

Las Vegas kommer att markera Lester s sjunde VM-start i tillägg till sitt OS-framträdande i London. Han vann bronsmedalj 2006 i VM i Guangzhou, Kina och 2007 i VM i Baku, Azerbajdzjan. Han har varit en medlem sen 2007 i USAs grekisk-romerska VM lag.

Men för närvarande inte rankad i världen, bör Lester få ihop allt i Las Vegas. Han kan utan tvivel fånga detta VM som har gäckat honom under flera år och befästa hans arv som en av de bästa grekisk-romerska brottarna i USA: s historia.

UWW:S världsranking
1. Rasul Chunayev (Azerbajdzjan)
2. Afshin Byabangard (Iran)
3. Balint Korpasi (Ungern)
4. Ramin Taherisartang (Iran)
5. Mindia Tsulukidze (Georgia)
6. Yuri Denisov (Ryssland)
7. Daniel Cartaraga (Moldavien)
8. Yunus Ozel (Turkiet)
9. Sachino Davitaia (Georgia)
10. Ruslan Tsarev (Kirgizistan)
11. Ridong Zhang (Kina)
12. Petter Karlsen (Norge)
13. Rafael Aleksanyan (Armenien)
14. Varsham Boranyan (Armenien)
15. Tomi Hinoveanu (Rumänien)
16. Dilshod Turdiev (Uzbekistan)
17. Nikolai Savchenko (Ukraina)
18. Ji-Hyun Jung (Sydkorea)
19. Zackarias Tallroth (Sverige)
20. Svilen Kostadinov (Bulgarien)

Bild på en förlorad match på EM mot Världstrean Korpasi från Ungern.
Bild på en förlorad match på EM mot Världstrean Korpasi från Ungern.

Östengelska i USA

Som den Jet-Setter man är, då man spenderar mer än hälften av dagarna om året utomlands. Så ligger ens engelska väldigt nära till hands. Jag påstår verkligen inte att den är bra (bortsett från i CV:et då den pendlar mellan flytande och modersmål 🙂 ) men man pratar i alla fall helt enkelt en del engelska. Samma sak gäller ju även mina reskamrater; Fredrik Schön och Robert Rosengren.

Här i USA ökar självklart dosen av engelska då man kan ta föregivet att alla kan och förstår. Sen är ju jänkarna jäkligt glada i att prata. För en vanlig svensk (dvs tillbakadragen, introvert och inte-sticka-ut-hakanperson) så kan dessa människor kännas överdrivet trevliga och ”på”.

Hur som helst så snackar vi på med engelskan i våra ögon väldigt obehindrat. Igår var vi ute och käkade på ett klassiskt amerikanskt steak house. Det är i dessa stunder man inser att vi för det mesta befinner oss i Östeuropa och där av talar en Östeuropeisk engelska (basen är engelska, fast grovt förenklat och dialekten är ungefär som hos en bond-skurk).

Vi beställer vår mat och Robban  beställer in ”water with gas”. Ingen av oss andra reagerar men tillbaka får han kranvatten då servitrisen aldrig hört talas om någon gasvatten. I vår östeuropeiska ordbok har man styrkt ord som ”spackling”, ”carbonated”, ”tonic water” och ”with bubbles” då dessa är för avancerade. Detta blev ett kvitto på vilket fack vi tillhör i ordboken.

konversationerna brukar mer låta så här:

-Hello… Water? -Yes.. (plockar fram).. -Gas?.. -No gas! -Perfect! Spasiba!

IMG_0303
Vi tog seden dit vi kom. hyrbilen var tydligen tvungen att va en pickup! Schön har stilen inne med både keps och armbåge i position.

USA

Mitt bland snabbmatsställen, vapenbutiker och spritaffärer ligger USA:s olympiska center. Här samlas de flesta olympiska idrottarna från USA för att tillsammans försöka plocka nya medaljer till USA.

YOTA OTC

Centret har en viss aura runt sig då bilder, tavlor, citat och historiska resultat finns i princip över allt. Jänkarna kan ju det här med inramning.

