Maydaysångest..

Vi är nu inne på 11 dagen på lägret. Sen plusar även jag och Robban på 10 dagar till ifrån Gällivare på det hela. Så med andra ord, Vi är nu inne på dag 21..

Detta innebär att kroppen börjar bli aningen mör. Samtidigt som man fortfarande har krut kvar i kroppen så är det också läge att börja träna lite smartare de sista dagarna. Många gånger så kommer de där, små och onödiga skadorna i slutet på långa läger då kroppen inte riktigt hänger med längre. Bristningar, stukade fötter, gamla skador som slås upp.. Man måste passa sig helt enkelt.

Men att träna smart innebär inte att man inte kan träna hårt. Igår genomförde vi ett nytt kajakpass. En timmes paddlande.

Detta var andra gången vi körde passet. För några dagar sedan så var det jag och Fredde Schön som satt i kajaken tillsammans. Fredde som är 30 kg tyngre än mig var kanske inte det bästa valet då jag som satt i framsätet stundtals hade svårt att nå vattnet då kajaken pekade rakt upp mot himmeln.

När två personer skall paddla kajak en timme tillsammans så handlar mycket om synkronisering. När då två olika kroppstyper sätts i samma båt uppstår vissa problem. Fredde Schön är som en Formel ett-bil. Extremt starkt och explosiv men måste tanka och vila i princip hela tiden. Jag själv ser mig som en Jeep Rubicon (haha här finns säkert många som har åsikter om att så är inte fallet)

Men jag tänker att jag klarar de flesta terrängerna men vinner sällan spurtpriserna.’

Åter till paddlingen så är ju paddling en övning där man hela tiden ligger och naggar på mjölksyratröskeln. Ryggen värker i princip hela tiden men dom stora orosmomenten är axlarna. Efter ungefär 45 minuters paddling av osynk och konstiga tempoväxlingar började snacket i båten mer och mer låta som en dialog mellan två piloter i ett plan, likt en gammal krigsflygarfilm:

Schön: höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster..

Tallroth: Bra fart! Bra riktning, Jag tror vi knappar in på de andra..

S: -Tallroth, börjar få lite problem med vänsterbak.

T: Uppfattat Schön! Vi släpper lite på trycket på Vänster och låter högermotorerna kompensera upp..

S: uppfattat.. Höger, vänster, höger, vänster..

T: Du Schön.. det börjar smyga sig på lite Atrossmärta i höger fram.. jag upprepar Atrossmärta! Jag vet inte hur länge den orkar hålla oss uppe!!

S: HELVETE TALLROTH! Där dog vänsterbak! Jag upprepar vänsterbak är slut. Full syra. Ingen känsel. Styrfarten är borta.

Ungefär någonstans här så kraschar vi rent tempomässigt och vi tappar nog 10 minuter på den sista kilometern in till land. Vi kom alltså om det nu var oklart absolut sist i tävlingen.

Skärmavbild 2015-10-16 kl. 08.59.49

Skärmavbild 2015-10-16 kl. 08.57.49
Tanken var att vi skulle fotografera lite men orken tog helt enkelt död på alla kodakstunder. Men kameran guppade runt i kajaken och fångade två bilder.

Två dagar senare (alltså igår) var det åter igen kajaktävling på schemat men denna gång hade jag bytt bort Ankaret Schön mot malaren Robert Rosengren.

För att göra historian kort som avancerade jag från att bli supersist till totalt dominans och överlägsen etta. Om detta beror på att Rosengren är överjävlig eller att det är Schön som är totalt värdelös låter jag vara osagt. Vill varken att Rosengren skall få en för stor boost eller att Schön skall bli sur och försöka dränka mig när tillfälle ges 🙂