Snabbt slut!

Tråkig start på dagen.. Vilket också i samma stund betyder tråkigt slut.

Invägningen igår gick smärtfritt och jag lottades mot EM-tvån från i år; Korpasi från Ungern. En jäkligt stark brottare som kanske inte var min drömmotståndare då jag förlorade mot honom på EM med hela 8-0. Men samtidigt hade jag goda förhoppningar att plocka ut min revansch.

Men idag fanns inte den riktiga toppfarten i kroppen och jag mest står och springer in i honom i 6 minuter. Det står 0-0 efter 3 minuter då ingen lyckats ta poäng i sina överläge. Efter pausvila (som äger rum efter just 3 minuter) börjar min energi försvinna och jag mattas av rejält. Blir nerdömd igen åker där på en ganska billig rullning och Ungraren leder nu med 3-0 och en minut återstår. I vanliga fall brukar den sista minuten vara min bästa och med ca 200 000 i prispotten fanns där anledning att ge allt man hade. Men tyvärr fanns ingen mer kraft kvar och jag tappar även en etta till när jag försöker jaga på.

Samtidigt så tar jag med mig att jag tycker jag har höjt min lägsta nivå mot världstoppen. Ungraren går ju vidare i turneringen efter vinsten mot mig och vinner mot Iraniern ganska enkelt i kvartsfinalen. i Semin får han möta årets världsmästare och den förlorar han med 2-1. Detta innebär att jag då är utslagen (då det endast är finalisternas motståndare som får chansen att bli bronsmedaljörer) Så skall man ta medalj så måste man förlora mot finalisten och inte mot bronsmedaljören som i mitt fall. Så 4 dagars resa slutade med 6 minuter brottning. Men jag blev i alla fall trött, vilket är ett fint tecken på för bra träning 🙂

Så här går det ibland och jag inser att jag inte hade en grym form i bagaget. Som verkligen behövs mot toppen. Så denna dagen slutade innan den knappt hade börjat. Lite sur idag, resdag imorgon, nya tag på tisdag.

Skärmavbild 2015-11-29 kl. 19.26.43
Trött..
Skärmavbild 2015-11-29 kl. 19.22.58
Här var jag på väg att komma runt på ryggen. Eller i alla fall var håret runt. trist inte det ger några poäng 🙂

Nu blir det Bankett.. Sen några timmars sömn innan vi går upp halv 5 på morgonen för att flyga hem igen.

Hejhej!

 

 

Kaostrup!

Kommunikation, måste vara som vacker tango mellan två parter. Igår var varken jag eller min tränare Jalmar Sjöberg danskunniga. Efter att först ha missat varandra, sen missförstått varandra, inte fått tag på varandra, till sist lyckats sammanstrålat men i samma sekund missat tåget med 5 sekunder, sen inte hittat shuttlebusshållplatsen, väl där missat sista shuttlebussen så kom vi till sist fram till vårt hotel på Kastrup.

3 timmar Malmö-Kastrup känns nästan som något nytt rekord. Jalle som åker med mig till Baku som min coach var dock lugn och klok i allt strul och påstod att det inte spelade någon roll då vi inte hade någon tid att passa, samt behövde bränna lite kalorier på vägen och att lite kyla bara var bra inför tävlingen 🙂

Efter många om och men fick vi till sist reda på att vårt flyg till Baku (via Istanbul) skulle lyfta först 06:55. Frukosten öppnade på hotellet 05:30 och Jalmar som ligger på en stadig vikt på 130 kg ansåg att vi hann äta på buffén innan planet lyfte. Jag kan erkänna att jag inte protesterade våldsamt även om jag tyckte det kändes onödigt. Tanken var att gå 05:45 från hotellet för att sen vara på flygplatsen 05:55. Mitt i maten inser Jalle att vi istället tar första bussen som går kl 06:00 och anländer 06:05. Jag vrider lite på mig och tycker vi gör processen lite väl riskabel men ser att vi flyger från terminal två vilket innebär mindre folk och inga köer. Så jag går med på beslutet och ger Jalle ytterligare 15 minuter på buffén.

