Växelfel i slingan!

I över en vecka har man nu varit i Gällivare. Så med sedvanlig hybris känns det nu som att jag kan påstå att man behärskar skidor fulländat!

Dagens och lika så lägrets sista skidpass var från Gällivare till Malmberget sen till Vassara, tillbaka till Gällivare. Totalt 21 km.

Som det flesta av skidpassen på lägret så var även detta i skate-stil till skillnad från klassisk stil. Skidåkning fungerar tydligen som en bil, Man har 5 växlar, och precis som när man en gång i tiden började övningsköra så får man sjukt många motorstopp i början när man byter växel 🙂

Här kommer i alla fall en snabb genomgång av växlarna samt min förmåga och syn på just den växeln:

Växel 1 – Diagonalskate

”Liknande saxning vid klassisk åkning, men glid på varje saxsteg istället. Ben och armar rör sig växelvis framåt. Sträva efter att kliva långt upp i backen på varje steg. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: Precis som med bilen innebär det alltid när man lägger in ”ettan” att bilen har en sjukt svag motor. Jag har alltid målsättning att aldrig använda ettan under loppen. Att kalla det målsättning är kanske inte inte ett korrekt sätt att uttrycka sig på, Snarare ”dröm” då jag aldrig lyckats undvika den i de brantaste backarna. (efter 19 km så är minsta lilla höjdskillnad en brant backe i mina ögon)

Växel 2 – Uppförsskate

”Ett armdrag på vartannat benfrånskjut. Stavar och den främre foten sätts i samtidigt. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: Ord som dyker upp är: ”Mjölksyra”.. ”trött”.. ”den snödrivan ser skön ut”.

Växel 3 – Stakning på varje frånskjut

”Armdrag på varje benfrånskjut. Stavarna sätts nära kroppen och med fötterna väl ihop. Avsluta stavtaget vid höften. Sträva efter hög höft och god tyngdöverföring.”

Kommentar: Helt klart min sämsta växel. Vi kollade lite på sprinten från Tour de ski igår och då insåg jag att denna växel är kanon om man vill göra ett ryck ifrån sina motståndare. I mitt fall tyvärr så slutar det med att när jag väl blir trött så dröjer det inte länge innan jag råkar sätta staven mellan benen och faller direkt till ”framstupasidoläge” 🙂

Växel 4 – Tvåtakt

”Ett armdrag på vartannat benfrånskjut. Sträva efter att få en rytm i åkningen. Fäll överkroppen mer än i 2:ans växel. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: Idag kände jag att jag hittade ett skönt driv i ”4an”. Helt klart min favorit. I alla fall fram tills att Robert Rosengren kör om mig i samma växel. Då inser att man är en gammal ”Skoda” från -97 i spåret.

Växel 5 – Benskate

”Påminner om skridskoåkning. Stå i fartställning med armarna stilla eller med armarna pendlande fram och tillbaka med stavarna i luften medan benen jobbar. Vid armpendling så strävar man efter ena sidans arm möter motsatt sidas knä/ben. Ha en god tyngdöverföring. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: 5:an samt 4:an är två växlar jag tidigare kände att jag som sagt både behärskade och hade en känsla att jag såg ut som en riktigt elitåkare när jag smidigt gled fram. Fram tills att mörkret kom och ljuset från lamporna lös upp en. När man såg sin egen skuggbild som visade en ostabil, vinglig skugga som hela tiden var på väg ut i split med benen fick man tänka om.

När jag utvärderar skidåkningen är det skönt att veta att man inte satsar på skate och så längre man orkar pressa sig och få ut max av sin träning så får man vara nöjd. Trots ett ex antal fall så tycker jag att skidåkningen är väldigt skonsam för kroppen. Imorgon har vi sista passen här uppe, ett pass som kanske kan bli det värsta. Sen går flyget hem till Skåne igen.

Jag om min överman Robert Rosengren (detta skrivs under tvång). Men totalvinnaren i spåret är fotografen Sofia Mattsson. Som till vårt svaga försvar är uppvuxen på skidor :)
Jag och min överman Robert Rosengren (detta skrivs under tvång). Men totalvinnaren i spåret är fotografen Sofia Mattsson. Som till vårt svaga försvar är uppvuxen på skidor 🙂

Hej så länge!

×