Avdelaren i brottningshallen påminner alla varför man är här :)
Avdelaren i brottningshallen påminner alla varför man är här 🙂
otc-2
Ett av gymmen här.. det lilla 🙂
KDUM_Obama_2012_Ingr
Brottarmattan här är legendarisk. Om det beror på att ”NSKbloggaren” från Hässleholm som bestigit mattan eller om det beror på andra legendariska person låter vi va osagt 🙂
i Parken i centret..
i Parken i centret..

Centret är också ett ”High-security” område som är väl inhägnat och väldigt övervakat. Man kan princip inte röra sig i området utan sin bricka synligt runt halsen. Brickan behövs också för att öppna alla dörrar i hela området.

IMG_0266

För egen del så känns kroppen bra. Man börjar sakta vänja sig vid den höga höjden (1840 möh) så imorgon kommer vi öka intensiteten lite mer 🙂

Hej så länge!

 

Tung landing i USA.

Efter en väldigt lång resa så landade vi i USA igår. Väl i Chicago stötte jag på lite tullproblem då min biljett inte fungerade. En 3 timmars mellanlandning fick ett par svettiga minuter på slutet då jag var nära att missa vår avgång till Denver.

Nu sitter jag på det olympiska centret i Colorado Springs 2 timmar från Denver.

Colorado-Commercial-Insurance-and-Business-Insurance-QuotesColorado Springs ligger vid de klippiga bergen (Rocky Mountains). För 3 gången i år ligger vi på höghöjdsläger då vi nu befinner oss på 1840 meters höjd över havet.

Bilden av USA kan många gånger variera beroende på vad man tänker på. När jag var litet var bilden av USA alla dessa skyskrapor. neonbelysning och megastora reklamsskyltar. Idag är just Colorado Springs ett bra exempel på hur jag ser på USA idag. Ett platt stadskärna i rutnätsmönster där innerstan består av mängder med varuhus och restauranger uppbyggda nästan som ett industriområde. Pickups är det som gäller, eller möjligtvist

På en kvällspromenad igår i centrala CO
På en kvällspromenad igår i centrala CO

IMG_0248

IMG_0249

IMG_0247

 

 

På centret som vi bor på finns också en restaurang av Amerikansk kaliber. Hamburgare seerveras varje dag men självklart hittar man chicken wings, pizza och tacos. Glutamin finns det med andra ord i mängder.

 

Imorgon hoppas vi att höjden och den värsta jet-lagen har lagt sig då vi beger oss mot mattan.

Vi hörs då 🙂

 

 

 

 

Dopingskandal..

Sista dagen här hemma i Sverige innan avfärden till Colorado Spring och vårt Pre-camp. Resan går via köpenhamn-arlanda-Chichago-Denver. Så med andra ord så blir det en heldag i luften.

På dagens agenda så står det mest förberedelser inför resan. Ett träningspass nere på klubben skall avverkas nu i eftermiddag också. Det har känts som man i en veckas tid bara gått och väntat på att få åka. Just den känslan tror jag är ett positivt tecken på att man börjar komma i form. Man är ivrig, man vill visa att all träning lönat sig och man vill utmana resten av världen. ingen rädsla, ingen ångest eller resfeber, bara en iver 🙂

Ett annat VM som pågår just nu är Friidrotts-VM i Kina. Jag har inte riktigt haft tid att följa händelserna så mycket som jag velat. Såg däremot att Elise Malmberg från Broby tagit sig till Semi vilket är sjukt imponerande.

Igår hann jag hur som helst med att se 100 meters finalen för herrar. Just 100 meter har för mig (som för de flesta andra) alltid varit en höjdpunkt både på OS-programet och under friidrotts-VM. Jag har än idag klara minnen från när Donovan Bailey vann i Göteborg 1995. Jag minns när jag fick lära mig att St Kitts och Nevis var ett land i Västindien genom att Kim Collins överraskande blev världens snabbaste 2003 i Paris.

Igår visade återigen Usain Bolt att han är världens snabbaste man. Diskussionen som pågått innan och efter loppet har handlat (som vanligt) om doping. ”Vem är dopad?” ”alla är antagligen dopade”, ”Han borde inte få tävla”, ”släpp dopingen fri” . Jag har hört och läst massa olika åsikter om både tvåan Gatlin och om Bolt. Att kritisera Gatlin trycker jag alla får göra. Han får självklart vara med och tävla då han avtjänat sitt straff (detta kan man tycka vad man vill om men reglerna säger att det är ok och då får man acceptera honom som en tävlande) men han måste också inse att han för all framtid har tappat all sin trovärdighet som en atlet som tävlar under lika vilkor.

