Tysklandat..

Har precis landat i Frankfurt, Tyskland! Här väntar ett 8 dagar långt träningsläger för det svenska landslaget. Men först väntar en 2 timmar lång bussresa 🙂

Själv tror jag detta lägret kan bli grymt bra för min egen del. Sparringen består av bland annat årets världsmästare i 66 kg; Frank Stäbler. Likaså VM-5:an i 71 kg och EM-5:an i 75 kg. Och detta är bara ett axplock av tyskarnas breda trupp! Kommer bli många bra fighter helt enkelt på mattan! Axeln har nu vilat från belastning i exakt 8 dagar och kortisonen börjar smyga sig till rätta så jag hoppas att jag kommer vara med i just dessa fighter 🙂

Idag startar jag också ett nytt miniprojekt. Svenska brottningsförbundet frågade om jag ville styra deras Instagram-konto mellan Tors-söndag.. Självklart ställde man upp så nu kan även deras följare se hur vår vardag ser ut! Imorgon kommer min nya följetång: alltså min fredagskrönika.. Ses då!

Norra Skåne-Pokalen

Idag gick man i Norra skåne ut med att jag tilldelats Norra Skåne-pokalen!

Priset som 2015 års största individuella idrottsprestation tillföll alltså mig. Otroligt hedersamt och roligt. Nu tillhör man en gedigen skara idrottslegender från Hässleholm och dess närområde!

Den senaste tiden har jag fått (i mina mått mätt) otroligt massa uppmärksamhet. Allt från nationella medierna som SVT och Dagens Nyheter till nästan alla skånska tidningar. Det är alltid roligt när ens bedrifter uppmärksammas och jag är otroligt tacksam för det men jag känner samtidigt att jag nästan måste hålla tillbaka min glädje för allt detta. Framgång inom idrott är en extrem färskvara och det är inget man vinner matcher på. Det är dock ett bevis för att man tränat bra, vilket kan ge en en knuff i ryggen och lyfta upp en till en ny nivå. Men så fort man blir nöjd och tror man kan leva på framgången och slutar träna bra så försvinner också framgången. dravel men samtidigt enkel logik 🙂

Jag känner att fokusen måste ligga på mina mål framöver. Att titta bakåt för mig verkligen inte framåt. Jag tänker lite som att jag har med mig allt från 2015 i min ryggsäck. men jag måste samtidigt ha blicken framåt mot nya erövringar istället för att titta i ryggsäcken hela tiden.

Idag har varit en klassisk Helsingborgsdag. Man rullar in med tåget in på knutpunkten vid 9. Styrketräning kl 10:00 på Helsingborg Crossfit. lunch kl 13:00 på Roys Mat och Bar nere i hamnen. Kvar på dagen återstår Brottning i eftermiddag. Jag är fortfarande hämmad i min axel så det blir hårt men försiktig träning. Även om vissa inte tror det så kan man faktiskt fortfarande träna hårt även när man är skadad 🙂 IMG_1585

 

 

 

En kallvarm söndag.

Igår bedrevs träningen hemma i Hässleholm för ovanlighetens skull. Mina sparringskamrater befann sig på tävling i Huskvarna (där bland annat Jalle och Robban vann sina viktklasser) men på grund av mitt ingrepp i axeln i torsdags så fick det bli vila från brottning i ett par dagar och då passar man på att träna där det passar en själv bäst.

Igår hann man också med att besöka Furutorpshallen i Vinslöv för att beskåda lite div 1 handboll då Vinslövs HK hade seriematch. Den hallen har man många minnen ifrån. Tråkigt nog är det starkaste minnena dåliga. Två förluster som sved på riktigt ordentligt när det begav sig. Den första var SM-finalförlusten 2008 där jag förlorade knapp mot Mathias Gunther. Nästa var SM-semifinalen 2014 mot Jimmy Samuelsson där jag förlorade på poängen 4-4. Men igår suddades dessa minnen ut, eller iaf ersattes av ett nytt och bra mycket mer glädjande. Men mer om det senare (bland annat i NSK imorgon). #cliffhanger 🙂

Idag har jag tagit mig ner till Malmö för träning och lite rekreation för kropp och själ. Malmös egna smultronställe (även om det alltid känns smockat med folk) Kallis på Ribban bjöd på härligt kallt vatten och en go och varm bastu. Det är återhämtning på hög nivå! imorgon går resan till Helsingborg för nya friska tag!

