Tar ni Kort (ison)?

Idag är det fredag. En fredag som innebär att många människor går till jobbet med lite lättare steg än vanligt. Man hälsar på grannen lite trevligare än vanligt. Man nickar ”godmorgon” till busschauffören med ett leende som varit bortblåst i 5 dagar.

I idrotten finns inte riktigt samma fredagsmys. Man brukar säga att det inte finns några röda dagar om man skall lyckas. Samtidigt ska man inte påstå att vi har det extremt tufft. Visst vi missa många fredagsfester och tacokvällar men samtidigt känner vi inte till något som andra kallar ”måndagsångesten”. Man kan se det från två håll; Vi har ingen helg men samtidigt så har vi ingen vardag heller.

Idag, på denna soliga fredag stod det ”Ortho Center Hyllie” i kalendern. Att jag skulle åka dit är ett bra exempel på att man gör vissa val som idrottare som skiljer sig kraftigt från hur man annars skulle tänka och resonera.


Jag lider av en kraftigt artros i båda axlarna. Närmare bestämt i AC-leden. Detta innebär att utrymmet mellan nyckelbenet och skulderbladsbenet är extremt trångt då massa brosk har bildats.

Den vänstra pilen visar var AC-leden sitter, Dvs mellan två ben. I mitt fall är där så trångt att man knappt kan tro det är två olika ben.
Den vänstra pilen visar var AC-leden sitter, Dvs mellan två ben. I mitt fall är där så trångt att man knappt kan tro det är två olika ben.

 

Varför har det bildats brosk där kanske man då undrar?

Om man jämför kroppen med en bil, Så kan man lugnt påstå att jag kört som om jag stulit bilen, sladdat allt vad jag kunnat i kurvorna, slitit på kopplingen, aldrig bromsat vid farthinder och maxat motorn allt för många gånger.

Sådana bilar aka kroppar håller inte ihop allt för länge. Brosket har alltså bildat av för mycket slit och släng helt enkelt. Som jag brukar påstå; elitidrott är inte hälsosamt.

Min lösningen heter kortison! Denna underbara substans löser verkligen inga problem, det vill jag verkligen förtydliga. Men effekten är grym. Idag tog jag min tredje spruta detta året och det kan man tycka vad man vill om. Man vet att effekten endast är kortvarig. Men jag resonerar på samma sätt gällande min idrottskarriär. Den är också kortvarig och då är det helt okej med kortsiktiga beslut och massa quick-fix. Att åka in och sätta kortison var 3:e månad är ren idioti enligt många. Detta är det jag menar med att man inom idrotten inte kan resonera logiskt i alla sammanhang. Jag har stor respekt för sjukgymnaster i det stora hela men sjukgymnaster har många gånger svårt att förstå detta tänk (Jag vill inte dra alla över en kam men tro mig när jag säger att detta påståendet är baserat på mängder av sjukgymnasters uttlåtande) att den bästa lösningen inte alltid är den bästa. Att inte t ex ta kortison för att hitta grundorsaken och sen rehaba bort problemet är kanske många gånger ett hållbart bättre tillväga gångsätt. Samtidigt så håller den processen mig borta från (eller iaf hämmar mig i) den träning som alltid är den viktigaste. Det vill säga den som bedrivs på mattan. Risken är att man sitter där om 10 år som idrottsinvalid och ångar att man gjorde som man gjorde men jag hoppas att citatet ”man ångar inte det man gjorde utan det man inte gjorde” stämmer i det långa loppet.

Denna bilden brukar jag visa när läkaren frågar vart jag har ont.. var på han omfurmulerar sig och frågar igen: vart har du som mest ont?
Denna bilden brukar jag visa när läkaren frågar vart jag har ont.. var på han omfurmulerar sig och frågar igen: vart har du som mest ont?

 

Som den hycklare man är: Nu blir det tacos för hela slanten! 🙂

Men två härliga pass väntar imorgon så det gäller att hålla lite i handbromsen!

 

×