Kaostrup!

Kommunikation, måste vara som vacker tango mellan två parter. Igår var varken jag eller min tränare Jalmar Sjöberg danskunniga. Efter att först ha missat varandra, sen missförstått varandra, inte fått tag på varandra, till sist lyckats sammanstrålat men i samma sekund missat tåget med 5 sekunder, sen inte hittat shuttlebusshållplatsen, väl där missat sista shuttlebussen så kom vi till sist fram till vårt hotel på Kastrup.

3 timmar Malmö-Kastrup känns nästan som något nytt rekord. Jalle som åker med mig till Baku som min coach var dock lugn och klok i allt strul och påstod att det inte spelade någon roll då vi inte hade någon tid att passa, samt behövde bränna lite kalorier på vägen och att lite kyla bara var bra inför tävlingen 🙂

Efter många om och men fick vi till sist reda på att vårt flyg till Baku (via Istanbul) skulle lyfta först 06:55. Frukosten öppnade på hotellet 05:30 och Jalmar som ligger på en stadig vikt på 130 kg ansåg att vi hann äta på buffén innan planet lyfte. Jag kan erkänna att jag inte protesterade våldsamt även om jag tyckte det kändes onödigt. Tanken var att gå 05:45 från hotellet för att sen vara på flygplatsen 05:55. Mitt i maten inser Jalle att vi istället tar första bussen som går kl 06:00 och anländer 06:05. Jag vrider lite på mig och tycker vi gör processen lite väl riskabel men ser att vi flyger från terminal två vilket innebär mindre folk och inga köer. Så jag går med på beslutet och ger Jalle ytterligare 15 minuter på buffén.

Jag och en nu 138 kg tung Jalle lämnar en näst intill tom buffé anländer till terminal 2 06:05. På informationsskylten ser vi att Turkish Airlines incheckning är vid disk 107. Jag vänder mig om tittar mot 107:an. -Där har vi den Jalle.. säger jag. För att i samma sekund se att hela skärmen ovanför disken släcks och personalen gå där ifrån. Jag fattar inget och vänder mig om igen och ser på infoskylten att Turkish Airlines ruta är borta samt att avgångstiden för flyget är framflyttat till 06:45. Vad som händer här efter under ett par minuter är oklart. Men hade man sett terminalen uppifrån så hade man sett två yra flipperkulor på 130 och 73 kg som ordagrant studsar och springer in i allt och alla. -Va händer tänker jag! ”55 minuter innan.. hur fan kunde jag gå med på det!” Tänker jag! Sen händer något som gör att jag tar tillbaka alla onda tankar om min goda coach och vän Jalle! Jag vet inte om det hade med saken att göra men kan tänka mig att när en 130 kilos jätte kommer stormande mot dig och skriker att du måste hjälpa honom så hade i alla fall inte jag vågat göra något annan. En kille på Greenland Airlanes sitter och sippar kaffe men på två röda börjar han nu frenetiskt ringa runt och på klockan 06:22 lyckas vi få ut våra biljetter. Stort tack till Christian på GA för det.

Då bagaget inte gick att checka in så rök halva necessären och 4,5 liter näringsdrycker och energidrycker från mig (0,5) och Jalle (4). Klockan är nu 06:25 och planet lyfter 06:45, (boardingtime 06:15). Då Turkiet inte heller ingår i Schengen så skulle två säkerhetskontroller passeras innan vi var framme vid gaten. Jalle slår antagligen kastrupsrekord då han rör sig som en balettdansande sprinter genom hela flygplatsen (Jag får själv en räkmackeresa i den autobahnfil och baksugseffekt som uppstår av Jalles framfart) för att tillsist komma fram till gaten med god marginal. Vi säkert hade 3-4 sekunder till godo innan dörrarna hade stängts. Nu är vi hur som helst i luften. En eftersvettning som gjort att Jag kanske redan nu är redo för 66. Mellanlandningen i Istanbul blir i alla fall ganska stressfri då vi skall vara där i 3,5 timmar. Sen blir nästa flygning lite mer intressant; Turkiskt plan som flyger över ryskt territorium, så vem vet, denna dagen har kanske bara börjat 😉

Man får inte mer kärlek på ett plan än när man sitter bredvid Jalmar! Mysfaktor eller klaustrofobi är bara en fråga om inställning :)
Man får inte mer kärlek på ett plan än när man sitter bredvid Jalmar! Mysfaktor eller klaustrofobi är bara en fråga om inställning 🙂

Hur som helst. I all denna panik, stress och förtvivlan mår man ganska bra till slut när saker ändå löser sig. Så jag har en bra magkänsla inför tävlingen! Imorgon tävlar förövrigt tre svenska tjejer. Sofia Mattsson, Johanna Mattsson och Jenny Fransson så då kan man förhoppningsvis varva ner med att se lite svenska medaljer!