Östengelska i USA

Som den Jet-Setter man är, då man spenderar mer än hälften av dagarna om året utomlands. Så ligger ens engelska väldigt nära till hands. Jag påstår verkligen inte att den är bra (bortsett från i CV:et då den pendlar mellan flytande och modersmål 🙂 ) men man pratar i alla fall helt enkelt en del engelska. Samma sak gäller ju även mina reskamrater; Fredrik Schön och Robert Rosengren.

Här i USA ökar självklart dosen av engelska då man kan ta föregivet att alla kan och förstår. Sen är ju jänkarna jäkligt glada i att prata. För en vanlig svensk (dvs tillbakadragen, introvert och inte-sticka-ut-hakanperson) så kan dessa människor kännas överdrivet trevliga och ”på”.

Hur som helst så snackar vi på med engelskan i våra ögon väldigt obehindrat. Igår var vi ute och käkade på ett klassiskt amerikanskt steak house. Det är i dessa stunder man inser att vi för det mesta befinner oss i Östeuropa och där av talar en Östeuropeisk engelska (basen är engelska, fast grovt förenklat och dialekten är ungefär som hos en bond-skurk).

Vi beställer vår mat och Robban  beställer in ”water with gas”. Ingen av oss andra reagerar men tillbaka får han kranvatten då servitrisen aldrig hört talas om någon gasvatten. I vår östeuropeiska ordbok har man styrkt ord som ”spackling”, ”carbonated”, ”tonic water” och ”with bubbles” då dessa är för avancerade. Detta blev ett kvitto på vilket fack vi tillhör i ordboken.

konversationerna brukar mer låta så här:

-Hello… Water? -Yes.. (plockar fram).. -Gas?.. -No gas! -Perfect! Spasiba!

IMG_0303
Vi tog seden dit vi kom. hyrbilen var tydligen tvungen att va en pickup! Schön har stilen inne med både keps och armbåge i position.