Jag och en nu 138 kg tung Jalle lämnar en näst intill tom buffé anländer till terminal 2 06:05. På informationsskylten ser vi att Turkish Airlines incheckning är vid disk 107. Jag vänder mig om tittar mot 107:an. -Där har vi den Jalle.. säger jag. För att i samma sekund se att hela skärmen ovanför disken släcks och personalen gå där ifrån. Jag fattar inget och vänder mig om igen och ser på infoskylten att Turkish Airlines ruta är borta samt att avgångstiden för flyget är framflyttat till 06:45. Vad som händer här efter under ett par minuter är oklart. Men hade man sett terminalen uppifrån så hade man sett två yra flipperkulor på 130 och 73 kg som ordagrant studsar och springer in i allt och alla. -Va händer tänker jag! ”55 minuter innan.. hur fan kunde jag gå med på det!” Tänker jag! Sen händer något som gör att jag tar tillbaka alla onda tankar om min goda coach och vän Jalle! Jag vet inte om det hade med saken att göra men kan tänka mig att när en 130 kilos jätte kommer stormande mot dig och skriker att du måste hjälpa honom så hade i alla fall inte jag vågat göra något annan. En kille på Greenland Airlanes sitter och sippar kaffe men på två röda börjar han nu frenetiskt ringa runt och på klockan 06:22 lyckas vi få ut våra biljetter. Stort tack till Christian på GA för det.

Då bagaget inte gick att checka in så rök halva necessären och 4,5 liter näringsdrycker och energidrycker från mig (0,5) och Jalle (4). Klockan är nu 06:25 och planet lyfter 06:45, (boardingtime 06:15). Då Turkiet inte heller ingår i Schengen så skulle två säkerhetskontroller passeras innan vi var framme vid gaten. Jalle slår antagligen kastrupsrekord då han rör sig som en balettdansande sprinter genom hela flygplatsen (Jag får själv en räkmackeresa i den autobahnfil och baksugseffekt som uppstår av Jalles framfart) för att tillsist komma fram till gaten med god marginal. Vi säkert hade 3-4 sekunder till godo innan dörrarna hade stängts. Nu är vi hur som helst i luften. En eftersvettning som gjort att Jag kanske redan nu är redo för 66. Mellanlandningen i Istanbul blir i alla fall ganska stressfri då vi skall vara där i 3,5 timmar. Sen blir nästa flygning lite mer intressant; Turkiskt plan som flyger över ryskt territorium, så vem vet, denna dagen har kanske bara börjat 😉

Man får inte mer kärlek på ett plan än när man sitter bredvid Jalmar! Mysfaktor eller klaustrofobi är bara en fråga om inställning :)
Man får inte mer kärlek på ett plan än när man sitter bredvid Jalmar! Mysfaktor eller klaustrofobi är bara en fråga om inställning 🙂

Hur som helst. I all denna panik, stress och förtvivlan mår man ganska bra till slut när saker ändå löser sig. Så jag har en bra magkänsla inför tävlingen! Imorgon tävlar förövrigt tre svenska tjejer. Sofia Mattsson, Johanna Mattsson och Jenny Fransson så då kan man förhoppningsvis varva ner med att se lite svenska medaljer!

Tredje gången gillt i Baku!

Imorgon går planet i Baku. Förberedelserna har varit hyfsade. Sjukdomen förra veckan kommer förhoppningsvis inte påverka min prestation. Så jag hoppas jag har goda möjligheter att avsluta 2015 på ett fint sätt! Detta blir tredje gången jag tävlar i Baku. 18:e plats första gången. 10:e plats gången efter så med simpel skolmatematik så inser jag att minst ett brons vore rimligt 😉

Igår var TV hos mig och filmade lite. Vilket kommer sändas lite längre fram. Var, när och hur låter jag vara osagt men alltid kul när man blir lite uppmärksammad i  sin satsning.

Idag såg jag också att min gamla klubbkompis Anton Olsson fått Bedrups stipendiet vilket innebär 15 000 kr! Stort grattis till Anton som är en ung lovande brottartalang. Bedrup är ett stipendium för lokala idrottstalanger från Hässleholms kommun. Jag har faktiskt aldrig fått stipendiet även om man alltid härjat i kommunen #inteallsbitter 🙂 Men har ju insett med åren att jag varit mer av en slitvarg än talang så får rikta in mig på stipendiat ”för lång och trogen tjänst” istället.