Skärmavbild 2016-01-10 kl. 17.46.17

 

Fredagskrönikan..

TV:n är påslagen och strålkastarna och rampljuset är ännu en gång extremt riktat mot brottningen.. Det är OS i Peking och året är 2008.

Det är dags för bronsmatch för Jalmar Sjöberg i 120 kgs klassen. Jalmar har aldrig tagit en mästerskapsmedalj, inte ens på EM. Nu står han endast en match ifrån att bli historisk. Att lyckas ta sin första mästerskapsmedalj. Att ta en OS-medalj till Sverige! Alla svenskars blickar är riktade mot Jalle. Allt fokus från tv, radio och media är riktat mot just denna matchen.. Eller hur var det nu?

Frågan är om ens någon minns den matchen, frågan är om det ens blev en notis för Jalmar. Någon timme innan denna match klev en viss Ara Abrahamian upp på mattan. Han hade gått hela vägen till semifinal men han var inte nöjd där, hans mål var att tvätta bort den tråkiga förlusten från OS-finalen i Aten fyra år tidigare. Silvermedaljen från 2004 skulle nu ersättas mot ett OS-guld! I semifinalen väntade en relativt oetablerad italienare och alla förväntade sig att Ara skulle vinna matchen. Den matchen och den historian tillskillnad från Jalmars har satt sina spår. Eller rättare sagt så har den satt sina sår..

För er som inte minns så förlorade Ara semifinalen efter ett par märkliga och tveksamma domarinsatser. Ara protesterade våldsamt och allt slutade med att Ara lämnade sin bronsmedalj på mattan och lämnade OS-mattan i protest.

Ara_Abrahamian_0808_790641c

Aras beslut och protest skapade en mediahysteri som svensk brottning inte haft sen Frank Anderssons tider. Jag trycker inte Ara gjorde fel i sin protest men konsekvensen visar att all publicitet faktiskt inte är som man säger ”bra publicitet”.

080814/fluglax/Ara Abrahamian brottaren som protesterade mot fusket inom OS-brottningen. Ara vann bronsmatchen men valde att lägga ifrån sig medaljen mitt på brottarmattan som protest mot att ingen möjlighet ges att överklaga en domarens beslut under match och att han kände sig felbedömd. I

Idag snart 8 år senare visar det sig att Aras protest påverkade folks uppfattning om brottning mer än vad 2 OS-medaljer, två VM-guld och mängder med EM och VM medaljer har gjort då dessa kom efter.

2009 började man göra justeringar i reglerna och brottningen förtydligades och förenklades. 2013 gjordes en föryngring av det internationella förbundet och man moderniserade brottningen. Men idag 8 år efter Peking-OS brottas vi fortfarande med minnena av korruption, regeltvister och otydligheter.

-Jaså du brottas, Jäkligt kul men trist bara att det är så himla korrupt.

-Men visst är reglerna jäkligt konstiga?

Dessa två meningarna är nästintill standardiserade när man pratar med människor utanför brottningsbubblan. Samma människor som också påstår sig ha ett stort allmänintresse för idrott. Jag ifrågasätter aldrig dessa människors kunskaper utan det är endast ett tydlig bevis på hur stor påverkan media har på människor runt om i landet. I Kazakstan, Ungern, USA och Iran minns nog ingen Aras protest. Där pratar man om dagens brottning som faktiskt är från 2015/2016.

2013 hotades brottningen att falla ur OS. Återigen kom brottningen på löpsedeln. SVT:s krönikör Jonas Karlsson skrev då krönikan : ”Karlsson: Brottarvärlden måste sluta blunda”

Detta är alltså en journalist som är högt ansedd som idrottskunnig i Sverige. Dagligen arbetar Karlsson med idrott och har på det sättet också en väldigt stor påverkan på allmänheten.

I krönikan refererar Karlsson till regler som i hans skrivande stund inte längre var i bruk. Till och med regler som togs bort redan 2008. Frågan är om han inte visste bättre eller att han valde att använda sig av 5 år gamla och förlegade uppgifter för att ge tyngd i sin artikel? Det spelar mindre roll men man inser att det blir svårt för allmänheten att ändra sin syn då inte ens journalisterna gör det.