Däremot klarar jag inte av människor (och Framförallt journalister som verkligen borde veta bättre) som hela tiden säger att Usain Bolt eventuellt också skulle vara dopad. I Sportpanelen i morse satt t ex Petra Thorén från Aftonbladet och påstod och spekulerade i att Bolt var dopad. Även om hon avslutar med att säga att han inte åkt fast i något test så lägger hon ändå en vinkel på sitt påstående som förringar hans insats om han nu skulle vara en dopingfri idrottare.

Att anklaga folk som inte blivit dömda för att dom är ”för bra” och ”det luktar skumt” ”alldeles för snabb utveckling” är till att förstöra idrottarens helhjärtade insatts. Även om man efteråt kan säga:

”ja, vad vad det jag sa, jag visste det hela tiden att han var dopad”

Kontentan är att jag tycker man gör alla icke-dopade idrottare en stor björntjänst när man spekulerar i att folk fuskar. Allt arbete som många idrottare lägger ner smutskastas av man blir oskyldigt dömd. Svenska rättsystemet påstår att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. I sportens värld däremot bevisar många av oss vår oskyldighet flera gånger om året utan att bli helt frikända från misstankar. Så oavsett om Bolt skulle ha dopat sig eller inte spelar mindre roll. Han har inte påvisats vara dopad så där av tycker jag verkligen att man inte heller får antyda att han skulle vara det. Det ända han är, är att han är helt otroligt snabb. Samtidigt så tycker jag att man aldrig skall släppa på dopingfrågan, men man får inte prata om personer utan man måste jobba med helheten.

Jag och min fysik har väl sett ungefär likadan ut i 10 år så jag väcker inte några större misstankar om doping (vad jag har hört iaf) men som 18 åring, 2004 så flyttade jag till Stockholm och började träna med Spårvägen. Spåret var Sveriges ledande klubb under den här tiden. I Januari 2005 vann jag för första gången den svenska GP-tävlingen Cup Klippan. En kompis till mig satt på läktaren och tittade och när jag hade vunnit finalen kunde hon höra 2 personer som satt och diskuterade vilka framsteg jag hade gjort sen jag flyttade till Sthlm, vart på de avslutade med:

-ja, men det är ju inte så konstigt då man vet vad dom käkar för grejer i Spåret.

Jag blev sårad när jag hörde det samtidigt som den optimist jag är så såg jag det som något positivt. ”Så dom tycker alltså att jag ser så bra ut att det inte kan ha skett på naturligt sett” :)Att döma en oskyldig och där av förminska dennes prestation är för mig oaccepterat. Sportjournalister som gör det, bevisar i samma stund att dom inte har en blekaste aning om vad det krävs för att nå den nivån. Dom agerar som en matrecensent som inte inser att man faktiskt måste förbereda och tillaga maten innan man kan äta den.

Jag kan erkänna att jag många gånger kan känna av att doping verkligen förekommer i vissa länder inom brottningen. Men jag skulle aldrig påpeka eller antyda att folk dopat sig om dom inte blivit dömda. Jag kritiserar hellre hur vissa länder sköter sin dopingpolitik.

Nog om det..

Imorgon startar resan mot en medalj i Vegas!

På nästsista passet sprack kinden lite. Så vi får se vad det sista passet i Sverige har att erbjuda :)
På nästsista passet sprack kinden lite. Så vi får se vad det sista passet i Sverige har att erbjuda 🙂

Festa på Jobbet..

Intensiva dagar har passerat. Sen vi landade på Kastrup natten mellan tisdag och onsdag så har det milt sagt varit full rulle. 3 fullspäckade dagar väntade mig.

Malmöfestivalen har ägt rum i 10 dagar och avslutades i fredags. Malmöfestivalen är för många i Skåne en riktig folkfest. Malmö fylls med musik, lustig mat och människor som legat i ide sen förra årets fest.

