En åsikt, eller insikt, eller avsikt?

Henrik Schyffert, Malena Ernman, Soran Ismail och även nu Zakarias Tallroth (hahaha nej jag har inte fått storhetsvansinne). Utan jag vill bara offentligt gå ut med ett ställningstagande. Så alla ni inte orkar med populistiska inlägg eller ovanstående personer bör kanske sluta läsa nu.

Jag vill ta ställning. Jag vill aktivt säga hur jag känner. Sprida mina åsikter, mina insikter, mina värderingar.

Jag skriver hela tiden om min inställning till träning och idrott generellt. Min ställning till brottning i synnerhet. Men jag vill även ta ställning i ett större perspektiv.

Jag postade ett inlägg på Svenska brottningsförbundets instagram förra veckan som jag själv skulle ha kallat ett tydligt ”brottning-mot-rasism”-inlägg. Jag möttes då i efterhand av lite kritik. Självklart så var det inte kritik mot att jag tog ställning mot rasism. Utan det var mer att man ifrågasatta mitt syfte. Det luktade tydligen poängfiske från min sida. Det skulle alltså varit ett så kallat popularitetsinlägg, ett ”Klappa-mig-själv-på-ryggen-och-säga-jäklar-vad-duktigt-jag-är”..

Man får självklart ifrågasätta mitt motiv. Jag vill ju självklart vara omtyckt, Jag gör säkerligen handlingar hela tiden för att öka min egen självkänsla. Så jag kan egentligen inte försvara mig i deras påhopp men just nu känner jag lite att det är ”fine by me” oavsett.

Så varför har jag detta begäret?

För två år sedan hade jag antagligen inte haft samma begär. Jag hade tyckt att det var min ensak och att jag inte var i behov av att offentliggöra mina åsikter. Men utveckligen på hur folk resonerar i olika sammanhang får mig att tänka att jag inte vill sitta tyst och titta på.

Jag brukar inom träning tänka att om man inte utvecklas och rör sig framåt så går man per automatik bakåt. Man kan helt enkelt inte stå still i sin utveckling. Åsikter om t ex främlingsfientlighet fungerar för mig på liknade sätt. Antingen så är man aktivt emot främlingsfientlighet eller så är man inte emot, då man aktivt inte tagit ställning. Självklart blir inte en person som inte tar ställning automatiskt en rasist men om man står tyst i ett hörn så ger man rasismen mer spelrum, mer utrymme, mer luft under vingarna och indirekt så accepterar man den.

Jag vill inte stå tyst i ett hörn. Jag vill inte vara den personen som 4 år senare tänkte ” jäkla skit, jag skulle ha sagt vad jag tyckte”. Jag vill ta ställning. Tanken är fortfarande att jag skall skriva om min satsning men samtidigt så vill jag att min åsikt skall vara tydlig. Jag accepterar att alla inte håller med mig. På samma sätt hoppas jag på acceptans för min åsikt.

Precis som alla andra så vill jag leva i ett samhälle som jag uppskattar. Då vore det väl smartast att försöka påverka det åt det håll som just jag tror på.

Sen är frågan vad jag bör påverka? För ska jag vara helt ärlig, min livssituation, min livskvalité och min levnadsstandard har inte blivit ett dugg sämre på något sätt sen vi fick fler tiggare på gatorna, sen krigen bröt ut i mellanöstern eller sen den så kallade ”flyktingstömmen” slog ut Sverige och före ner oss i fördärv..

Här är en kort liten film som verkligen är talande om just det jag säger:

Förresten, om någon timme landar jag i Danmark för att ta tåget över till Sverige. Tydligen så tycker Sverige att trycket varit för högt och begränsat människors möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl. När alltså behovet av vår hjälp är som störst väljer alltså Sverige att försvåra hjälpen. Det är en sak jag har väldigt svårt att förstå.

FullSizeRender
Hyllies gränskontroll 2015/2016.