Poolare for life!

Skärmavbild 2015-10-11 kl. 16.54.35

Poolhäng hör verkligen inte till vanligheterna för oss. Man skall inte glömma att Tashkent, Armenien och Iran är vanligare resmål än Kanarieöarna. Men när man väl befinner sig på ett hotell på Kanarieöarna så får man passa på och vi har hittat en kompromiss där poolen och havet förenklar vår vardag. Möjligtvis har de andra gästernas sits försämras lite 🙂

Vi har satt det i rutin att bada efter varje pass. ren från tonvis med svett och en bra nedvarvning och avkoppling i någon minut innan den dagliga poolbrottningsturneringen börjar. Även om man knappt kunde stå på benen efter träningen så finns där alltid lite krut kvar att försöka övervinna de andra. Man kan tycka att det nästan blivit lite för mycket brottning i vattnet då man nu nästan börjat vänja sig vid att dricka 4 liter klorvatten varje dag.
För alla som inte vet så är reglerna i poolbrottning något enklare än vanlig brottning. När någon håller på drunkna och sprattlar för sitt liv, då har man förlorat. enklare kan det inte bli 🙂 Visst vi är ett gäng här som snart är 30 år men förhoppningsvis växer vi aldrig upp när det kommer till poolbrottning.
Jag måste gnälla lite till..
Jag har en lista över 4 punkter jag brukar värdesätta när vi är på läger. SKUF..

S = Språkkommunikation

K = Kaffe

U = uppkoppling

F = Frulle

KanonFrulle!! Bacon, check, nyttigheter check. ja ni fattar vinken. en jäkligt bra buffé. Playitas levererar faktiskt på alla punkter förutom uppkopplingen som är under all kritik.
Men samtidigt så är ju tanken att alla gäster här skall motionera mer än vanligt så då kan det vara sunt att mobiler och datorer är i princip oanvändbara.
Jaja nu måste jag hålla igen på 3G nätet som kommer bli en dyr affär för mig när den räkningen kommer..
Hej så länge!

Playitas

Sveriges Olympiska kommitté har ett samarbete med Apollo och tillsammans så har man skapat en träningsanläggning i OS-klass.

Och där befinner jag mig just nu! Playitas på Fuerte Ventura.

”- Playitas andas idrott. Alla är där med ett gemensamt intresse och en kärlek till idrotten – oavsett om det är för träning på elitnivå eller ur ett mer avkopplande motionsperspektiv. Idrottsinramningen finns för både vuxna och barn. Det är en miljö där de aktiva smälter in bra och som verkligen passar OS-truppen, säger Thomas, sportchef på Sveriges Olympiska Kommitté. ”

Lite kryddat från Thomas men det är en bra anledning. Dock har vi jäkligt dåligt internet här och 3G-nätet har fått användas lite mer än vad man önskat.

Träningarna har rullat på och igår var det ett 45 min löpning i bergen och sedan 30 min Simning. Ett duathlon helt enkelt. Jag drog i väg och hade en extremt stor ledning inför simningen men när 5 minuter återstod så fick jag en extrem kram och fick bryta tävlingen vilket Schön var tydlig att poängtera även om han antagligen av någon mil bakom 🙂 vi har även kört ett gemensamt pass med damlandslaget i handboll. Bra krut i tjejerna! 🙂

Continue reading ”Playitas”

fickshopping och insnöning..

Jaha, imorgon lyfter planet, tänker jag, -det är ju gott om tid. I Teorin behöver jag ju bara i snitt 18 minuter på mig för att packa min resväska. Jag lutar mig tillbaka i soffan. Jag känner mig avslappnad och knäpper händerna bakom huvudet samtidigt som jag gör en snabb genomgång på vad som behövs göras.

