-Victory!!!

Vi har nu mindre än ett dygn kvar här på de Spanska öarna. Allt som återstår i träningsväg ett ett litet träningspass på 1,5 timme. Cirkelträning skall avverkas och det blir förhoppningsvis inga dimmor som vi i Skåne säger. Jag har ju redan klagat på en sliten kropp så jag skall inte gnälla mer om det men tänkte avsluta med en sista historia från detta lägret.

För några dagar sen genomförde vi ett Duathlon (vilket vi har gjort två gånger totalt). Vi började med löpning i 45 minuter. Det innebär att man hann upp till toppen på berget två gånger och ner igen. Jäkligt jobbigt och väldigt mycket syra i benen i de tyngsta partierna. Direkt efter löpningen så hoppade vi alla i bassängen. 45 minuter simning skulle brännas av och som alltid när det finns något att tävla om så blir det inte bara tävling utan också extremt blodigt allvar 🙂

Jag får en bra start och genomför en jäkligt bra löprunda. Bra pump i benen av berget förstås men känner ändå att flåset finns där. Jag dyker i med en trygg ledning framför de andra grabbarna.

playitas_resort
Man kan se topparna som man springer upp till under löpningen i bakgrunden. även 50-meters bassängen kan man skåda lite vagt bakom någon palm i mittan av bilden.

Väl i vattnet är man inte känd som ett fisk utan jag går mer på hög frekvens och ständigt malande än fin teknik och finess. Vad som nu händer är väl en kombination av lite dålig sömn, vätskebrist, lite väl mycket bergstigning i för högt tempo och till sist för dåliga bensparkar i vattnet.

När ca 10 minuter återstår av simningen gör jag en växling från bröstsim till crowl och drar iväg en benspark med bägge fötterna.. Nästa sekund sticker huvudet upp från vattnet och jag skriker -Va i helv…. hundradelen senare sjunker jag under vattnet eller snarare jag sjunker som ett ankare i massivt stål. Meningen ”-ete” avlutas under vattnet samtidigt som jag drar i mig en halvliter klorvatten. Panikartat försöker jag nå banlinan med ena handen (de röda bollarna som delar upp bassängens banor) för att åter få se dagens ljus. I perfekt synkronisering har alltså bägge mina vader slagit till med en megakramp i en redan slutkörd Tallroth. Efter lite dödsryckningar och mycket ansträngning får jag till sist tag i repet.

Skärmavbild 2015-10-18 kl. 18.01.45
Kan tänka mig att ungefär så här såg jag ut under vattnet.

Som ett stenhårt järnspett kravlar jag mig över linan och når till sist bassängkanten. Kommer upp på land och både Momo och Ingemar kommer sprintades till mig. Samtidigt som jag försöker hämta andan hör jag en röst från andra sidan bassängen.

-Victory!!! 

Jag ligger fortfarande på rygg i full kramp men lyckas ändå skåda från poolens bortre del en grov arm uppsträckt i luften. Jag tycker mig också se ett stort huvud som knapp kan hålla sig över vattenytan, och en en gång skriker huvudet:

-Victory!!

Här har vi alltså en Fredrik Schön som i teorin knappt kan simma med flytkuddar runt armarna men i samma millisekund som jag från kramp från 50 meters håll inser tävlingsmänniskan Fredde Schön att han nu slår mig då jag lämnat bassängen och där med bryter tävlingen. Av ren glädje simmar han alltså nu med en arm i luften samtidigt som han skriker ”Victory” under hela min krampattack.

923647_786567641377719_1026617030_n
Har man sett tv-serien Entourage så vet man var Schön fått sin line ifrån. Det är ju Johnny Dramas fras från ”Viking quest”. Schön är faktiskt lite lik Drama. både till sättet och till utseendet 🙂

Men tyvärr, med andra ord. Jag blev sist på det passet och Fredde Schön slog mig i en konditionstävling. Hur han vann minns ju ingen om hundra år, och förhoppningen är att detta inlägg då också endast ligger på någon datasever i källaren på NSK 🙂

Vad har jag då lärt mig av hela denna historien? 

-Jag måste trycka ner Schön mer nästa gång jag slår honom! 😉

  • Ville_Meerenkonde

    Jättegrattis! Det ser riktigt bra ut. Fräscht. Tydligt och stora bilder. Satsa på bra bildmaterial, det suger in folk i storyn. Riktigt kul! Bra jobbat!

  • LasseP

    Jag tycker ni lyckats bra med den nya siten. Gillar 🙂