Golden-finalen:

Ni som vill följa tävlingen i helgen så kommer här lite snabbinfo.

Invägningen är på lördag men här pratar vi inte om någon tv-sänd UFC-grej där man står och skriker varandra i huvudet utan här har alla mer fokus på maten efteråt. Sen med tanke på att det är 18 deltagare så hade det känts märkligt att stå och stirra med mördarblick i 17 eventuella motståndares ögonen! Här är det lite mer: Hello.. salam.. aleco salam.. Konichiwa.. Ni hao..  hallœ Man! (den är specifik till min danske kompis Mark Madsen som kommer tävla i vikten över mig!)

På söndag startar däremot tävlingen redan kl 07:00 svensk tid (10:00 i Baku). Finalerna startar kl 14:00 svensk tid (17:00 i Azerbaijan).

Vill man följa tävlingen så går man in på internationella brottningsförbundets hemsida. Där kommer alla matcher livesändas: https://unitedworldwrestling.org

baku-photo-competition
Baku

 

 

Golden Grand Prix!

På torsdagskväll börjar jag resan mot årets final! De 18 bästa i världen kommer att mötas i Azerbaijan. Det här blir i princip den internationella  säsongsavslutningen där vi också får veta vem som för stunden är bäst i världen.

Så veckan som kommer innebär lite lättare träning för att ha lite tryck i kroppen även om jag inte gjort någon ”toppning” till tävlingen.

Man kan också påstå att det är året viktigaste tävling. Om man nu brottas med pengar som drivkraft. vid vinst så infaller det summor som man inte är van vid helt enkelt. Dock är det bara medaljörer som åker hem med lite kulor i fickan. Resten får på sin höjd en schyst tischa 🙂 Så en vinst hade suttit fint och man hade kunnat vara lite mer avslappnad över hur man skall finansiera våren och sommaren 2016 (även om en t-shirt alltid är kul att få också).

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 21.44.22

Bilden här ovan är en förra årets tävling i Baku. Då var det enklare att kvala in. I år krävdes det att man antingen tog medalj på EM eller på VM för att få vara med. Så jag reser själv från den svenska truppen.

Bilden i övrigt jobbade jag hårt med att försöka förtränga men Facebook är ju en jäkligt fiffig grej som handplockar alla dessa speciella minnen man blivit taggad i (tack för den Johan Euren).

Om man inte förstår det så förlorar jag matchen på bilden. Det blev en ganska oväntat flygtur som bjöd på en hyfsad mjukstart men en desto tyngre landning, och inga star alliance-poäng fick man heller (kazakisk bolag).

Men nu laddar på på och ni där hemma kan hålla tummarna att det kommer gå bra!

hej så länge!

 

#Roddtorio in progress!

Nu är den i bruk! Efter en del monteringsproblematik liknade en klassisk scen med en stereo från Yrrol insåg jag att det var väldigt enkelt. Man behövde tydligen inte skruva upp allting för att sen skruva ihop allt igen för att vara tillbaka på ruta ett 🙂

Hur som helst, Maskinen är nu på plats. Först vill jag tacka Gymgrossisten som är en sponsor till mig och Sparta som började med att pressade ner priset på maskinen hos leverantören. Sen vill jag även tacka alla ville vara med och påverka. Otroligt givmilt av många nära och kära men även av en del otippade bidrag. Alla namn kommer komma på plats på maskinen så småningom.

För er som inte är aktiva instagramanvändare så bjuder jag idag på en litet filmsnutt från mina invigningsdagar med min nya älskling.  Dock har jag redan börjat ro ihjäl mig. Så det dröjer nog inte länge tills smekmånaden över.

Tanken är att jag kommer följa min egen resultatutveckling genom 4 minuter gång 4. Alltså 4 rundor av 4 minuters rodd i så högt tempo som möjligt. I roddmaskinsvärlden brukar man använda sig av snitttiden på 500 meter som utgångspunkt för tempot man håller. Ett normaltempo är ungefär 2 min/500 m. Lyckas man hålla det i 4 minuter så har man alltså rott 1000 meter på 4 minuter.