Ett annat ”kul” exempel på medias påverkan. 1984 åkte Thomas Johansson fast för doping i OS i Los Angeles. Sveriges ända dopingfall i OS. Detta fick media att jaga och näst in till förfölja Tompa under 2 års tid. Efter en två årig avstängning gjorde Thomas comeback 1986 och lyckades vinna VM-guld.

Man kan nu fråga sig om det bara är en slump att Tompa är den enda i Svensk brottning som åkt fast för doping i OS samtidigt som han också är den enda brottaren som fått Victoriastipendiet? Eller att han är den enda utav 11 svenska världsmästare sedan 1977 som lyckats få bragdguldet. Där kanske ”det finns ingen dålig publicitet” passar in bättre?

Tompa tillsammans med min egen far vid OS 1984. Den medaljen fick som sagt Thomas lämna tillbaka.
Tompa tillsammans med min egen far vid OS 1984. Den medaljen fick som sagt Thomas lämna tillbaka.

Ara har vunnit två VM-guld (2001 och 2002). Jag är övertygad att han blivit prisad likt Tompa om något av dessa gulden hade kommit efter 2008. Men det är ju bara vad jag tror.

Sista året har det kommit väldigt många fina reportage och inslag från media där man pratar om hur brottningen har lyft sig och åter blivit en attraktiv sport. Frågan är bara på vilken nivå vi måste komma till för att nå ut till allmänheten.

Ytterligare en tung dag på kontoret..

Ortho Center i Hyllie.. Den 12 december 2014. Detta var första gången jag öppnade dörrarna in dit. Jag träffade då för första gången min läkare Christian Olsson. Jag hade vid detta skedet precis börjat få problem med ena axeln. Efter en magnetröntgen insåg vi att där fanns kraftig atros i axelleden vilket man borde operera men för att just slippa operation valde vi att prova med en kortisonspruta i axeln.. Avslutningsvis så sa Chirstian -Är det något så är det bara att du hör av dig. Jag svarade -jaja men då hoppas vi på att vi inte hörs då!

På lite mer än ett år har både jag och Christian dragit dessa två meningarna till varandra 7 gånger 🙂

idag kom den 8:e gången! Idag var jag inne och fick en ny kortison i vänsteraxel. Detta är den andra sprutan i den axeln och jag hoppas verkligen att det kommer göra skillnad. Jag kommer också ta en kur atarax (anti-inflamatoriskt) för att få ner den extrema inflammation som finns i hela axelpartiet.

Jag försöker dock se detta som något positivt. För det första så är det inget unik att som elitidrottare gå och dras med långdragna skadeproblem. Det är snarare så att om du hela tiden är hel och frisk bör du nog se över din träning. Det är tråkigt nog ett klart tecken på att man tränar för dåligt 🙂 Faktum är att det nog inte finns någon i den yttersta eliten som är hel. Alla i brottningslandslaget dras till exempel med ständiga besvär. Så att tycka synd om sig själv ger sällan gehör på lägerna.

En annan positiv sak med mina axlar är att skadan inte direkt kan bli värre. Artrosen är vad den är. Och jag kommer inte få några men för livet (När jag väl har tillfälle att operera bort artrosen). Däremot när axeln är inflammerad ökar risken att skada andra leder och muskler så man kan inte göra vad som helt. Just nu är den till exempel i farozonen.

Positivt nr 3 är att jag kan träna på väldigt bra ändå. Styrka och kondition funkar utmärkt och även träarmar fungerar helt okej. Så förhoppningen är att lagom till Tyskland vara fit for fight för riktig brottning.

Jag tror verkligen detta inte kommer påverka mina resultat framöver. Det är snarare ett fint kvitto på att vi tränat hårt och har legat på den berömda gränsen. Jag tänker att det inte finns någon väg till framgång som är spikrak. Man måste stöta på omvägar, kurvor och farthinder. En och annan fartkamera swishar man säker också förbi på vägen. Däremot kan man hoppa över, köra om och ignorera alla bromsklossarna som tror sig veta bättre :)!

