40 kg till toppen!

Just nu sitter jag på Kiruna flygplats och inväntar flyget hem. 18 ganska långa dagar på resande fot är nu över.

Idag hade vi inplanerat en topptur till dundrets högsta topp. ett 870 meter högt berg skulle bestigas. För att inte riskera att det skulle bli för enkelt, eller att man skulle ha någon kraft kvar när man lämnar Norrland möttes man av en ryggsäck som skulle med upp till toppen. En rygga med saft och bullar var förhoppningen men tyvärr var den packad med 2 st 20 kilos vikter. Så 40 kilo plus ryggsäcken skulle släpas upp på toppen (Jag hade en halvliter vatten med mig som sveptes direkt för att lätta på lasten).

Detta passet genomförs varje år och för varje år kryddas passet ytterligare och vikterna i väskorna ökas av vår norrlandstränare Anders Magnusson. Förra året hade jag till exempel 30 kilo i väskan, Den gången spydde jag vid toppen. ”Men du kom ju upp och du har tränat ett helt år sen dess så 10 kg till känns rimligt” var Anders ord 🙂 Och även om jag hatade han stundtals i backen så hade han rätt. upp kom vi alla. Men i min tröttaste stund tänkte jag ”jag ska f-n visa Anders att detta är för mycket och dö av trötthet, Han ska f-n få se den gubbjä-len” haha det är då är man så kallat dödstrött.

Skärmavbild 2016-01-03 kl. 19.20.58

Mer om träningspasset lär man också kunna läsa på Aftonbladet snart då två reportrar från den tidningen gjorde ett reportage om Sofia. Reportaget handlar om ”det tuffaste passen för Sofia Mattsson”. Reportern Christoffer valde att också försöka bestiga Dundret med vikt i väskan och han lär nog inte bli människa på ett par dagar. Men med fin kämpaglöd lyckades även han ta sig upp. En bra stund senare dock och med ögon som gick kors och ben som saxades fram, men under dessa passen är alla på toppen vinnare.

Till sist måste jag återigen tacka Karl-Erik och Catrine (Sofias föräldrar) som verkligen gör detta lägret till det bästa tänkbara träningslägret man kan vara på. När folk sträcker ut sina hjälpande händer är den absolut bästa sponsring man kan få! Jag är för evigt tacksam för Kalle och Catrines stöd!

I övrigt: Det har hänt otroligt mycket det sista dagarna. Jag har blivit nominerad till ett par väldigt hedersamma priser och en krönika som jag har skrivit har publicerats i en tidning som finns i handeln. Men vem älskar inte cliffhangers så det spar jag till imorgon!

Här under har ni en film från förra årets toppstigning. tänk er då att vi hade 40 kilo denna gången. Men allt går tydligen 🙂

×