I onsdags började jag för att få en utgångspunkt till nästa gång. Här är resultatet:

Runda ett: 1:42/500m  Runda 2: 1:47,5/500m

Runda 3: 1:48,3/500m Runda 4: 1:52/500m

2,30 vila mellan varje runda.

Självklart kommer jag ro andra distanser men detta kommer vara den träning där jag gör en enkel forskning på att jag fortsätter att utveckla mig själv.

Trevlig helg!

 

Klassiska Fyrstads

Sedan 1928 har Sveriges bästa brottarklubb korats genom Fyrstads. Tävlingen som också kallas Lag-SM är just en kamp mellan 4 lag. Vinnande lag avancerar uppåt i leden till nästa år. förlorade lag åker neråt i trappan. Högst upp på stegen hittar man alltså de fyra lagen som slås om titeln ”Svenska lagmästare”!

I år går finalen i Falköping den 12 December. Lagen som gör upp om SM-guldet är Falköping, Öis Göteborg, BK Ore Vinslöv samt min klubb IK Sparta.

Tävlingsformen är simpel. I brottning så finns det 8 viktklasser.

59 kg – 66 kg – 71 kg – 75 kg – 80 kg – 85 kg – 98 kg – 130 kg

Varje lag har en brottare i varje vikt. Sedan möts lagen från lägsta vikten upp till de stora grabbarna i 130 kg. Det lag som vinner flest matcher vinner matchen. Av de fyra lagen så möter alla varnadra en gång under samma dag. Detta innebär att på kvällen vet man om man krokar upp eller om man blivit igenkorkad.

Sparta är regerande mästare. Rättare sagt så är vi 3-faldigt regerande mästare. 2012 – 2013 och 2014 knep vi guldet. Men det blåser allt som  mest på toppen så det är nog många som gärna ser ett maktskifte.

Hur som helst. 2013 blev vi följda av en kamera inför tävlingen och man skapade denna filmen. Tråkigt nog är den i lite halvtaskig kvalité men den ger en bra bild om vad det handlar om att gå upp på fyrstadsmattan och försöka ta hem ett guld till sin stad och förening.

Friskförklarad!

Tisdagen är igång och jag är åter i fullt bruk. Jag mjukstartade lite lätt igår från min sjukdom och kände att kroppen kändes hyfsat reko. Mina värde såg även bra ut efter passen så idag har man kört på som vanligt. Imorse var vilopulsen åter i normalläge för första gången på 7 dagar så det brukar vara ett tecken på att man kan friskförklara sig själv. Det är ett tips jag kan ge om man vill hålla koll på sin kropp på ett enkelt sätt. Att systematiskt kontrollera sin vilopuls. Den kan många gånger ge en indikation på att en infektion eller liknade är på ingång innan det riktigt har slagit ut.

För er som hängt med i svängarna så önskade jag mig en Roddmaskin i 30 års present. Mellanskillnaden upp till 11 000 kr skulle Robban Rosengren stå för. Så fort första hundringen hade kommit in på kontot insåg jag att det inte fanns någon väg ut så jag beställde den direkt. Totalt kom vi upp i 850 kr så det blir en dyr mellanskillnad för RR 🙂 Nej, Det har kommit in väldigt många och fina bidrag vilket jag kommer redogöra och sammanställa lite längre fram. Men idag skall jag iaf åka och hämta maskinen! Jag är spänd och förväntansfull även om jag antagligen kommer hata den för resten av mitt liv 🙂

10441128_975576592455601_1723788692473478605_n

Idag återstår ett pass till (av totalt 2) innan jag slår mig ner i soffan för att se Sverige kvalificera sig till EM.

relateras och påverkas.

När det händer saker som påverkar och skakar omvärlden så blir ens förkylning och ett födelsedagsfirande en ganska platt sak att lyfta fram.

Jag likt många andra blir lätt påverkad av incidenter som händer runt omkring oss.

Alla vårt ”Paris” har blivit drabbat av ett fruktansvärt attentat. Och vem har kunnat gå oberörd? Vem har inte en relation med Paris. När just den här typen av händelser inträffar på platser eller med personer man kan relatera till så blir allt så mycket starkare. Lika så för mig. Tanken ”det är ju sjukt, där har jag ju gått och strosat runt” poppade omedvetet upp i huvud. Det är så nära, så greppbart, och man lider, sörjer och tänker på alla drabbade.