En annan trevlig sak jag just fick reda på är att min mamma och syster igår lyckades bestiga Kilimanjaro i Tanzania! Afrikas högsta berg på nästan 6000 meter! Ska jag vara helt ärlig så trodde jag faktiskt inte att de skulle klara av det vilket innebär också att man förlora det vadet! Men det gör jag så gärna! Grymt!

WINTER2012D'Arcypic1

Krönikören Tallroth!

Tyvärr börjar vi med det tråkiga. Efter två brottningspass på hemmaplan visade sig att min axel måste både vilas samt läkarbesökas. På torsdag hoppas jag på mirakel hos min Doktor!

Nu till lite andra roligheter!

Vid Nordöstra Skånes Idrottsgala har jag blivit nominerad till två väldigt hedersamma priser.

Årets Idrottsprofil samt Årets Ambassadör! Tyvärr kommer jag inte kunna medverka på galan då vi har vårt SM samma helg men som sagt ytterst stolt att få dessa nomineringarna av Kristianstadbladet.

För någon dag sedan kom även det senaste numret av Fighter Magazine ut. Där kan man läsa en jäkligt bra krönika skriven av ingen mindre än den alltid så ödmjuke ”mig själv” 🙂

Vill man ha ett ex så är det bara att bege sig till närmaste Pressbyrå! 🙂

Fighter-no4-2015-1024x683

 

 

40 kg till toppen!

Just nu sitter jag på Kiruna flygplats och inväntar flyget hem. 18 ganska långa dagar på resande fot är nu över.

Idag hade vi inplanerat en topptur till dundrets högsta topp. ett 870 meter högt berg skulle bestigas. För att inte riskera att det skulle bli för enkelt, eller att man skulle ha någon kraft kvar när man lämnar Norrland möttes man av en ryggsäck som skulle med upp till toppen. En rygga med saft och bullar var förhoppningen men tyvärr var den packad med 2 st 20 kilos vikter. Så 40 kilo plus ryggsäcken skulle släpas upp på toppen (Jag hade en halvliter vatten med mig som sveptes direkt för att lätta på lasten).

Detta passet genomförs varje år och för varje år kryddas passet ytterligare och vikterna i väskorna ökas av vår norrlandstränare Anders Magnusson. Förra året hade jag till exempel 30 kilo i väskan, Den gången spydde jag vid toppen. ”Men du kom ju upp och du har tränat ett helt år sen dess så 10 kg till känns rimligt” var Anders ord 🙂 Och även om jag hatade han stundtals i backen så hade han rätt. upp kom vi alla. Men i min tröttaste stund tänkte jag ”jag ska f-n visa Anders att detta är för mycket och dö av trötthet, Han ska f-n få se den gubbjä-len” haha det är då är man så kallat dödstrött.

Skärmavbild 2016-01-03 kl. 19.20.58

Mer om träningspasset lär man också kunna läsa på Aftonbladet snart då två reportrar från den tidningen gjorde ett reportage om Sofia. Reportaget handlar om ”det tuffaste passen för Sofia Mattsson”. Reportern Christoffer valde att också försöka bestiga Dundret med vikt i väskan och han lär nog inte bli människa på ett par dagar. Men med fin kämpaglöd lyckades även han ta sig upp. En bra stund senare dock och med ögon som gick kors och ben som saxades fram, men under dessa passen är alla på toppen vinnare.

Till sist måste jag återigen tacka Karl-Erik och Catrine (Sofias föräldrar) som verkligen gör detta lägret till det bästa tänkbara träningslägret man kan vara på. När folk sträcker ut sina hjälpande händer är den absolut bästa sponsring man kan få! Jag är för evigt tacksam för Kalle och Catrines stöd!

I övrigt: Det har hänt otroligt mycket det sista dagarna. Jag har blivit nominerad till ett par väldigt hedersamma priser och en krönika som jag har skrivit har publicerats i en tidning som finns i handeln. Men vem älskar inte cliffhangers så det spar jag till imorgon!

Här under har ni en film från förra årets toppstigning. tänk er då att vi hade 40 kilo denna gången. Men allt går tydligen 🙂

Växelfel i slingan!