Men för mig och min klubb IK Sparta så är Malmö Festivalen en eknonomisk viktigt händelse då det är här klubben stärker sin ekonomi genom olika arbetsuppgifter på festivalen. Här hjälper ungdomarna, föräldrar, gamla brottare, trogna supportrar och även VM-medaljörer till. Det är en otrolig lagkänsla när man ser folk från alla leden som tillsammans hjälper klubben.

Jag missade större delen av festivalen så jag fick helt enkelt klämma in så många timmar som möjligt de sista tre dagarna. Jag har varit bortskämd med att inte behöva jobba så mycket och jag kan erkänna att arbetsmoral är en färskvara. (här någonstans mumlar säker min far för sig själv: ”vilken arbetsmoral?”) Sååååå sjukt trött efter tre dagars jobb 🙂

Mina dagar bestod av träning på morgonen, Sen ner på festivalen och beta av ett par timmar. Tillbaka till träningen och sen avsluta kvällen nere på festivalen igen. Detta är inget att rekommendera. Och att elitidrotta och arbeta på detta sättet håller inte i det långa loppet. När man dock vet att det endast gäller 3 dagar så kan man klara av det relativt smärtfritt. Men i Fredagskväll började huvudet hänga lite mer än vanligt och ögonlocken började kännas lite tyngre.

Detta kompenserades med att igår få sova ut lite mer och vila upp sig.

Idag är det som vanligt träning. Idag sker den i Helsingborg och just nu sitter jag på tåget mellan Hässleholm och Helsingborg. Eller ja, Just den linjen finns ju inte i dagsläget så jag har precis bytt i Lund. I skrivande stund så blir jag faktiskt ”hyschad” i den tysta kupén för att tangenterna låter för mycket. Ibland får man känslan att av alla platser på tåget så är den tysta kupén den absolut sämsta platsen för just avkoppling. Man måste ju hela tiden vara på tårna så man inte missar att påpeka för folk att dom väsnas när dom bläddrar, andas eller värsta tänkbara; rör på sig 🙂

Avslutningsvis så hade jag också ett bra möte med skåneidrotten i torsdags. Jag har drivit ett projekt tillsammans med skåneidrotten under våren där brottningen har varit ett verktyg för en bättre integration ute på skolorna. Då jag inte helt och hållet kan finansiera min satsning utan arbete så har projektet varit min inkomstkälla under våren. Supernöjd med att resultatet av projektet och samtidigt känns det otroligt skönt att få arbete med att få visa upp brottningen och sprida dess positiva egenskaper. Hur som helst så var även Skåneidrotten väldigt nöjda med resultatet och snart kommer det också komma ut en liten film när dom är ute och hälsar på mig under projektet. När den lanseras så skall jag försöka lägga upp den här.

Hej så länge. Men jag är nog tillbaka ganska snart igen, kanske redan ikväll 🙂

United World Wrestling!

Ni som följt mig här på bloggen har säkert insett att det mesta här kretsar kring brottning och att brottas. Inte så konstigt då det är så min vardag för det mesta ser ut.

Efter 10 dagars lockdown på det Olympiska centret i Ungern är det svårt att nämna något annat än träning, smaken på maten och hur hård sängen har varit.

Just denna veckan har dock bestått av många tråkigheter runt om i både Sverige och världen. Idrotten känns alltid väldigt liten i dessa sammanhang. Börjar man tänka på vad folk runt om i världen utsätts för samtidigt som man själv befinner sig med 100 andra brottare som pucklar på varandra två gånger om dagen i 10 dagar i vad man skulle kunna kalla en påhittad lek. Ja, börjar man tänka så så känns idrotten alltid extremt liten obetydlig.

Jag skulle verkligen inte kalla mig politiskt aktiv. Och jag vill heller inte föra någon politisk talan. Samtidigt lever jag i ett samhälle som hela tiden påminner mig om vissa saker. Jag pratar inte bara om allt som händer i Sverige utan även i hela världen. Jag vill inte gå inte på specifika exempel för att skapa missförstånd men jag ser allt för ofta olika reaktioner och tecken på att människor gör skillnad på ”folk” och ”folk”.

Just då, när det inträffar, då älskar jag verkligen att få vara i en svettig hall i Ungern tillsammans med mina motståndare och konkurrenter och utöva våran påhittade lek tillsammans.