-Packa kläder.. Efter 10 år på läger så tänker jag direkt; -Check, det gör jag i sömnen så det görs imorgon.. Efter som sagt10 år kan jag nog räkna på en hand de få gånger då jag inte glömt något 🙂 Men det brukar ju alltid lösa sig så när jag nu sitter där i soffan så minns man ju inte alla extremt onödiga köp man gjort genom åren.. Bara för 10 dagar sen så glömde jag till exempel min necessär när jag packa inför Gällivare, Man kan tro genom året jag har aktier i Tandborstindustrin.

Tillbaka till min genomgång i soffan. Packningen är mentalt klar och jag går vidare. -Kanske förse mig med någon film till datorn? Datorn ligger bredvid mig.. jag når den om jag bara rätar på ryggen.. puh.. nej vi fixar det imorgon.. Men kanske en bok hade varit nått att ha med sig? -Ja men absolut, tänker jag.. Tittar på bokhyllan. En hylla full med böcker. Alla böcker är gratis och jag kommer passera just den hyllan ca 40 gånger innan det är dags för avfärden dagen efter.. så tanken som slår mig är att det gott om tid att plocka upp ett par böcker.. så de får bli imorgon 🙂

36 timmar senare står jag alltså i Pocketshop på Arlanda.. Jag står där tillsammans med Ingemar Gannby och Johan Euren. -Kolla så vi inte köper samma bara, säger Ingemar.. Tråkigt nog är det inte första gången han säger det eller att man köper en bok i kanske Sveriges dyraste bokhandel för den delen. Fördelen med att köpa en bok på Pocketshop är att just de böckerna har bäst statistik på att faktiskt bli lästa. Om det är för att jag är så pass snål och känner mig mer tvingad att läsa låter jag va osagt 🙂

Denna gång blev det ”Born to run” för min del. Jag har tänkt läsa boken länge men det har helt enkelt inte blivit av. Jag har ju ännu inte läst den men vet att boken handlar mycket om löpningens mystik och dragningskraft och även problematiken med att löpa. Utgångspunkten är från Mexico och Tarahumarastammens koncept och syn på att löpa.

Unknownbok
Jag har ju väldigt lätt att sväva iväg när det gäller fascinerade historier. Minns när jag läste Göran Kropps bok om mt Everest. Dagen efter satt man och googlade priser på ishackor och syrgastubor för att knalla upp till toppen. Nej, självklart inte inte Mt Everest. Så dum och naiv var jag inte. Utan Cho Qyo i Kina. Sägs vara den lättaste av de 14 toppar som är över 8000 meter. Den kändes ju som en liten bättre start 🙂 Kurvan hade då varit Galjbacken i Hässleholm 60 meter över havet, Stenshuvud 97 möh och sen Cho Qyo, Kina 8201 möh.. Som sagt, jag svävar alltid iväg :).

Samma sak gäller ju även filmen jag nämnde igår: Rocky 4. När jag såg den som 12 årig så ville jag bara knyta på mig skorna och börja springa i en meter djup snö.. Och samma sak när jag läste ”fifty shades of gray” då vill jag bara.. Skoja bara (har faktiskt inte läst den men har ju koll kontexten). Nej men vi får väl se om jag hittar långdistanslöparen inom mig. Fredde Schön som är landslagets bulkigaste person brukar iaf poängtera att jag har kroppen för det 🙂

Från brygga till att rygga 600 steg..