Jag har sett två tydliga reaktioner från sociala medier om hur folk ställer sig till händelserna. Den första, som också är något väldigt fint i dessa tunga stunder. Det är den otroliga medmänsklighet som visas hos så otroligt många människor. När vissa ser detta som ett ”detta får mig att sluta tro på mänskligheten” så tycker jag själv att just denna fina efterreaktion verkligen bevisar motsatsen. Människor bryr sig verkligen. Man blir påverkad. Man vill påverka.

Den andra reaktionen som uppstår kommer ifrån människor som i ena stunden visar en otrolig värme och kärlek för alla drabbade för att sen i nästa stund vända allt till något mer hatiskt. ”Nu får det vara nog”-kommentarer och fientliga ord mot islam och islamister har tyvärr duggat tätt idag.

Att personer kan visa sådan otrolig medmänsklighet för människor i Paris men samtidigt inte kunna relatera till att en flykting från Syrien flyr från samma problematik är något jag verkligen inte kan förstå.

Samtidigt är det så ett naturligt beteende tänker jag. Saker vi inte kan sätta fingret på, känna igen eller få någon känsla för har vi självklart svårare att fatta tycke för, relatera till eller bli berörda av.

2004 inträffade en tsunami i indiska oceanen där Indonesien blev värst drabbat. Men för oss här hemma så är fortfarande Thailand det land vi relaterar händelsen till när vi nämner tsunamin. (skriver man ”tsunami” på google så kommer förslaget ”tsunami Thailand” upp t ex). Varför just det blev så var antagligen för att nästa alla kände någon som befann sig där eller att man hade varit där innan.

I samma stund som detta händer i Paris så flyr fortfarande Syrier hit, Syrier som flyr från samma ondska som parisarna nu har blivit drabbad av. Jag har ingen riktigt bra bild av Syrien. Jag kan inte sätta mitt finger på Syrien. Inte som jag kan med Fransmännen, baguetter, Eiffeltorn och creps. I en FN-rapport från 2014 så hade 200 000 människor dödas i kriget i Syrien. En hemsk siffra, helt ofattbart. Siffrorna är till och med över ett år gamla. Men samtidigt så får jag ingen bild i mitt huvud.. Syrien för mig är ganska blankt, vad äter man i Syrien? finns där någon byggnad som är ett klassiskt minnesmärke? finns det något känt torg i Damaskus där man vill sitta och dricka te på? Ingen aning.. Men när en person mister sitt liv… Så är det just en person som mist sitt liv oavsett var man befinner sig. Ett mist liv i Damaskus eller Beirut är fortfarande lika mycket som ett mist liv i Paris. Jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt, men om man kan känna empati för alla drabbade i Paris så borde man rent teoretiskt kunna ha lite förståelse för alla som flyr också. Inte tvärtom..

 

Jag tänker inte fortsätta här, reaktion och motreaktion stångas för fullt redan på sociala medier. Jag tänker istället avsluta med att lägga upp ett klipp med Cat Stevens när han var med på Skavlan 2011. Yusuf Islam som han egentligen heter känns alltid rätt i min bok men just idag kändes han extra bra. Varför jag fastnat för honom? antagligen för att jag någonstans likt Paris kunnat bilda en relation, en känsla och en förståelse för honom.

 

Sjukan..

Man skall alltid vara tyst! Att sticka ut hakan slutar tydligen med att man åker på en snyting 🙂

För en vecka sedan skrev jag om att man måste ligga på gränsen. Pressa kroppen till det yttersta och direkt efter det så fick jag massa vatten i knät och nu har några dagar senare så har jag alltså missat 2 dagar av träning då jag insjuknat. Någon typ av höstförkylning har knockat mig vilket inneburit ofrivillig vila, men samtidigt behövlig vila. Vi låg i fas att precis börja ta det lite lugnare så läget är inte helt katastrof. Idag är jag åter på benen igen men tar det lite lugnt då ett återfall fortfarande känns rimligt.

Idag tänkte jag istället beta av historia då nutiden stått still i sjuksängen.

För alla som missat det så passerar jag 30 om någon dag så läget att göra någon typ av sammanfattning känns lite mer aktuellt än i vanliga fall.