Jag brukar många gånger säga att charmen med brottning ligger i att man möts man mot man eller kvinna mot kvinna på en matta. En Matta där man endast har sin kroppen som sitt redskap. Att du har norska oljepengar på kontot eller endast äger två par kalsonger spelar inte roll. Om Allah, Gud eller Budda står bakom dig gör ingen skillnad. Man går alltid in på mattan som likvärdiga människor. Väl på mattan spelar inte någons bakgrund, etniska ursprung eller ens ekonomiska förutsättningar någon roll.

Här möts vi endast som brottare. Iranier mot amerikaner, turkar mot greker. Japaner mot kineser. Armenier mot Azerer. Ja till och med Svenskar mot Normän 🙂 vårt förflutna slutar existera så fort vi väl står där på mattan. I endast ett par tygskor och en tunn trikå. Vår enda identitet där och då är att vi alla är brottare. Våra mål och drömmar som idrottare må kännas väldig små och nästan löjliga i jämförelse med all hemskhet som inträffar runt omkring oss hela tiden men idrottens budskap, värdegrund och gemenskap känns ibland som världens bästa motgift mot en växande främlingsfientlighet.

Jag skulle kunna fortsätta men jag får lätta mitt hjärta i lagom smådoser 🙂

En talande bild från Lag-VM i fjol.
En talande bild från Lag-VM i fjol.

 

image-2
Jag, Schön, Robban och Mathias tillsammans med våra iranska brottarvänner i Theran förra året.

Högsta instansen inom brottningen, alltså det internationella brottningsförbundet bytte namn föra året. Man skrotade sitt gamla namn ”FILA” och döpte om sig till United World Wrestling! Det är vad jag kallar ett snyggt byte 🙂

Sitter förövrigt på flygplatsen i Budapest och inväntar vårt flyg som skall ta oss till Frankfurt för att sen väl där sätta oss på planet till Köpenhamn. När vi skåningar väl åker Frankfurt så kommer stockholmarna hoppa på sitt flyg som också skall mellanlanda innan man landar på Arlanda. Dom mellanlandar i Köpenhamn!! Självklart en lite bagatell men en nagel i ögat är det då antagligen den som bokade biljettet inte brydde sig allt för mycket 🙂

Och på 7:e dagen..

Vi anlände till Ungern förra söndagen. I 7 dagar har man tampats, kämpats och stångats. I 7 dagar har man också gått och trånat efter den efterlängtade vilodagen! Idag slog den ner i här i byn!

Vilodag innebär att inga träningspass är inplanerade. Grundtanken är att man skall ta det lugnt och återhämta sig. För mig och de andra grabbarna är det också en dag då man får göra precis vad man vill..  I bland innebär det att man knappt lämnar sängen om man är riktigt sliten. Men idag tog våra reptilhjärnor kommandot då vi valde att börja dagen med ett prestigefyllt fotbollsmöte. 3 mot 3, där indelningen grundade sig på åldern. Så det blev de gamla och rutinerade mot de outtröttliga ungdomarna. Jag som är Hässleholms egen Zlatan (enligt mig själv och endast mig, de andra kallar mig i bästa fall för Elmander!?) tillhörde gamlingarna.

2 gånger 20 minuters intensiv fotboll avverkade och självklart gick rutinen före ungdomlig vilja 🙂

Längre ner har ni lite fler bilder från hur man spenderar en vilodag i Tata.

Igår brände vi dock på ordentlig då vi körde intervallöpning på löparbana. Intervaller är en grym träningsform där man hela tiden har en ständig kamp mot sig själv och sitt huvud. Man pressar sig till exempel till max i 3 minuter, vilar 3 minuter och sen måste man alltså överlista sitt huvud att man är fräsch nog att orka pressa sig själv till max igen.

Träningsformen igår var maxprestationer i följande ordning: 6 minuter. 3 min. 3 min. 1 min. 1 min. 1 min. 1 min. Det är endast totalt 15 minuters jobb. 15 minuters löpning kan vara en lugn uppvärmning samtidigt som det kan vara det värsta man gjort på länge. Allt ligger i hur bra man är på att överlista sitt eget huvud som är den som håller i handbromsen 🙂

Att springa intervaller själv funkar helt okej om man har pulsklocka eller fasta hålltider men de där sista procenten som får tarmar att skruva sig och magsäckar att vändas ut och in, dom hittar man nästan bara då man tävlar mot varandra. Jag och Stoffe Johansson hade ett par duster igår där jag ”spräckte mig” som man säger på Norska. Två gånger gjorde jag ett klassiskt misstag då jag försökte gå om honom vid kurvan. Han var egentligen slut men vägrade se sig besegrad och helt plötsligt blev kurvan så sjukt lång för en annan.