9 dagar i Gällivare, Norrbotten är nu över. 9 hårda dagar men också väldigt avkopplande för sinne och själ.
Lägret har bestått av både inne och utomhusträning. Jag och Robban går gärna alltid all-in i dessa lägena så vid alla pass som varit ute så har vi försökt fånga den rätta vildmarkskänslan, bli riktiga bushmän som man säger här uppe. Rättare sagt så har vi haft samma flanellskjorta på oss genom alla träningspass som varit ute, D V S:
1 – upp för Dundret 2 ggr i en stöt
2 – 6 varv i Hoppbacken
3 – Dundret med 35 kg i väskan
4 – 4 varv hoppbacken med 50 kg i väskan
5 – Vanlig löpning på plan mark
6 – 2 timmar Kajak
7 – upp för Dundret 2 ggr i en stöt
8 – 2 varv med en gubbe på ryggen.
När man gör denna typen av träning så ligger mycket av styrkan i psyket. Att fortsätta mala på trots att mjölksyran har dragit i handbromsen för längesen är mer huvud än ben. Man pratar karaktärsträning. Vissa säger att det endast är bra för karaktären men självklart blir man även starkare av träningen, karaktären bara gör en ännu starkare.
Om man då tar på sig på kanske det manligaste plagget som finns (en flanellskjorta) så är det näst in till omöjligt att man viker ner sig 🙂
Det finns en viss hårdhet i att komma bort från all modern träningsutrustning och topputrustade träningsanläggningar. Man låter vildmarken bli ens värsta motståndare och man trotsar inte bara naturen utan även dess lagar. Alla som har sett Rocky 4 vet säkert vilken känsla jag snackar om. Det ska vara kallt, kargt och en ihopbiten käke i alla lägen.
Skärmavbild 2015-10-05 kl_Fotor_Collage
Sen får jag väl erkänna att allt fallerar lite när man går där i backen och känner sig sjukt manlig och hårt och så helt plötsligt ser man en tjej på 55 kg som nästan studsar förbi en.. Om det inte räckte med att man hade en puls på 400 och kramp i båda vaderna, nej då ska även en visslades tjej med hopplasteg passera en 🙂 Jag överdriver lite 🙂 Men jag och robban blev passerade av en tjej. Som tur så finns det inte så många tjejer i den kalibern men tydligen så är Sofia Mattsson helt enkelt en bergsget. Ja kanske även också Sveriges största medaljhopp i Rio nästa år.
Idag avverkade vi det sista passet och som ni såg på listan så var det två varv med en gubbe på ryggen i backhoppningsbacken. Detta kan ha varit den värsta mjölksyrachock jag någonsin fått. Robban som väger normalt 80 kg var heller inte särskilt snäll mot mig då han gick bersarkargång på kanelbullens dag igår och gick säkert upp till 83 kg. totalt 600 trappsteg med den klunsen på ryggen var en prövning som gör att jag känner att oavsett vad som komma skall denna säsongen så kommer jag fixa det.
Skärmavbild 2015-10-05 kl. 19.05.26
Man kan säga att redan innan säsongen har börjat så har vi lagt ribban på 2,45.
Jag brukar prata om att idrott handlar om hur man väljer att packa sin ryggsäck inför tävlingar. Det gäller att få med sig allt man behöver och att man kommer välutrustad. Det första vi stoppar i väskan säsongen 2015/2016 består av massa mängd, megamycket karaktär och en stabil grund!
Nu väntar en övernattning på Arlanda innan resan fortsätter mot Fuerte Ventura och Svenska Olympiska Kommitténs träningscenter.
Allt vi gör för resten av säsongen vet vi att vi klarar av, Det blir inte värre än så här..
Sooolong!

Kajak i kvadrat..

Lägret i Gällivare går mot sitt slut och imorgon går planet här ifrån… till ett nytt läger :).. Så det blir varken Skåne eller Hässleholm utan rättare sagt Fuerte Ventura, Kanarieöarna för landslagets uppstartsläger. (mer om det i veckan).

Igår körde vi ett kajakpass på två timmar. Vi hade ett otroligt vackert väder och  det var helt vindstilla. Men vackert i norra Sverige är inne samma sak som vackert i Skåne. Fyra grader i vattnet gjorde att man tvingades hålla farten uppe för att samtidigt hålla värmen uppe.

