Nu knyter vi näven mot 2016!

Snart har jag varit hemma i en vecka. En vecka bestående av massa firande! Det är många som vill vara med och gratulera samt att jag själv får lite passa på att bli firad innan det blir allvar igen med träningen och kosten.

Jag har dock lite smått börjat komma igång igen med träningen efter 12 dagars nästan helt träningsfritt. Träningsledighet må vara hur skönt som helst men under första passet efter ledigheten, när pulsen ligger på 240, konditionen verkar vara bortblåst och man har blodsmak i munnen redan på uppvärmningen så tänker man alltid -VARFÖR!! Varför skulle jag vara ledig för!!! :). Som tur är så går det ganska fort att komma igång igen. Sist jag åkte på en längre semester var under julen 2012, då jag åkte till Indonesien. När jag kom hem så myntade Robban yttrycket ”Indonesien-form” som än idag används nere på klubben. Då pratar vi inte om 240 i puls utan mer att folk måste kontrollera om man har någon puls 🙂

Problemet med att vara ledig ligger i att kroppen som man har plågat i 10 månader nu ser sin chans när vilan kommer och stänger ner alla system. Likt en gammal grå dator från 90-talet tar det sen ca en vecka att starta upp den igen. Nästa problem är att huvudet inte inser att ”det är helt ok att mjukstarta” så man hoppar direkt in som om man fortfarande hade sin livsform och tre minuter senare har alltså en syrechock slagit ut i princip hela kroppen. Sen återstår det alltså bara 1 timme och 27 minuter av rent helvete 🙂

Hur som helst, gratulationerna har varit många och jag känner mig extremt bortskämd av allt stöd som jag fått. Otroligt många gamla vänner man inte längre har kontakt med, gamla skolkamrater, bekanta och även totalt okända människor har hört av sig för att gratulera. Något som jag inte kan få nog av att glädjas av.

Jag sitter i skrivande stund och blickar framåt, och jag har redan ställt in siktet mot nästa år. Ett 2016 med ett slutmål som är lika mycket min dröm som mitt mål. Sen OS i Atlanta 1996 så har jag drömt om att få ta en medalj på ett olympiskt spel. Allt startade på en framsläppad madrass i TV-rummet (då sändningarna gick nattetid) 1996 med OS i Atlanta. Just under denna tiden var jag kanske mer fanatiskt än idag och det var inte många minuter som missades. Min pappas favoritincident under denna tid var när ett par grannflickor knackade på och frågade om jag ville följa med ut och gå, varpå jag tittade på klockan och svarade att sportnytt började om 20 minuter så det var lite tajt med tid.

Att nu 19 år senare fortfarande få ha kvar samma dröm och fortfarande känna att jag har möjlighet att kunna förverkliga den känns helt otroligt och jag känner mig sjukt lyckligt lottat. Att varje dag vakna med inställningen att jag jagar min dröm sen 10 års ålder är verkligen få förunnat.

Nu siktar jag på ett OS om ett år och jag har verkligen bestämt mig att göra allt i min makt för att lyckas. Förra säsongen (alltså den som slutade för 14 dagar sedan) var jag bortrest väldigt mycket men jag arbetade hela tiden när jag var hemma för att helt enkelt kunna finansiera satsningen. Jobbet var kanon då jag jobbade med barn och ungdomar med brottning som integrationsmedel. Men samtidigt så är det en detalj som skiljer mig åt kontra alla mina konkurrenter världen över. Att jag var bunden till att arbete helt enkelt. Så utan att egentligen ha en konkret lösning så har jag tagit beslutet att jag inte skall vara bunden till arbete fram tills augusti 2016. Som sagt nu måste vi jobba på detaljnivå för att detta ska gå vägen.

Jag har förhoppningar att det finns människor i mitt närområde som kan hjälpa mig med denna satsningen. Eller kan man se det så att alla som gratulerat och tyck detta varit extremt roligt nu får chansen att bli en del av satsningen . Självklart hoppas jag hässleholmsföretagen ser detta som en möjlighet att få vara med och plocka hem en medalj till byn! Sen hur man vill vara delaktig bestämmer man själv. Varje litet bidrag påverkar att vi rör oss i rätt riktning.

2008, när jag ansökte om att gå ner i tid på jobbet så sa min gamle chef på Apoteket i Hässleholm:

”Man sitter där i TV-soffan varje OS och är frustrerad och klagar över uteblivna framgångar, men vad har man egentligen gjort för att hjälpa?? Så nu har jag i alla fall lite mer rätt att klaga om det går dåligt”

Och så godkände han ansökan 🙂 En kul kommentar även om hans glas var oftast halvtomt.

Så känner någon att man vill bli en del av denna satsningen, bli en del av mitt team, synas i satsningen och få chansen att vinna en bit av en OS-medalj så ska man inte tveka att höra av sig till mig. Jag är en flexibel person de fåtal timmar jag har tillgängliga så jag träffas gärna och berättar om satsningen. Har man andra ideer så är det bara att komma med dem också 🙂

Lättast är att maila, smsa, eller ringa mig på:

Zakariastallroth@hotmail.com

eller på mobil: 0763409951

Nästa inlägg är förhoppningsvis lite mer lättsamt 🙂

Nu knyter vi näven och ger järnet i ett år!!
Nu knyter vi näven och ger järnet i ett år!!