Träningsformen funkar också bra som ett varumärkestest då vi gjort passet flera gånger innan och vet hur långt man bör hinna på t ex 6 minuter. Igår kom jag över 1800 meter (4,5 varv) vilket jag var nöjd med och det är en förbättring sen sist så det är ett bra tecken inför VM 🙂

 

Här kommer mina semesterbilder från Tata. Om någon missat det så är jag och fotografering oftast ovänner men man fattar i alla fall bilden 🙂

IMG_0093
Torget och klocktornet i centrala Tata.

 

IMG_0138
Jag och Fredde vid ”the old lake”. också den i centrala Tata

 

IMG_0141
Kaffe och yoghurt-paus..
IMG_0140
Eller mjölk med kaffesmak och godisbitar med yoghurtsås är nog ett mer korrekt påstående 🙂

Imorgon är det återigen 2 träningspass!

Hej så länge!

Varför alla dessa läger?!

Att åka på läger! Jag pratar ständigt om att vi ligger på läger utomlands.. Varför då kanske man då undrar? Jag tänkte jag skulle i enkla former försöka förklara principen med utlandsläger.

Träningsläger inom brottningen skulle jag tro är en exceptionell och ovanlig träningsform om man jämför med många andra idrotter. Självklart så åker andra idrottare så som t ex friidrottare även utomlands för att träna men kanske mer för att komma i från den svenska kylan. Man tränar fortfarande likadant som hemma, alltså efter sina egna premisser och man följer sitt eget schema.

Brottningen bygger på andra grunder. För att bli bäst måste man hela tiden utmana sig själv genom att träna med dem bästa. Jag kan garantera att man inte kan bli bäst i världen om man bara tränar mot sämre motståndare.. enda gången det är okej att träna med sämre motståndare är väl när man väl blivit världsmästare. För då är man ju faktiskt bäst och då blir det svårt att hitta bättre motståndare.. Då antar jag (har ju inte varit i den sitsen) att man får träna mot tyngre världsmästare för att hålla kvar sin plats på tronen 🙂

Så går det till iaf. Många länder arrangerar läger och sen får andra länder höra av sig och fråga om man får komma. Det här påminner lite om Robinson i början på 2000 talet. Man skaffar sig massa allierade och pakter bildas 🙂 ”Kommer ni till vårt läger så kommer vi till ert” chargongen är relativt vanlig.

Nästa steg är när väl lägret startar. Landet som arrangerar läger är också dom som håller i taktpinnen (och här finns sällan undantag eller möjlighet att köra ett eget upplägg). Så det gäller att välja med omsorg när man planerar sina läger så man inte kommer till för slappa läger eller ännu värre, 5 pass om dagen läger :). När lägret rullar igång så har alltså ex antal länder anlänt till lägret. I detta fallet är vi här i Ungern 11 nationer på mattan vilket räknas som ett väldigt stort läger.

Själva grundtanken med internationella läger är att få brottas med så mycket internationella motståndare som möjligt. Hemma i Sverige hör man många gånger folk som ifrågasätter varför man inte bara kan stanna hemma och träna med de andra svenskarna. -Vi har ju gott om brottare hemma… hör man från staketsexperterna (dom absolut visaste och smartaste av dem alla som oftast hittas på läktaren på tävlingarna men svåra att se nere i träningslokalen). Vissa brukar också påstå att ur bredden kommer toppen.. Vilket jag inte vill dementera men samtidigt så säger all statistik, alla resultat från EM, VM och OS att om man skall lyckas vinna medaljer på mästerskap så måste man åka på internationella läger.

Här kommer då ett ”moment 22” 🙂 Jag åker alltså hit för att sparras med 10 eventuella motståndare på VM för att jag skall kunna slå dem där. Dessa 10 åker också hit för att sparras med mig  för att kunna slå mig (och de andra) på VM.. Vem vinner då?!?!