I över en vecka har man nu varit i Gällivare. Så med sedvanlig hybris känns det nu som att jag kan påstå att man behärskar skidor fulländat!

Dagens och lika så lägrets sista skidpass var från Gällivare till Malmberget sen till Vassara, tillbaka till Gällivare. Totalt 21 km.

Som det flesta av skidpassen på lägret så var även detta i skate-stil till skillnad från klassisk stil. Skidåkning fungerar tydligen som en bil, Man har 5 växlar, och precis som när man en gång i tiden började övningsköra så får man sjukt många motorstopp i början när man byter växel 🙂

Här kommer i alla fall en snabb genomgång av växlarna samt min förmåga och syn på just den växeln:

Växel 1 – Diagonalskate

”Liknande saxning vid klassisk åkning, men glid på varje saxsteg istället. Ben och armar rör sig växelvis framåt. Sträva efter att kliva långt upp i backen på varje steg. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: Precis som med bilen innebär det alltid när man lägger in ”ettan” att bilen har en sjukt svag motor. Jag har alltid målsättning att aldrig använda ettan under loppen. Att kalla det målsättning är kanske inte inte ett korrekt sätt att uttrycka sig på, Snarare ”dröm” då jag aldrig lyckats undvika den i de brantaste backarna. (efter 19 km så är minsta lilla höjdskillnad en brant backe i mina ögon)

Växel 2 – Uppförsskate

”Ett armdrag på vartannat benfrånskjut. Stavar och den främre foten sätts i samtidigt. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: Ord som dyker upp är: ”Mjölksyra”.. ”trött”.. ”den snödrivan ser skön ut”.

Växel 3 – Stakning på varje frånskjut

”Armdrag på varje benfrånskjut. Stavarna sätts nära kroppen och med fötterna väl ihop. Avsluta stavtaget vid höften. Sträva efter hög höft och god tyngdöverföring.”

Kommentar: Helt klart min sämsta växel. Vi kollade lite på sprinten från Tour de ski igår och då insåg jag att denna växel är kanon om man vill göra ett ryck ifrån sina motståndare. I mitt fall tyvärr så slutar det med att när jag väl blir trött så dröjer det inte länge innan jag råkar sätta staven mellan benen och faller direkt till ”framstupasidoläge” 🙂

Växel 4 – Tvåtakt

”Ett armdrag på vartannat benfrånskjut. Sträva efter att få en rytm i åkningen. Fäll överkroppen mer än i 2:ans växel. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: Idag kände jag att jag hittade ett skönt driv i ”4an”. Helt klart min favorit. I alla fall fram tills att Robert Rosengren kör om mig i samma växel. Då inser att man är en gammal ”Skoda” från -97 i spåret.

Växel 5 – Benskate

”Påminner om skridskoåkning. Stå i fartställning med armarna stilla eller med armarna pendlande fram och tillbaka med stavarna i luften medan benen jobbar. Vid armpendling så strävar man efter ena sidans arm möter motsatt sidas knä/ben. Ha en god tyngdöverföring. Tryck ifrån med hela foten.”

Kommentar: 5:an samt 4:an är två växlar jag tidigare kände att jag som sagt både behärskade och hade en känsla att jag såg ut som en riktigt elitåkare när jag smidigt gled fram. Fram tills att mörkret kom och ljuset från lamporna lös upp en. När man såg sin egen skuggbild som visade en ostabil, vinglig skugga som hela tiden var på väg ut i split med benen fick man tänka om.

När jag utvärderar skidåkningen är det skönt att veta att man inte satsar på skate och så längre man orkar pressa sig och få ut max av sin träning så får man vara nöjd. Trots ett ex antal fall så tycker jag att skidåkningen är väldigt skonsam för kroppen. Imorgon har vi sista passen här uppe, ett pass som kanske kan bli det värsta. Sen går flyget hem till Skåne igen.

Jag om min överman Robert Rosengren (detta skrivs under tvång). Men totalvinnaren i spåret är fotografen Sofia Mattsson. Som till vårt svaga försvar är uppvuxen på skidor :)
Jag och min överman Robert Rosengren (detta skrivs under tvång). Men totalvinnaren i spåret är fotografen Sofia Mattsson. Som till vårt svaga försvar är uppvuxen på skidor 🙂

Hej så länge!