Så idag bränner vi igenom Zakarias Tallroths korta yrkeskarriär:

När jag avslutade mina studier i Stockholm 2007 så var jag i behov av en inkomst. Min dåvarande klubb BK Trim i Bjärnum styrde upp min första anställning som också var i Bjärnum. På logistikföretagen ”Transport sektionen”. Jag skickades rätt in i ett klassiskt knegarjobb med ett alldeles för starkt kaffe på fikan, ostmackor till lunch och en kalender med nakna tjejer på väggen i lagret :). Jag jobbade bara där i 3 månader, men lyckades vara med i jobbets korpenlag till och från i flera år. Vilket mina brottningstränare tyckte var en mindre bra idé. Som tur var så skadade jag mig aldrig i samband med fotbollen. Jag har ingen bild från arbetet men den här sköna bilden finns från korplaget:

Svt gjorde en dokumentär som hette "världens bästa korpfotbollspelare" där dom följde mig.. Hahah eller så handlade det om något helt annat , kommer inte ihåg ;)
Svt gjorde en dokumentär som hette ”Världens bästa korpfotbollspelare” där dom följde mig.. Hahah eller så handlade det om något helt annat, kommer inte ihåg 😉

Efter denna eran så byte jag förening till BK Ore. I samband med bytet av klubb så blev det också byte av jobb. Apoteket AB stod som ”bidragsgivare” och Distansapoteket i Hässleholm som arbetsplats. Jag klev rätt in bland pillerburkar, dialysvätskor och näringsdrycker. Just näringsdrycken och jag fick en kärleksfull relation och ex antal kalorier Fortimel, Fresubin och Resource har man tryckt i sig.

zakariasDA
Helene Persson från Radio Kristianstad gjorde ett reportage om ”världens bästa anställd” där jag hade… haha även jag tröttnar snart på min egen torrhumor 🙂

Jag träffade väldigt många härliga människor på Distansapoteket men framförallt en go kvinna med namn Karin O som var lite av en idol för mig. Och hon, utan att hon visste om det fick mig att vidga mina vyer och lämna en trygg plats för att våga vidareutvecklas.

Efter Hässleholm gick jag raka vägen in till centralblocket inne på Lunds sjukhus. Apoteket AB driver en tillverkningsenhet där man tillverkar medicin direkt till patienter på Lunds sjukhus. En sterilenhet och en cytostatikaenhet blev min nya vardag. Allt från livsnödvändig medicin och näring till förtidigt födda barn till cellgiftsberedningar till cancerpatienter tillverkades. Här om någonstans inser man hur skört livet kan vara. Jag insåg att brottning verkligen inte är allt i livet men samtidigt kände jag att när man är privilegad att få chansen att göra vad man vill så ska man inte försumma den utan också verkligen försöka ta den.

Jag hade förmånen att arbeta deltid även här för att kunna träna och min chef och mina kollegor gjorde verkligen allt för att förbättra min situation vilket jag än idag är ytterst tacksam för.

Skärmavbild 2015-11-13 kl. 14.06.11
Förberedd att arbeta i Lund! 

Jag slutade i Lund för 2 år sedan och har efter det arbetat med Skolbrottning i Malmö samt också drivit projektet ”Brottning som integrationsmedel”.

Inser nu att detta blev ett ganska platt inlägg som mer liknar ett halvfärdigt CV, men så blir det när det är nyhetstorka i vardagen 🙂

Till sist vill jag gratulera min träningskompis Sofia Mattsson som igår blev nominerad till årets idrottskvinna på Idrottsgalan. Ikväll är det tydligen Hässleholmsgalan. Min inbjudan måste ha försvunnit i posten 😉 Men tack till er alla som röstade på mig 🙂

trevlig helg!

30 rogivande år?!

Om 5 dagar så fyller jag 30 år!! -Nu är du inte ung längre! Skriker staketstränarna! Framförallt inte som idrottsman, där är man näst intill på dödsbädden.

Jag känner ibland att åldern är ett av de sämre måtten vi använder oss av. Just åldern som siffra sätter många gånger spärrar i ens huvud. Man själv eller ens omgivning eller samhället i stort sätter normer för vad som är normalt i just ”din ålder”. Vissa saker är du för ung för, andra saker säger man att du är för gammal för.