Ja, Det är en svår fråga att svara på.. Först och främst så hjälper vi varandra att bli bättre för att kunna slå den andra 40 nationerna som dyker upp på VM. Sen gentemot varandra här, så handlar det lite mer om att man kommer hit med en ryggsäck fylld med träning. Detta lägret är ny packning i väskan men endast kanske bara ett ytterfack när det väl kommer till kritan. På VM vinner inte den som tränade bäst på just ett specifikt tillfälle utan den som har gjort sin hemläxa under väldigt lång tid 🙂 Det är inget annat land som haft samma planering som oss svenskar. Turkiet, Armenien, Ungern och Iran är alla stornationer inom brottning och alla dessa länderna har vi besökt de senaste året så vi är iaf där och utmanar oss själva 🙂

Jag nämnde innan att det gällde att välja läger med omsorg och där kan man verkligen inte klaga på Ungern. jag drar snabbt laget de besitter: 59 kg: OS-brons. 66 kg: OS-silver. 71 kg: EM-silver. 75 kg EM-guld. 80 kg: Världsmästare. 85 kg VM-brons. 98 kg: Världsmästare och i 130 kg: som oss svenskar meritmässigt, alltså Ungerns svarta får 🙂

Skärmavbild 2015-08-14 kl. 14.53.18
Uppradade inför ett träningspass. Varje pass startar med att den ungerska ledaren går igenom passet. P.s man kan endast se en långhårig kille på bilden 🙂
IMG_0068
IG:s massageklinik. best in town!
extrem värme har här varit. Min rumskompis Schön kör en klassisk Calippo för att hålla nere värmen i kroppen.
extrem värme har här varit. Min rumskompis Schön kör en klassisk Calippo för att hålla nere värmen i kroppen.
Massage hos IG.. Hat-kärlek till den bänken.
Massage hos IG.. Hat-kärlek till den bänken.

 

 

Högspänning i Tata!

Här har ni det svenska gänget i Ungern.
Här har ni det svenska gänget i Ungern.

 

Ungern är ett land som jag har lite svårt att placera. eller rättare sagt sätta in i något fack som känns bra. omedvetet får man alltid en känsla av alla ställen man besöker, en känsla som uppstår när man strosar runt och får massa intryck från strukturen, folket, vägar, byggnader biltrafiken, bilar etc etc.

Ska jag förenkla Europa (Som man då får kalla mitt expertområde) så tror jag att jag brukar dela upp det i 4 enkla fack. Den sydeuropeiska känslan. den Öststatliga. Den västeuropeiska och den skandinaviska. Med det sagt är det mer fördomen om uttrycken som gäller än hur verkligheten ser ut. Alltså den 100 %iga Öststatliga känslan grundar sig mer på bilden av en forna sovjetisk gruvstad i Ryssland än till exempel på hur Krakow känns också ligger i Östeuropa (Som för övrigt är otroligt fint). Ungern passar liksom inte in någonstans. Visst det är charmigt, men samtidigt ganska slitet på sina ställen. modernt men samtidigt känns det ibland förlegat. Så man kan säga att det är som deras språk; helt självständigt och ingen annan fattar något.

Skärmavbild 2015-08-12 kl. 14.44.35
Tatas kändaste turistmål! ligger på andra sidan om den sjö vid bor vid. Men från vår sida ser den mer ut så här: . (alltså som en liten svart prick 🙂
Skärmavbild 2015-08-12 kl. 14.47.12
Centret vi bor på är en väldigt charmig byggnad med lite inslag av jugendstil (här chansar jag så alla arkitekter lär koka) invändigt är det mindre charmigt men funktionellt.
Skärmavbild 2015-08-12 kl. 14.47.54
För att vara ett litet land så är Ungern en stor idrottsnation. Vid detta monument skrivs alla olympiska medaljörer in efter varje OS. Det märks också på centret att man satsar på idrotten här.

Är just nu inne på 3:e dagen här i Ungern och kroppen mår därefter. 5 pass har avverkats och ytterligare ett skall hinnas med i eftermiddag. idag har det varit matchpass både i morse och i eftermiddag. Lite som en turnering kan man säga. Det är en grym och nyttig träningsform, speciellt när det kryllar av EM, VM och OS-medaljörer 🙂