Skärmavbild 2015-10-04 kl. 18.23.57

Här ser ni VM 2:an Sofia Mattsson. I bakgrunden fanns den ö som ingick i träningspasset. D v s att när vi var stelfrusna gick vi i land på ön för lite bastubad. vilket också innebar att vi även badade i det 4 tradiga vattnet när väl värmen trängt sig in i kroppen.
Här ser ni VM 2:an Sofia Mattsson. I bakgrunden fanns den ö som ingick i träningspasset. D v s att när vi var stelfrusna gick vi i land på ön för lite mat och sen bastubad. vilket också innebar att vi även badade i det 4 tradiga vattnet när väl värmen trängt sig in i kroppen.

Stort tack till www.uppochpaddla.se som verkligen ordnade hela dagen. Som sagt efter passet åt vi lunch på den helt privata ön Lingön.  Sen som sagt så bastade vi och badade. Om man någon gång är i Gällivare och vill göra nått utöver det vanliga så ska ni kolla in deras hemsida 🙂

Idag vaknade man med en del träningsvärk i axlarna, skönt att man då slapp använda just dem idag då vi ännu en gång skulle ta oss upp för skidbacken Dundret två gånger i rad. En skön söndag helt enkelt. Robert Rosengren bjöd på en härlig spya vid målgången vilket brukar vara ett bra tecken på att man gett allt.

Idag sprang vi även på Gällivares största profil och en idrottare jag själv verkligen ser upp till och beundrar, Marcus Hellner. Att fortfarande vara aktiv samtidigt som man får en arena uppkallad efter sig får nog många att sväva iväg men Mackan är verkligen en jordnära person. Jag själv tror att det är svårt att tappa fotfästet när man håller på med en idrott som handlar om att plåga sin kropp otroligt hårt under otroligt lång tid. Finns liksom inget glamoröst i det arbetet. Hellner visade även lite mänsklighet då vi så hans bli för någon dag sen svänga in till Sibylla på lunchen 🙂

Skärmavbild 2015-10-04 kl. 18.48.59

Imorgon väntar det sista träningspasset kl 10:00. Detta passet kan bli det sista man gör. Stannar inte hjärtat av detta så vet jag att pumpen kommer hålla ett par år framöver. Vi kommer åter bege oss till hoppbacken. Första gången vi var där så sprang vi 6 varv upp för trapporna. Andra gången gick vi 4 rundor med 50 kg på ryggen och imorgon skall jag bära upp Robert Rosengren på 81 kg 2 gånger.

Jag brukar vara en optimist men imorgon är jag rädd att vi kommer träna i 4 timmar. För att även om vi kollapsar så lär ingen godkänna att man slutar eller ger upp. Så det innebär att vi kommer säkert hålla på ett tag 🙂

IMG_0989
Här har ni endast en liten del av trappan som skall besegras eller bli vår död 🙂

bra gooo i gubbarna!

Att pressa ur den sista orken på varje pass är ibland svårare än vad man tror innan. Att gå från ett bra pass till ett maximalt pass kräver sitt pannben. Här uppe är vi ett litet gäng men också ett grymt peppande gäng. Titta bara på dessa två galningar 🙂

Övningen är ingen stilövning utan ”dragtillhakan”. jag började på 40 kilo. gjorde så många jag bara orkade, dom tog sen av 5 kilo, och jag fortsätter göra så många jag orkar. När jag väl stannar igen, plockas det bort 5 kilo. Till sist är det bara stången kvar på 20 kg. Vi vill helt enkelt höja mjölksyratröskeln och framförallt lära oss jobba i totalt mjölksyra. Karaktärsträning när den är som bäst 🙂

Under dessa passen skall man aldrig analysera sig själv. Man skall aldrig i stridens hetta ifrågasätta sin träning ”va håller jag på med?” ”va är detta bra för” ”jag kanske inte orkar mer”. huvudet är smart och vill gärna lura en till genvägar. Som tur var är vi som är här uppe lagom dumma för att inte kunna finta bort kroppen 😉

Reflektioner och analyser tar man alltså alltid efteråt.