Många gånger sätts etiketter på allt och alla endast grundat på deras ålder i passet. Man gör analyser av hur långt man kommit ”för sin ålder”. Hur gammal eller ung man ser ut att vara ”för sin ålder”. Hur mogen / rutinerad / etablerad man är ”för sin ålder”. Hade inte siffrorna för ålder funnits så tror jag verkligen man hade gjort mer saker som man verkligen hade velat. Istället för att säga ”hade jag inte varit så gammal så hade jag….”. Tyvärr hämmas och påverkas även jag ibland av vad omgivningen anser om min ålder.

Det sköna är att jag ständigt hör fantastiska historier om människor som börjar plugga vid 50, Som bestiger berg vid 70. Som startar nya livstilar vid 80.

Jag själv fyller alltså 30 om några dagar. Att jag vid 30 inte kommer ha en stabil inkomst, ett stabilt jobb, ett sparkonto som innehåller mer än tresiffriga belopp eller att jag startat att pensionsspara skulle kanske någon se som ”dumt” vid min ålder. Själv tar jag det lite mer med ro. Jag lär nog hinna arbeta, tjäna pengar och spara. Framför mig väntar minst 20 år i yrkeslivet. Den siffran skrämmer mig mer än att fylla 30 hahaha. Jag tänker att jag kommer hela tiden utmana mig själv, även om det inte handlar om brottning. Jag kommer säkert fortsätta att utbilda mig. Om jag hinner blir det någon gång i 30 års åldern annars tar vi det vid 40 eller 50 istället.

”Din pension kommer ju vara brutalt liten när du går i pension”

Just den raden i olika konstellationer stöter jag på lite då och då när jag berättar om mitt minimala yrkesliv. Detta skrämmer heller inte mig då jag vet (eller intalar mig iaf) att när jag är 70 år och lever på 2000 kr i månaden kommer må så mycket bättre genom att veta att jag i nästan halva mitt liv levde genom att jaga en dröm och investerade allt för att uppnå den. Än att bara ge det en 90% chans för att eventuellt ha det lite bättre senare i livet (vem vet, om 40 år framåt kanske jag sitter och svär över hur jäkla dum och naiv jag var 2015 :)).

Detta får mig att komma över till att just fylla 30! De senaste dagarna har familj och vänner frågat vad jag önskar mig i 30 års present. Först kunde jag verkligen inte komma på något vettigt som jag ville ha fram tills att jag insåg att det fanns en sak som jag verkligen vill ha.

Jag kan erkänna att detta året är extremt, mitt fokus på min satsning kan många gånger kännas överdrivet och jag letar hela tiden efter positiva placebo-effekter för att gå hela vägen i Rio.

Så kontentan: Jag önskar mig en Roddmaskin för 11 000 kr :). Visst, på ett sätt så det hänger inte på om jag köper en roddmaskin eller inte för om jag skall lyckas i Rio. Men vetskapen att när jag till och med fyllde 30 år ville ha något som förbättrar min situation och min satsning är värd så mycket mer. Vetskapen att man verkligen gjort allt i sin makt när man står där på mattan redo att få betalt för allt slit, den placebo-effekten kan vara skillnaden. Att titta på sin motståndare och känna att han har inte gjort samma hemläxa som jag, det tror jag är ett ovärderligt övertag.

Så ni som inte vet vad ni skall köpa kan göra det enkelt genom att swisha till Robert Rosengren (som får bära huvudansvaret i presenten, Han har också lovat att ta mellanskillnaden)

Hans nr är 0768090239. (med text: -Rodd, Förnamn, efternamn)

Alla som lämnar minsta bidrag kommer få sitt namn förevigat på denna Concept-roddmaskin!

Jag kommer endast ha ett litet kalas med de allra närmaste (och då de är det närmaste tar jag för givet att ni läser detta 🙂 )

Finns det någon annan som vill lämna ett litet bidrag till så skickar man bara till Robert Rosengren med texten -Rodd, Förnamn, efternamn.

Nu är det inte #RoadToRio utan #RoddToRio som gäller 🙂

Rio-de-Janeiro-3-2

Hej så länge! Zakarias!